Vet inte...

Jag och Angelica ska in till stan sen. Jag har ju lovat henne en hårförlängning.
Fast innan den MÅSTE hon bara färga håret.
Vi har råttfärgat hår, jag och Angelica. Förutom att hon har liten släng av rött i sitt. Det har hon fått från sin pappa.
Däremot har hon inte fått mina tunna testar till hår. Hon har jättetjockt.
Ska vi köpa hårfärg räcker inte en. Det måste bli två.
När jag färgar mitt blir det över på en.
Nu funderar jag på om jag kanske skulle ta det lilla som blir över från hennes färgning och sätta i mitt.

Krulltott...

I morses skulle jag som vanligt cykla till jobbet.
Jag öppnar dörren samtidigt som jag grejar med MP3 spelaren. Jag är rätt trött. Helger är inte så roliga. Särskilt inte när man cyklar till jobbet för 7'de dan i rad...

Morgonstund har inte guld i mund.
Morgonstund har grus i ögonen.

Jag tittar upp. Uppenbarligen har jag inte tittat ut genom fönstret under morgonen, för det var en hiskelig dimma!
Och vilken dimma sen! Det kändes som att cykla i... kanske inte regn, men jävligt nära i alla fall!

Jag suckar när jag ser mej i spegeln. Jag har ganska lockigt hår. Fast jag plattar ut det med plattång eller fönar ut det.
Ja det var ju inget att göra åt nu.

När jag kom hem från jobbet rensade jag lite ogräs. Givetvis blev jag svettig. Och luften är fortfarande fuktig, fast minus dimma då.

Gissa hur jag ser ut nu.

Highspeed...

Idag gick jag och Suss milen på rekordtid.
Det berodde på att vi fick speeda upp oss en bit. När vi gick där, hade väl gått en 5-6 km eller så upptäckte jag att det satt en massa saker på mej.
Flygmyror.
Först var det bara några.
Sen var det fler och fler.
Till slut fick vi smått panik. Vi började springa.
Vi tjänade nog in tio minuter.

Mitt jobb...

En av "mina tanter" har legat för döden. I tre dagar låg hon innan hon somnade in. Hennes två döttrar har varit hos henne. Jag har jobbat extra på grund av detta. Avlastat lite med att vaka och så. Det blev att jobba 7 dar i stäck, men självklart ställer man upp. Man vill ju att det ska vara så bra som möjligt för alla. Jobbarkompisar, döende och anhöriga.
I förmiddags gick hon bort.
Döttrarna säjer att de är så nöjda med vården hon fått, både före hon blev dålig, och nu när hon legat för döden. Hon var så fin efter att vi gjort henne i ordning. Rena vita lakan, händerna på bröstet med en blomma.
Döttrarna var rörda och det de sa gjorde att jag blev så rörd. Sen står vi och gråter alla tre...

Komplimanger...

Idag fick jag en underbar komplimang av en tjej på jobbet! Hon är semestervikarie, och jag var även hennes handledare när hon gick elev, hon läste till undersköterka på Komvux.
Hon hade pratat med en av våra andra semestervikarier, som jag också hade som elev under hennes första år på omvårdnadsprogrammet.
De hade sagt att de var så glada att de haft mej som handledare! Båda två hade trivts väldigt bra med mej!
Sen sa hon att "jag tycker att du är väldigt underskattad här, och det tänker jag tala om för chefen".
Nu blev jag så rörd och generad att jag inte visste vad jag skulle säja! Jag tror jag rodnade lite...

Hårda bud...

I onsdags fick vi för oss att testa vårt nya tält.
Packade ner minsta möjliga i käder. Sen sovsäckar, liggunderlag, tält och en kylbag med lite kött och potatissallad till kvällen och lite färdigbredda mackor till frukost.
Vi hade förhoppninar om att få ner en engångsgrill nånstans, men det fick inget vidare...
Så drog vi iväg vid 18-tiden. Kör mot Mariestad. Tänkte hitta nåt trevligt ställe att slå upp tältet på.
Vi hittar inget.
Det slutar med att vi åker tillbaka, åker upp på Kinnekulle och bestämmer oss för att här blir bra.

Vi lastar av och Richy åker iväg för att handla lite festis till frukost, samt en engångsgrill.
Jag börjar sätta upp tältet. Har bestämt mej för att det ska vara uppe och klart när Richy kommer.
Det blev lite halvdant med det.
Jag lägger ut yttertältet. Ser bra ut.
Trycker i tältpinnarna . Går hur lätt som helst.
Fäster tältet i marken med mindre pinnar. Det går inte bra. Det är för stenigt.
Jag flyttar tältet lite. Samma sak igen.
Flyttar lite till. Jajamen! Fyra-fem pinnar trycker jag ner i marken. Sen blir det tvärstopp.
Det var då själva... Nu blir jag förbannad och flyttar tältet flera meter.
Nu jäklar ska pinnarna ner. Nä nu... Fyra-fem pinnar får jag ner, sen är det dom där jäkla stenarna igen.
Eftersom jag samtidigt som jag kämpar med tältet även viftar bort mygg iklädd MC-stället bortsett från hjälm och handskar blir jag alldeles genomsvett.

När jag inser att jag absolut inte kan få ner pinnarna, hur jag än vickar och vrider och håller på sätter jag mej.
Samtidigt hör jag ett bekant ljud. Richy är tillbaka.
Jag berättar irriterat om mina tappra försök. Mina händer är ömma av allt knökande, endel pinnar blev lite skeva när jag försökte trycka ner dom med stövlarna.
Jaha, då är du lite törstig nu då, säjer Richy och hivar upp ett sexpack 3,5'er!
Richy går fram till en pinne. Och trycker ner den. Tar nästa. Trycker ner den med...
Sömnen den natten blev väl inget vidare. Jag hade lyckats få tältet så vi hade en knöl under ryggen, båda två...


När vi gick upp på morgonen var det bara att äta lite och packa ner och åka hem. Hemma packade vi upp för att packa ner andra grejer.

Nu är vi nämligen ---->här
Vi har ett par kompisar som bor en bit ifrån Västervik, så vi bor hos dom.
Igår hittade vi ett ställ med tröjor. Richy fick syn på en luvtröja som han tyckte jag skulle ha. Den kostade 500. Lite dyrt tyckte vi allt. Jag hittade en uppkäftig T-shirt. På ryggen stod det

If you can read this, the bitch fell off

Den fanns bara i XL. Det hade nog varit aningen förstor... Så hittar vi en T-shirt med KTM loggan. Den ska Richy ha givetvis. Den kostar 120.

Richy pratar svenska, jag engelska och killen i ståndet pratar engelska, men förstår lite svenska.

Richy frågar vad det kostar om han köper T-shirten OCH luvtröjan. Killen funderar en stund och säjer 450. 400. säjer Richy. OK, säjer killen.

På luvtröjan är det yamaha's logga i fram. På ryggen står det

fuck you i drive a yamaha

Nu får man diska för hand...

Det är ju så typiskt.
Sista dan innan vår semester har det varit inbrott i vår skåpbil. En hel del försvann, samt att det blev en massa plåtskador. Man blir ju rätt förbannad.

Idag pajade våran diskmaskin dessutom.

-Varför ska allt hända precis NU?!? säjer Angelica i panik. Men du har lovat att jag ska få hårförlängning innan skolan börjar!
Det var det paniken gällde...

Rakt upp rakt in...

Igår förmiddag ringde Richys bror i Hofors. Dom hade tänkt komma förbi idag. Kul! sa vi.
Nån timme senare ringer dom igen.
Äh, vi kommer ikväll!
Ja ni är välkomna, sa vi.

Framåt kvällen dyker dom då upp. Vi sitter och pratar och skrattar vid köksbordet. Nån öl är visst inblandad dessutom...

Kl. 19:42 får jag ett SMS från Suss, som är på förfest med ett gäng jobbarkompisar. Dom ska till Måndagsklubben.
Nu står den rakt upp rakt in! (hon syftar givetvis på en låt som heter "rakt upp rakt in" med 250 kg kärlek)
Jag svarar Ojdå, då är det bäst att man passar sej...
Efter en bra stund, kl. 20:24 (man kan inte kräva för mycket...) kommer svaret:
Ja det är nog bäst, för här går det khat till! PARTY! (som sagt, man får inte kräva för mycket, det är avancerat att använda T9 på mobilen...men jag fattar vad hon menar)
Jag svarar att hon ska hälsa dom jag träffat!
Suss svarar 20:28:
Det ska jag! du ska inte hänga på? det vore riktigt kul! vi åke in vid 10.
Jag förklarar att vi har besök av Richys bror med familj.
Suss tycker att min svägerska kan ju hänga på.
Svägerskan tycker inte hon har råd med det.
Suss skickar:
Men det kostar väl bara runt 100 att gå in, o 20 i inträde. (vi ska till eddies)jag kan bjuda er på en öl!
Nu blev det intressant, fast det är ju garderoben som kostar 20... (men som sagt, inga höga krav...)
Jag tar mobilen för att kolla upp detta. Jag ringer, det går fram en signal, sen tutar det upptaget.
Strax efter ringer Suss. Hon hade skickat ett SMS samtidigt, så när hon skulle skicka, ringde jag. Hon tryckte bort mej...

10 minuter senare, tio i nio blir det bestämt att vi åker dit! Bussen går 22:13, från "stora vägen" det tar 10 minuter att går dit. Som tur var hade vi duschat båda två, så det var bara att hitta nåt snyggt att ta på sej och sminka sej!

En kul kväll blev det! Det brukar ju ofta bli det när det blir sånt där spontanparty!

Wind of change...

När jag och Suss träffades på parkeringen i Råda hade jag ett förslag:
-Ska vi gå åt andra hållet idag?!
Det tyckte Suss var en bra idé, för hon hade hört att när man ändrade på invanda saker blev man smartare. Ja typ så i alla fall. Kanske lite mer invecklad förklaring, men på ett ungefär.

Sagt och gjort. Vi knatade iväg.
Allt kändes mycket bakvänt. Ibland fick vi stanna och fundera lite vart vi skulle gå.
Helt plötsligt kom vi till en skylt där vägen delar sej. En pil pekar åt vänster och det står 1 mil, den andra är åt höger och det står 5 km. Om man går åt "rätt" håll vill säja.
Vi insåg att v kom från 5-km-hållet. Det var ju fel. Vi skulle ju gå milen baklänges.
Vi fick gå tillbaka en bit, som tur var inte så långt, innan vi såg vägen vi skulle svänga in på.

-Där fick vi igen för utsiktstornet på Kinnekulle, sa jag.

Suss höll med.

Den historien får jag berätta en annan dag, för nu sitter tre personer och väntar på att jag ska bli klar, för dom vill spela kort...

Det är ju bara jag...

På torsdag förmiddag packades det ner en liten packning bestående av ett par byxor, en top, en tröja, lite underkläder, skor, diverse prylar för att se ut som folk efter en dusch exempelvis, eller att ha väck hjälmfrillan.
I Grästorp sammanstrålar vi med ett annat par på en hoj.
Det småregnar till och från men vi litar på SMHI. Det SKA bli bättre.

Vi drar iväg mot Trollhättan, där vi måste passera Bike, för oljelampan började lysa. Vi fyller på oljan och fortsätter mot Vänersborg. Det börjar regna mer MEN man ser en ljus kant bortöver.
Vi kör på små mysiga kringelikrokvägar.
Bortanför Vänersborg upphör regnet och när vi passerar Vita Sannar i Mellerud stannar vi och tar lite fika. Alla (utom jag) blev dösugna på en våffla med sylt och grädde. Jag är inte så himla förtjust i grädde nämligen. Det visar sej sen att sylten var hallonsylt, som inte är nån av mina favoriter precis, så jag var mycket nöjd med min smarriga äppelkaka med vaniljsås.

Vi svänger av mot Hoverud för att titta lite på viadukterna, innan vi drar vidare mot Karlstad, där vi ska bo på Scandic Hotell City.
NU har vi uppdaterat GPS'en med senaste kartan. Det borde vi gjort INNAN vi åkte, för då hade vi antagligen sluppit åka tre varv genom Karlstad...
Hotellet är nytt, så det fanns inte med i GPS'en, men vi visste vilken gata det låg på.
Alltså knappade jag in stad Karlstad, gata Drottninggatan, nummer var som helst.
Jag tänkte ju att hamnar vi då i ena änden på gatan är det ju bara att köra till andra änden och nån gång passerar man ju hotellet.
Vad jag inte räknat med att Drottninggatan avbröts av en gångväg där man inte fick köra...
Vi snurrade runt ett varv innan vi gav upp och fick hjälp av en kille i nån turistinformation mitt i stan. Han ritade på en karta hur vi skulle köra.
Första rakt fram, sen vänster, och sen vänster igen. Det blev lite dumt när det visar sej att man inte får svänga vänster, för det är en gång och cykelväg bara.
När en tjej i MC-kläder och hjälm frågar efter vägen tror man då att hon CYKLAR??
Tydligen.

Vi har ju i alla fall utsatt på kartan var hotellet ligger. Vi kör som vi tror, och ser hotellet precis när vi passerar, men vi hinner inte svänga av.
Alltså får vi ta ytterligare ett varv genom denna enkelriktade stad med gågator kors och tvärs.
Äntligen framme. Incheckning, installering på rummet, en dusch och sen en promenad på stan. Vi stannar på en liten restaurang med uteservering och tar varsin öl.
Tillbaka till hotellet sen, där vi äter en två-rätters med några öl till.
Det blir en relativt tidig kväll. Vi går till våra rum vid 23-tiden. Man är ganska trött efter resan.

Några timmar senare vaknar jag av att nån bankar på dörren.
Skit i det, tänkte jag.
Det bankar igen.
Men vaff...
Jag går fram till dörren och tittar ut genom kikhålet. Jag ser inte ett skit, för jag är halvblind utan glasögonen...

-Vem är det? frågar jag rätt irriterad.
-Det är bara jag!
-Och vem fan är jag då?
-Ja men det är ju jag!
-Du har gått fel!
-Jaså...

Efter en rejäl frukost far vi igen. Först tanka lite.
Och fylla på olja. Igen. Måste kolla upp det här.
Kristinehamn, Mariestad, sen tog vi vägen över Kinnekulle, genom Lidköping och ut till Spiken där vi käkade rökt lax och sik med potatissallad.

Vi kommer hem för att upptäcka att ingen har nyckel... Ja vi kan ju öppna garageporten, för fjärrkontrollen sitter i MC-nyckelknippan. Problemet är ju att larmet lär gå då...
Vi fortsätter hem till mina föräldrar, dom har en nyckel. Dom hade även Christoffer, för han var kvar där.

Det finns sämre och bättre...

...vägbeskrivningar.
Nu trodde ni att jag skulle skriva dagar. För så är det med en 14-åring. Vissa dar upp, andra ner. Idag är hon lugn och sansad, fast sur och vresig. Hellre det är förbannad och oberäknelig...

Pärsen är för tillfället över och det är skönt.

Jo det var ju detta med vägbeskrivningar. Det finns bra, dåliga och dom som är katastrofala...
En gång skulle jag hem till en tjej och lämna en grej. Min jobbarkompis visste var hon bodde, sa hon. Det var nämligen en bit ut på landet, så gatuadress existerade ju inte.

Förklaringen lät ungefär så här:

-Först kör du rakt över i korsningen, och sen kommer skogen, och du kör genom hela skogen på vägen.
När du kommit ut ur skogen är det ju lite åkrar du vet.
-Ja, det vet jag.
-Då finns det ett rött hus på vänster sida, det går ner en liten väg, en grusväg dit. Där bodde det en farbror jag var hemma hos ibland, när jag jobbade i hemvården.
-Jaha. Bor hon där?
-Nä, men när du står i köksfönstret i det huset, ser du M's hus!
-Eh... jaha... men hur kommer jag till M då?
-Ja det ligger ju på andra sidan vägen!
-Jaha... men jag ska svänga vänster in på grusvägen?
-Nä, hennes hus är på andra sidan ju.
-Jag ska alltså svänga höger då?
-Jaa! Så ligger hennes hus där. Det var blått då.
-Vad är det för förg nu då?
-Det är ommålat, men jag vet inte vilken färg.

Äntligen hemma...

Jag har just genomlidigt ett av dom värre dygnen i mitt liv.
Så många tårar trodde jag inte fanns i mej.

Jobbade sista dan innan semestern igår. Tänkte ha en lugn och skön kväll.
Så blev det inte. Orkar inte berätta allt, men i korta drag löpte vår tonårsdotter amok.
Hon stack hemifrån och vägrade komma hem. Efter många telefonsamtal och sms fick jag henne att ringa tjugo i två inatt, så jag kunde se varifrån hon ringde.
Jag kunde äntligen somna.

I förmiddags ringde jag henne. Först mobilen, som var avstängd (urladdad vet jag nu) och det numret hon ringt från inatt bara för att få reda på att hon inte sovit där inatt... Hon hade gått till nån annan. Ingen visste vem, ingen visste var.
Jag ringde runt till kompisar, klasskompisar, okända folk på den adresserna jag fick som förslag.
Ingenstans fanns min dotter.
Polisen kändes inte som nån idé förrän vi gjort det vi kunnat själv.
Efter att jag inte kom på nån mer att ringa, bestämde vi att Richy tog MC'n och jag bilen för att leta efter henne där vi hade hört att hon blivit sedd.

När vi åker iväg möter vi henne och en kompis. Helt oförstående vad hon ställt till med.
Hon fattar inte att vi tänkte ringa polisen om vi inte hittat henne när vi letat själva. Hon fattar inte hur oroliga vi varit.

Finns det nåt egoistiskare än en tonåring??

Jag känner mej helt slut nu. Trött i hela kroppen. Antagligen från att alla spänningar släppt. Somnar nog tidigt inatt.
Det är i alla fall skönt att vår älskade flicka är hemma.

Plutten...

Tog en tur med syrran i Rådaskogen igår. Knallade runt en mil. Skönt att kunna göra det igen, det har ju REGNAT hur länge som helst.
Vi babblade som vanligt OAVBRUTET om ditt och datt.
Bland annat om Plutten. Jag kom att tänka på Plutten när jag jobbade, och jag berättade för en jobbarkompis. Hon hade väldigt roligt åt detta.

Detta är storyn om Plutten:
Plutten är en mycket speciell person. Jag och Suss träffade honom på färjan till Kristiansand i april 2005. Eller det var väl egentligen inte så att vi träffade honom, det var snarare han som träffade oss.
Minnet av Plutten är lite diffusa, inte bara beroende på vissa alkoholhaltiga drycker som intagits, för det var inte så farligt, men det är två år sen, så minnet har liksom försvunnit lite.

I alla fall åkte jag och Suss på färjan till Norge. Vår andra syrra fyllde 30, och vi skulle dit för att överraska henne. Hon bor nämligen i Kristiansand.
Färjan gick på fredag kväll, och vi skulle vara framme på morgonen. Vi gjorde som alla brukar göra på båtar. Knallade runt lite, kikade i Taxfreen, tog en öl emellanåt...
Rätt ofta såg vi en kille i fiskarhatt. Han gick omkring bara. Log hela tiden. Vi såg honom aldrig sitta ner, dricka nåt eller vara med nån annan. Han bara gick omkring ensam, leendes.
Vi kallade honom myskillen. Han såg ut som en sån. I sin egen lilla värld.

Framåt ett-tiden på natten tyckte vi att vi skulle gå och lägga oss. Vi knallar ner till vår hytt.
Vem står där, ett par meter från hytten? Jo, myskillen.
Automatiskt slänger man en blick på honom, vi möter hans blick.
Vi låser upp vår dörr, Suss går in, jag efter. Och myskillen... han följer med.

Där står vi, jag och Suss. Rätt paffa. Tittar snopet på myskillen. Vad ska vi göra nu??
Suss sätter sej på sin säng. Myskillen sätter sej brevid. Jag sätter mej mittemot, på min säng.
Där sitter vi som tre spån. I alla fall två, för jag och Suss fattar inget.

Jag kommer inte ihåg precis vad vi säjer, men killen förklarar:
-Plutten e tött. Plutten vill sova.

Jag och Suss blir ännu mer förvirrade.
Vad pratar han om? Vad menar han?
Jag ser att han har ett sår på handen.
Jag frågar vad han gjort, mest för att ha nåt att säja.
-Det var nån som tyckte Plutten va dum, så han fick ett sår.

Ok. Nu fattar vi. Han pratar om sej själv i tredje person. Det är ju han som är Plutten. Dessutom pratar han babyspråk hela tiden.
Vi försöker få ut nåt vettigt av hela den underliga situationen. Försöker begripa vad han ville.
-Plutten e tött. Plutten vill sova.
Han lägger huvet mot Suss axel. Suss håller på att bryta ihop av skratt.
Jag kämpar mot skrattet, jag vet ju inte hur han ska reagera, för han verkar inte märka att Suss skrattar, men om han ser att jag som sitter mittemot börjar skratta... Jag håller emot skrattet, vilket resulterar i att tårarna börjar rinna. Jag och Suss har stora problem nu...

Vi föröker få honom att inse att han inte kan sova hos oss. Han måste ju ha en egen hytt.
Det funkar dåligt.

-Plutten ville gilla, men Plutten hitta ingen gill!
-Va...?!
-Nä, Plutten hitta ingen gill...
Då förstår vi...
-Nä med du är ju på en båt! Man kan inte grilla på en båt!
-Nä, Plutten hitta igen gill...

Två personer har det MYCKET jobbigt nu...

Hur fasen ska vi få ut killen?? Ska vi hämta en vakt? Jag tycker inte det. Han verkar ju helt harmlös, vi borde ju kunna få ut honom.
Så börjar han ta av sej skorna.
-Nej, men ta inte av dej skorna!
-Nä, förlåt... dom luktar illa...!
-Nej men du KAN inte sova här!
-Plutten e tött. Plutten vill sova...

Han lägger sej på golvet.
Jag knyter hans skor och vi säjer att han måste gå nu.
-Ja. Nu ska Plutten kypa ut.
Och han kryper ut.
Och jag och Suss bryter ihop totalt.

Efter en stund öppnar jag dörren och kikar ut...
Han går med sitt keycard och trycker in det i dörr efter dörr, men den passar inte nånstans.
Jag tycker synd om killen och går fram och tittar vad han har för nummer. Han var två våningar fel...
Vi följer honom ner till sin hytt, öppnar hans dörr, föser in honom och går snabbt därifrån...

Folktomt här...

Kusinen i Hofors önskade att Christoffer skulle komma upp några dagar sommar. Vi planerade att sätta honom på tåget med väska, fika, gameboy och MP3, instruera konduktören att han skulle se till att han kom av på rätt station.
Christoffer var lite osäker, men kom fram till att det skulle nog kunna gå.

På Richys jobb, eller rättare sagt ett av företagen i Finland de jobbar åt fick lite panik.
Han måste åka dit omeldebums. Alla färjor är fullbokade, men till slut lyckas de få en plats från Umeå till Vasa.
Hastigt och lustigt blev det bestämt att Richy tar med Christoffer och släpper av honom hos kusinen på dit vägen, och tar med honom hem när han åker hem på fredag.
Angelica blev lite deppig, för jag hade sagt att vi kunde ju åka till Liseberg när Christoffer var borta, för han är inte mycket för Liseberg han. Han åker Flume Ride och Kållerado, det är allt. Richy åker ganska mycket, men mamma och Angelica är som tokiga! ALLT ska åkas!
Fast vi kan ju åka dit ändå.

Nu blir det lite tomt här. En tonåring som inte blir männska förrän framåt 16-tiden är inte mycket till sällskap.
Jag får nog väcka henne nu...

Också en jäkla födelsedag...

