Det är Suss fel alltihop...

Pappa gav mej och Suss hjärtsnörp idag.

Jag fick ett SMS strax före åtta i morses. Suss hade ringt pappa på jobbet men det var bara telefonsvarare.

Jag sa att han börjar nog klockan åtta, så han kanske inte var inne än.

Suss skulle försöka ringa lite senare.

Halv nio. Ingen pappa har kommit än. Kollegan vet inte heller vart han är. Suss ringer mej. Vi börjar undra lite, han svarar inte hemma heller. Mamma är bortrest så hon kan ju inte svara heller. Det är inte likt honom.

Halv tio har han fortfarande inte kommit till jobbet.

Vi är nu VÄLDIGT oroliga.

Suss åker från sitt jobb för att hämta mej, jag är ledig idag.

Medans jag väntar på henne ringer jag sjukhuset. Han är inte där.

 

Många scenarion passerar i huvudet. Den ena värre än den andra. När Suss kommer ska vi åka hem till dem först, sen åka ut till hans jobb. Det är antagligen halt på vägarna.

 

Men innan Suss kommer ringer min telefon. Jag ser på numret att det är från pappas jobb. Jag hinner tänka mycket innan jag svarar.

I andra änden hör jag:

 

Hej det är pappa!

 

Han har varit och besiktigat mc-skotern...

Han hade skickat ett mail till jobbet, men det hade de inte läst...

Suss kliver in när jag pratar med pappa, han hade ringt henne strax innan.

 

Dumma Suss. Varför skulle hon ringa honom för?? Då hade vi ju inte behövt bli så oroliga ju...!

Ja skönt var det att det inte var nåt som hänt i alla fall.