söndag 31 juli 2011

Vi står enade...!

Nu har jag bestämt mej för att uttrycka mej om terrorattacken i Norge.
Alla har skrivit om hur hemskt det är och så, det är på nyheterna varje dag.
Vi kollade på nyheterna jag och Morten precis nyss, det kommer ännu ett repotage om terrorattacken. Jag får ett utbrott och säjer att jag har velat skriva om vad jag tycker men då blir jag väl påhoppad...
När jag och Morten diskuterat konstaterar han att det kanske inte är politiskt korrekt, men jag är jag och jag är inte en officiell person även om jag har en offentlig blogg.
Så nu skriver jag vad jag känner.

Det första jag tänkte när jag hörde om terrorattacken var att är det dom där Al Quida. Var det det? Nä, det var en norrman. En person som växt upp i en bra stadsdel i Oslo, har två föräldrar som är norska och mej veteligen ingen anknytning till nån terrorgrupp. En vanlig person, men som har sina extrema åsikter om invandrare. Han tror att det hjälper att ta död på en massa ungdomar som tillhör norska socialdemokraterna, nästa generation att styra landet. Enligt hans manifest ska år 2020 alla muslimer ha konverterat, 2083 ska det inte finnas en muslim kvar i Europa.
Jag tror inte att när en landsman gör detta mot sitt eget land, att detta ska påverka till att muslimer ska konvertera. Ärligt talat är jag nästan glad att det INTE var en muslim, för hur hade man reagerat då? Det är DOM DÄR! Men nu var det inte dom där, det var DOM HÄR! En av våra egna! Detta kommer bara stärka sammanhållningen. Hela skandinavien är enade och vi ska kämpa emot denna terrorn. ALLA har samma värde, vad du är har för tro.

Dödsstraff säjer många. Till vilken nytta? Ska han dö i tron om att han är martyr? I helvete heller.
Psykiskt sjuk? Det är jag helt övertygad om, men kommer han kunna bli frisk? Hans extrema åsikter är djupt rotade och jag tror inte han kommer att förstå vad han har gjort.
Livsttidsstraff? Ja, ska han få leva med att alla vet vad han gjort, han lär ju inte ha så många kompisar i ett norskt fängelse precis...
Och nu till det jag känner, från djupet av mitt hjärta: en gammal fängelsehåla, fastkedjad och få leva på vatten och gammalt bröd. det är ett straff som skulle vara honom värdigt.

Inga kommentarer: