Jag har berättat för Koffe att han har samma sjukdom som jag.
Givetvis kom tårarna, och Koffe blev ju ledsen med.
Det är så tungt. Jag vet att det inte är mitt fel egentligen, men ändå känner jag vissa samvetskval för det jag gett honom.
Richy är ju inte mycket till stöd heller... Muttrade nåt när jag kom ut efter samtalet gråtandes att Christoffer blev väl ledsen för att jag grät.
Sen var han mest sur för att Angelica ätit upp kakorna...
Christoffer vet att han ska in på sjukhuset för en undersökning snart, men han vet att både jag och Richy kommer att vara med honom. Vi är hos honom när han blir nedsövd. Vi är där när han vaknar, och då är allt över.
Sen ringde dom från ungdomsmottagningen och berättade att Angelica precis varit där och skaffat p-piller...
Hoppsan då.
Ja, ja. Jag har väntat det... Hon har varit ihop med samma kille i över ett år nu.
Tyvärr vet jag hur jag har mått med en massa hormoner och grejer i kroppen. Precis som om det inte räcker med hormoner för hennes del...
Misstänker att det inteblir så kul här hemma framöver...!! Fast man vet ju aldrig! Det kanske inte blir så farligt...