Ja detta får man väl säja var en av de sämsta födelsedagarna jag haft. I alla fall den senare delen av den.
Angelica frågade om hennes kompis fick sova över. Egentligen har vi bestämt att ingen får sova över när vi jobbar, men jag sa ok. Klockan var ca halv sex. Jag hade precis kommit hem från jobbet.
En kompis kommer förbi och grattar mej. Vi pratar en bra stund.
Klockan halv tio ringer jag Angelica och undrar när de tänkte komma hem. Anledningen till att kompisen skulle sova över var att hennes mamma skulle ha fest. Jag tyckte att den borde ju vara i full gång nu.
Det visar sej att tjejerna är i stan. Dom ska snart cykla hem, säjer hon.
Jag säjer att dom måste cykla hem nu. Det är ju en mil hem, så det tar en stund.
Dessutom har vi bestämt att hon ska tala om ifall hon drar nånstans, för vi vill veta var hon är, så jag blir inte så glad på henne.
Klockan tio ringer jag igen för att kolla vart dom är.
Dom är på grusvägen hos kompisen. Hon skulle hem och hämta lite grejer, säjer Angelica.
Då hör jag fiskmåsar.
Jag vet med säkehet att fiskmåsar hör man inte här.
Angelica erkänner att dom är kvar i stan.
Jag ringer ett flertal gånger, för nu vet jag inte om jag ska tro att hon är på väg hem eller inte.

Jag är frustrerad, ledsen och besviken. Jag går ut och går för att jag klättrar på väggarna annars.
Klockan elva är dom utanför kompisens hus. Jag säjer att dom får skynda sej hem nu.
Halv tolv är dom inte hemma. Jag ringer igen.
Angelica säjer att hon är på väg hem. Hon går. Utan kompisen. I regnet.
Jag säjer att jag kommer och möter henne.
Hon vill gå själv.
Jag går och möter henne i alla fall.
Efter två kilometer möts vi. Hon säjer att "jag skulle ju gå själv".
Om jag känner henne rätt, och hon velat gå ensam hade hon antingen gått snabbare, eller gått över på andra sidan vägen eller nåt.
Det gör hon inte.
Jag känner att jag gjorde rätt. Vi går tysta brevid varann hela vägen hem.
Dyngsura.

Hemma sa jag att vi har lite och prata om imorn.
Nä svarar hon.
Ok, då pratar vi nu.
Nä.
Jo.
Jag förklarar att jag inte tyckte det var särskilt schysst av henne att bete sej så här.
Ganska snart inser jag att det inte är nån idé att prata med henne.
Det får bli imorn. Då är ingen av oss sura.

Vilken jäkla födelsedag.

Klockan är över ett nu, och om knappt fem timmar ringer min väckarklocka...

Sorg...

I lördags gick en av våra vänner bort.
Det var väntat, men ändå känns det.
Dödannonsen stod idag.

Tårarna finns hela tiden. Även om jag inte gråter har jag tårar i ögonen.

Hoppas du har det bra där du är nu. Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan.

No more handtag som lossnar...!

Vi håller på och byter våra innerdörrar. Från tråkiga släta trädörrar nästan 40 år gamla till vita fina med speglar. Inte speglar som man kan spegla sej i förstås, utan med lite... typ... mönster.

De gamla hantagen hade små skruvar som efter 40 år börjar lossna. Vi skruvar i dom stup i ett, men träet är så trasigt, så skruvarna går bara runt. Värst är det på toadörrn. Den öppnas och stängs rätt många gånger på en dag.

Vi som bor här vet exakt hur vi ska ta i hantaget, men alla andra får oftast hela handtaget i näven...

Såna som vart här förut brukar säja "hoppsan", sucka, skratta till eller nåt. Dom stackare som får loss handtaget för första gången ser mycket generade ut!

Men nu alla vänner, HANDTAGET SITTER KVAR! Det är bara att kliva in!

En del extra jobb blev det. Vårt hus är byggt 1969. 1972 kom dom på att de skulle ändra standardmåtten. Alltså är alla dörrar för höga för våra karmar.

Ja kan man inte sätta i en ny karm med då?

Näpp. Våra väggar är puts och nån slags betong. Alltså är det inte så smidigt att knacka sönder sånt. Det går ju inte såga precis...

Nä istället får vi såga i dörren. 13 mm uppe och 13 mm nere...

Sen är det ju inte alls samma gångjärn heller. Och låset passar inte i hålet, så den måste flyttas också. Ja ja. Vi har bytt två dörrar hittills. I vårt sovrum, men dörren går inte att stänga riktigt, så vi måste slipa lite på överkantern på dörrn. Toadörrn sitter like a glove! I kväll ska vi byta Angelicas dörr.

Ah mäh vaff...

Vi har ett kylkåp/frys i köket. Det rymmer ju inte så himla mycket.
Under trappen i källaren, alldeles vid TV-rummet har vi ett kylkåp till. På dörren står det LATTJOLAJBANLÅDAN. Passande namn tycker jag, eftersom vi använder det på fester. Senast på midsommar.

Richy är som tidigare nämnts på motocross VM i Uddevalla. Då skulle det med öl, så han möblerade om och grejade bland kylskåpen igår.

-Vill du ha Norrland Guld eller Mariestad kvar? frågade han.

