Servetter i öronen...

På många äldreboende, som tex det jag jobbar på, har man en blandad kompott av pensionärer. Många väljer boende på grund av vart anhöriga bor, vart man är uppväxt osv. Det finns demensboende, men för att bo där måste du ha en utredd demenssjukdom.Många är gamla och lite allmänt glömska när dom flyttar in, och under tiden utvecklar en demens. Då flyttar man givetvis inte på dom, om anhöriga inte kräver det eller nåt, för det är inte bra att flytta runt på dementa personer.

På min avdelning har vi en dam som gärna sjunger. Högt och ljudligt. Hennes modersmål är inte svenska heller, så det blir ofta på hennes egna språk, som vi inte förstår. Vi känner ofta igen melodierna, det är alltifrån Törnrosa, Blinka lilla stjärna och O store gud...

Igår satt en av de manliga boendena i köket. Jag skulle servera kvällskaffet vid halv sju. Den sjungande damen var i sitt esse och sjöng glatt. Hon satt i sitt rum som ligger ganska långt ifrån köket. Blir det för mycket stänger vi hennes dörr, men jag hade inte gjort det idag.

När jag kommer till köket för att servera kaffet till dom som vill ha, sitter mannen med servetter i öronen. Jag får verkligen jobba på att inte brista ut i gapskratt när jag frågar varför han har stoppat servetter i öronen. Han pekar bort i korridoren och säjer det är ju för hon där.