Kanske inte så oväntat...

Nu känner jag mej lite sliten... Kanske inte så konstigt med tanke på att jag jobbade 7-17 igår, blev hämtad på jobbet av Suss, åkte hem och hämtade min väska, pussade Richy och åkte till Uddevalla och partade till klockan två...

 

En himla kul kväll blev det!

Vi träffade på Peter Dalle. Ja nästan i alla fall...

Vi stod och snackade lite med två snubbar, och Suss frågar mej:

Han är lik nån, men vem??

Jag: Peter Dalle!!

Suss: Ja just det!

Peter Dalle muttrar nåt om att ja det har man ju hört förr...

Hans kompis var från Kiruna, det var ju lite kul! För er som undrar varför det skulle vara kul, kan jag meddela att Richy är därifrån.

 

Vi såg Magnus Uggla också. Nästan. En krullhårig kille var det i alla fall... Kanske det inte var Uggla...

 

Vi tillbringade hela kvällen hos Mike vid pianot. Mike verkar trivas med att ha oss där, för vi är alltid glada och sjunger och dansar, så vi brukar få igång lite fler folk!

Och man blir lite smått generad med glad när två killar sjunger med i You're beautiful och sjunger till mej!! Det kan man leva på länge...!

Förra gången vi var på Mikes spelning ville jag höra Bad Day. Den kunde han inte så värst bra, bara refrängen typ. Nu hade han lärt sej den, fast han fick tjuvkika på texten lite!

Han kan en sång på svenska, Sommartider. Vi ska skicka två mp3 låtar till honom, Jag vill vara din Margareta och Sånt är livet.

Nu sjöng jag och Suss Margareta, och Mike kompade oss! Vi fick allt lite ovationer för det!  

 

Nu kommer jag osökt in på en annan gång. Jag och Suss åkte till Kristiansand och hälsade på vår andra syrra. På färjan över spelade en trubadur, och där fastnade ju vi det klart. Han var dansk, men började spela lite på Sånt är livet. Han kunde bara refrängen, så när versen kom slutade han, men jag och Suss fortsatte, så han fick kompa oss! Då fick vi en massa ovationer!!

 

Vaknade i morses något bakis, men efter en frukost på det lilla hotellet, där vi förövrigt var de enda gästerna för tillfället, och en dusch började man kvickna till. Klockan tolv träffade vi Mike, och vi gick tll vår favorit coffe shop. Nu blev man ännu lite piggare.

Efter lite strosande i snöyra på halkiga gator, där både jag och Suss höll på att plana ut käkade vi lunch, och nu blev man faktiskt människa helt och hållet!

 

Nu skulle vi hem. Ditresan gick utan problem, så hemvägen borde ju inte vara nåt problem.

Just det...

Vi kom ut ur Uddevalla. Lätt som en plätt.

Nu ska vi mot Vänersborg. Inga problem...

Men så åkte vi förbi en avfartsväg. Vänersborg stod det.

Men...ska vi av här??

Vi tyckte inte vi kände igen det, men det stod ju Vänersborg, så det var väl bäst att köra dit då.

Ganska snart insåg vi att vi aldrig kört där förut, och på skylten hade det nog stått Vänersborg C. Alltså centrum...

Nu började vi undra var detta skulle sluta, för vi hittade inga skyltar mot Trollhättan, men efter ett tag förstod vi att det var åt rätt höll i alla fall, även om det blev en extra sträcka på sisådär 2 mil...

 

Ja det var ju bara att konstatera att Suss med halvtaskigt lokalsinne och Tina med totalt obefintligt lokalsinne hade trasslat bort oss igen, men som alltid kom vi rätt till slut!

 

Nu väntar jag med spänning på att syrran ska maila bilderna!!

Men nu ska jag lägga mej och slappa lite i soffan tror jag...