-Kvittar, sa jag.

-Jaha. Men jag ställer upp 4 Norrland i kylskåpet i köket, resten ställer jag här!

Jag står i tvättstugan och ser inte vart han ställer ölen, men antar att dom ställs i Lattjolajbanlådan.
Man ska aldrig ta saker för givet vad det käller karlar, det har jag lärt mej idag.

Igår, enligt gårdagens blogg, drack jag tre öl. Dom stod i köket. Alltså fanns det en kvar där.
Den tog jag förut.
Sen gick jag till Lattjolajbanlådan för att ta en till.
Öppnar.
Tomt.
Va??
Jo. Tomt.
Jättetomt, och avstängt.
Under sekretären stod ett halvt flak Mariestad.
Gick upp i köket och letade i kylkåpet där.
Nä. Inga öl.
Ok. "Här" betyder uppenbarligen inte i kylkåpet utan under sekretären.
Nu fick jag ställa upp några till, och sitter här med en fesljummen öl.

Richy ringde nyss. Han garvade en bra stund åt det. Jag tyckte inte alls att det var kul.
Han berättar för kompisen i husbilen, som högt talar om att han tar fram en öl som nästan är frusen.
Jag ber Richy smälla till honom. Fast det gör han nog inte.
Han hade visst gjort en tatuering nyss. Den fick jag absolut inte slå på.
Jag försökte diskutera tatuering med Richy, men det gick inte bra, så han slänger över luren till kompisen, och vi pratar en stund om tatuerare och skötsel.

Midnattssolen

Åh vad jag saknar den nu.
Och nästa gång vi åker till Kiruna är till jul. Då är det ingen sol alls... men en himla massa snö...

En till...

Jobbarkompisens man kör motocross, precis som Richy. I helgen är det Motocross VM i Uddevalla.
Det betyder att vi blir gräsänkor. Dom åker dit ett stort gäng imorn förmiddag och stannar till söndag.
Hela förmiddagen pratade hon om att det var en himla tur att det blev fint väder, för de skulle grilla ikväll, eftersom hennes man är borta i helgen.

På eftermiddagen hade ju självklart jag blivit jättesugen på grillat...!

Jag ringde till Richy, som berättade att han skulle träffa en kompis, den han skulle bo i samma husbil som på VM'et, utanför Majåkers Livs där dom har himla gott marinerat kött...
Richy sa att han skulle köpa med sej lite kött.
-Fast då är det nog bli ett par öl ikväll...
Det hör ju av nån anledning ihop med grillen...

När jag kommer hem har Angelica tagit bussen till stan med en kompis. Hon skulle ta bussen hem klockan 22.

Shit. Där rök den bärsen...
Två 14-åringar. Sommarlov. Sena bussen hem.
Nej än har det varit lugnt, men endera dan kommer det. Den dan man får hämta henne knackefull, eller att hon missar bussen, eller nåt annat.

Richy säjer att han tar ingen öl ikväll, så jag kan ta lite.
Gulligt! Jag antar att han lär få en del i helgen...

Jag tog en öl till maten, som vi för övrigt åt inomhus, för lagom till jag slutat jobbet hade solen försvunnit och det hade blivit kallt.

Efter att den ölen tagit slut sa jag

-Jaa... man kanske skulle ta en öl till...?!?

-JA! Det tycker jag allt! Annars känns det ju som om det var meningslöst, var hade det varit JAG, hade jag definitivt tagit MINST en till.

Jaha. Så nu är jag inne på tredje. Fast jag jobbar ju 7-17 imorn, så sen får det vara bra...

Banka-i-väggen-systemet finns inte i Polen...

När jag slutat jobbet i onsdags var det bara att cykla hem och dra på sej mc kläderna direkt.
Så bar det iväg de dryga 30 milen till Karlshamn. Enligt GPS'en skulle vi vara framme klockan 22, fast det gick lite fortare... Strax före 21 checkade vi in på Scandic Hotell.
In i duschen och ut i baren...! Varsin öl satt fint! Vi blev lite småsugna, och i hotellets lilla kiosk fanns det tonfisksandwich som vi köpte en för att dela på.
Richy började äta. Det följde med små tunna engångsbestick, och det tog nog Richy 10 minuter att kämpa sej igenom drygt halva mackan.
Jag tog mackan i handen och smällde i mej det på 1 minut. Mesa runt med besticken verkade ju hopplöst...

Efter ytterligare en öl till gick vi och la oss. Vi skulle komma iväg innan sju dan efter tänkte vi, och det gjorde vi. Nu hade vi bara ca 6 mil till Stena Line i Karlskrona.

Så kom vi då på färjan och vår svit! Stort var det. Dubbelsäng, soffa, bord, skrivbord, platt-TV, DVD-spelare... Jag drar ifrån draperiet för att se när båten avgår. Jag får erkänna att utsikten var lite av en besvikelse...:
Mitt framför fönstret hänger en jäkla livbåt...

