Take it or leave it...

I förmiddags skrev jag att jag var less, och det har väl orsakat i att min urtråkiga dag har blivit fem inlägg av varierat slag (and counting...??)
Syrran har efter en tid i träda kommit igång med sin blogg verkar det som, och av hennes sista inlägg om förklaringen till detta var att ingen läste, kan jag meddela allmänheten att det är fler som läser än man tror!
Jag ser på min räknare att jag har ca 20 unika besökare varje dag. Med unik menas att det är olika IP adresser, samma adress räknas bara en gång per dag, och min egen räknas inte heller.
Ändå är det inte många som kommenterar så alla som ger mej kommentarer är värda lite extra tycker jag, puss på er! Min blogg är offentlig, kan läsas av alla, och jag skriver precis vad jag vill! Jag vet en person som kommenterat min blogg två gånger, och då var det inlägg som personen tydligen störde sej på. Eftersom kommentarerna hänvisades till varandra, och inte var signerade med annat än anonym, fattade jag ju att det var samma person. Inläggen var jättelångt emellan, så uppenbarligen har denna person läst min blogg regelbundet. Eller också är det en person som jag känner, men som inte vågar stå för sina ord, och vem den är.
Det jag skriver i min blogg står jag för! Det kan jag säja!
det jag inte fattar är.. om man inte gillar min blogg, varför läser man den då?
Del 1
Del 2
Del 3

Morten är fritidspolitiker, för Lidköpings "regerande" parti. För inte så länge sen när vi var ute på krogen, stöter vi på kommunalrådet i stan. Dom hälsar på varann, sen lutar sej kommunalrådet fram mot mej och säjer jag har läst din blogg! Trodde inte ens han visste vad jag hette...
Först tänkte jag (och det sa jag med) skrev jag nåt dumt??
Svaret jag fick var det var ju du.
Vi hade en diskussion lite senare, och jag inser att jag kan vara glad att vara en sån person jag är, skriva vad jag vill utan att det får större konsekvenser. Att skriva blogg som kommunalråd är nog inte lätt.
Men man vet aldrig vem som läser..;-)