Lille Tuss har varit lite håglös ett tag... Började märka det i förra veckan. Han var inte lika busig som han brukar, och sov mer. Jag tyckte han åt lite dåligt också, men eftersom vi är fler i familjen som ger honom mat är det svårt att ha koll på det.
I fredags var jag ledig, och konstaterade att han inte åt nåt på hela dagen. Jag märkte även andra konstiga saker. Han kunde stå eller sitta i samma ställning hur länge som helst, precis som om han inte fattade vad han skulle göra härnäst.
Han slickade sej ofta om munnen och det ryckte liksom i hela kroppen på honom ibland. Det beteendet kan vara stress, men han verkade inte stressad, mer trött. Och han blev tröttare och tröttare. Nästan apatisk blev han ibland. Han åt inget på hela helgen. Han la sej på konstiga stället och sov. Bland annat under Angelicas säng, och i min garderob. Det gjorde mej orolig. Katter går gärna undan när dom ska dö...
I morses ringde jag veterinären, som tyckte jag skulle komma in med honom.
Tussen är fruktansvärt uttorkad, han verkar vara öm över njuren. Veterinären tar ett blodprov, men det var inte lätt. Tussen skriker och håller på, försöker ta sej därifrån. Dom får tillslut ett prov, och sen försöker dom ge honom vätska genom en nål som dom sprutar in under huden, men det går inget vidare, men tillslut får han i sej det mesta i alla fall.
I Lidköping finns inte nåt djursjukhus, och det hade ingen möjlighet att kolla så mycket i blodet. Det man kunde se var att njurarna verkade vara ok, men däremot bukspottkörteln var proverna inte så bra.
Det blev att åka till Skara Djursjukhus.
Röntgen, flera blodprover och man satte en liten nål i frambenet där hanskulle få dropp intravenöst.
Nu orkade han inte kämpa emot längre. Han var helt slut, orkade knappt stå. Han gick tillbaks till transportburen och la sej flera gånger. Då är det illa...
Åh vad det var jobbigt att se min lilla bebis sån...
Tussen blev kvar på sjukhuset, hoppas dom kan göra honom frisk...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar