Fördelen med att vara ensam är att jag kan lyssna på musik hur högt jag vill... och att inte bli skrämd för den delen. När jag satt här för ett par dar sen, helt inne i musiken, jag letade efter en låt känner jag plötsligt två händer på mina axlar och en röst som säjer heeeej i mitt öra.
När Christoffer var liten tyckte han det var himla kul att stå utanför en dörr och hoppa fram när jag kom, för jag blev lika rädd varje gång.
Denna gången lättade jag en bit från stolen, armarna flyger upp samtidigt som jag skriker högt! Koffe fick sitt straff för hans haka slog i min axel. Fast jag är fortfarande öm i axeln, han har inte ont i hakan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar