Tina the badkruka...

Ja så har man gjort det då. Årets första dopp i sjön.
När jag badar ska det gå lugnt och sansat till. Kuta ut i vattnet och kasta sej i, eller hoppa från en brygga, det går INTE. Inte ofta i alla fall.
Det värsta jag vet är när folk skvätter för då blir jag förbannad! Jag tycker inte det är det minsta kul!
Det mest idealiska badet jag varit med om var i Egypten vid vårt hotell. Det var var djupt vatten efter10 meter. Det var mycket smidigt. Det funkar sämre vid våra himla långgrunda stränder.
När jag nu traskade ut i sjön kom man ganska snart upp till knäna med vatten. Sen gick man och gick man och gick man. Till slut stannar Morten (som doppade sej efter ca 1 meter ut i vattnet) och säjer
-Men nu får du väl doppa dej!
-Nä, det går inte! Det måste bli djupare!
-Men du får ju gå en mil i så fall!
-Nädå, jag vill ha vatten till midjan i alla fall!
-Men det gåååår ju inte!
-Ja men jag måste förbereda mej mentalt också!
-Men det har du väl gjort i en kvart nu!
Jag går en bit till, jag doppar mej snabbt som en vessla.
Sen får man klagomål för att man inte doppar huvudet också. Det är ju ännu kallare. Det fattar ju vem som helst. Dessutom blir mitt hår så lockigt när det blir blött och får självtorka. En massa korkskruvar och sånt. Puttinuttit så inni.
Ja nu hade jag ju doppat mej till axlarna så håret blev ju delvis blött i alla fall.

Morten badar var som helst nästan.