Vilse i pannkakan...

För ett tag sen följde det med en turistbilaga till lokalblaskan NLT.
Jag och Morten blev lite sugna på ett område ute vid Läckö, Traneberg.
På vandring i ett stiglöst land, var överskriften, och det sa ju en del, men det fanns beskrivning på hur man skulle gå, så det var nog inga problem.
Trodde väl vi.
Att hitta till parkeringen där man skulle utgå ifrån var inga problem, trots att vägen var en supersmal grusväg där jag inneligt hoppades att inte få möte som inte fanns på min GPS.
Här fanns en informationsskylt där det stod om området.
Vi hade klippt ut lappen med beskrivningen om hur man skulle ta sej runt. Det var en sträcka på ca 5 km, lite lagom att knata runt när det verkar vara rätt kuperat.

• Gå spången över till Lusthusholmen. Spåren efter jaktslottet finns på krönet.

Ok. Vi hittar spången och knallar iväg. På bägge sidor är det vass som är högre än oss så det är nog rätt surt i marken.
Vi kommer upp på krönet på Lusthusholmen, där finns en informationsskylt om lusthuset och jaktslottet. Vi kollar vägbeskrivningen igen, hur vi ska gå nu.

• Följ sedan bara stranden söderut.

Ja det låter ju enkelt. Om det hade funnits en strand förstås. Vi stod ju mitt uppe på en kulle med massa sten. Och vilket håll var söder? Vi såg ut mot vattnet, där fanns dessutom en smal stig. Annars kunde vi ju knalla rätt ut i urskogen, men vi valde stigen mot vattnet för det verkade mest logiskt.

• Där en vik öppnar sig, välj den rad av platta hällar som finns nästan längst in i viken. Där går man -nästan- torrskodd över. Men tänk på att Vänerns vattenstånd varierar.

Nån jäkla vik kom vi inte fram till. Vi gick den smala stigen som försvann titt som tätt. Vi kommer fram till sjön, men inte sjutton var det en vik. Vi fattade inte vilket håll vi skulle åt, för nåt "längst in i viken" fanns ju inte eftersom det inte var nån vik. Vi traskade iväg åt ena hållet, men fick ge upp för vi visste inte alls vart vi var. Jag var inte det minsta sugen på att tillbringa natten i skogen, så vi bestämde oss för att gå tillbaka.
Det var ju också lättare sagt än gjort, men tillslut kom vi på stigen vi gått på, och kom fram till bilen.

Turen skulle ha gått så här:

• Fortsätt över några holmar till klipporna där Skeppstaviken börjar.. Gör sedan en båge runt fritidshuset och fortsätt över en träbro till några mindre holmar.
• Följ telefonkabeln-men ta helst en sväng genom skogen norr om nästa torp för att inte störa. Snart är man ute på grusvägen.
• Följ grusvägen, förbi en bom, och ta vänster i korsningen. Fortsätt till parkeringen och cirkeln är sluten.

Ja vi fick ju ingen cirkel precis...