Vi knallade runt lite på båten, shoppade lite i taxfreen. Inte så mycket eftersom vi skulle få med det på hojen sen då...
Vi gick ner till receptionen och lånade en DVD-film. Bandits hette den, och bättre film har man väl sett, fast det var ju gratis...

En tur till baren igen... Richy testar en drink. Jag smakar lite först innan jag beställer en, det var tur för den var alldeles för besk.
-I stick to the beer, sa jag till bartendern.
Sen kom Richy på att det såg lite fjolligt ut med att han sitter med en drink och jag med en öl, så han gömmer sitt glas bakom en sån där meny-grej som står på borden...

Vid 19:30-tiden anländer vi till Gdynia. Vi tycker inte det är nån ide att gå av båten, vi lär ju bara se hamnen ändå och den kan vi ju se från båten, så vi knallar runt lite i båten, går ut och kikar lite. Vi inser att vi är helt ensamma på båten, bortsett från de som jobbar där! Det var liksom lite ödsligt...!
Vid halv nio, en halvtimme innan båten ska gå igen drösar det ombord en massa folk och det blir livat igen.
Restaurangen öppnar, och vi går och äter middag. All inclusive. Öl och vin fanns i kranar som man fick ta. Efter två upphällningar fattade man hur man skulle göra för att få mer öl än skum i glaset...

Vi skulle köra hem dan efter också, så det blev inget mer på alkoholfronten. Vi gick upp till hytten igen.
Innanför dörren satt en stor skylt där det stod på svenska, engelska och polska att efter klockan 23 skulle det vara tyst, och de bad att man skulle ta hänsyn.
Strax efter 23:30, jag har precis somnat, kommer grannarna hem och ska fortsätta festa i hytten... På med TV'n och nån musikkanal jättehögt. Gap och skrik på polska.
Jag blir rätt störd, så efter ett tag knackar jag i väggen.
Inget händer.
Nu bankar jag i väggen och gapar HÅLL KÄFTEN. Inte för att de fattar vad jag säjer, men jag tänkte att de fattar väl piken...
Inte då. De bankar tillbaka och fortsätter leva om.
Jag bankar igen.
Dom bankar tillbaka.
Det var då själva fan... Tina ilsknar till. Ingen ide att gå dit och säja till. Vi har telefon på rummet så jag ringer receptionen.
Dom ska skicka upp nån.
En halvtimme senare är enda skillnaden att de sänkt ljudet på TV'n.
Jag ringer igen. Receptionen vill veta vilket nummer det är på de andra rummet, men det vet väl inte jag! Vi pratar en stund. Richy drar på sej kläderna och går ut och tittar vilket nummer dom har. Det går inte ta miste på vart festen är... Samtidigt kommer en vakt, och Richy pekar på rummet intill.

Det slutar med att gänget försvinner. Det blir tyst och lugnt. Vi somnar.
Klockan 02 vaknar jag igen. Stoj och stim.... Nu kommer dom tillbaka.
Dom är lite tystare den här gången, och efter en kvart eller nåt somnar jag igen.

Hemresan blev lite våtare, fast vi klarade oss från det värsta regnet...

Halv sex...

Idag på jobbet:

-Klockan halv sex ska det vara klart!
-Jaha?! Vaddå?
-Jaa...
-Vad ska vara klart halv sex??
-Halv sex...
-Jaa, men... (jag inser att jag får byta infallsvinkel) Klockan är halv fyra!
-Jaså är klockan halv fyra? Men hur kan den vara det?
-Men vad är det för nåt särskilt klockan halv sex?
-Klockan är ju halv sex då!

Ja just det. Tänkte inte på det...

Det låter mycket...

...här idag.
Det borras, bankas och bröttlar.
Garageportexperten i Falköping är här och monterar vår nya garageport.

SMS... (Skrämmer Många Syrror...)

Äntligen kom vi då iväg på vår första långpromenad, jag och Suss.
Vi gick milen i Råda på 1 timme och 45 minuter, precis som vi brukar! Det trodde vi inte eftersom vi är läskigt otränade, men det gick ju bättre än vi trott!

I skogen var det en mystiskt djur. Eller nåt. Vi gick där och pratade när det hördes ett jätteskumt ljud. Det lät som nån slags fågel eller nåt. Jag blir livrädd (som vanligt, jag är lättskrämd) och skriker till högt!
Suss tittar sej omkring, hon tror att jag sett en älg eller nåt.
Jag snor runt och tittar överallt och säjer med mer eller mindre panik i rösten

-VAD VAR DET???

Jag väntar mej att det ska flaxa till och nån fågel eller nåt ska komma farande.

Då tittar Suss på mej, ler lite smått och säjer

-Det var bara jag som fick ett SMS!

Måste folk ha så där konstiga sms-signaler? Skrämma vettet ur mej så där...

Tacka vet jag min sms-signal. Då vet man vad det är. Det är en norrlänning som säjer hörrdudu, nu kom det ett sånt där sms igen, undrar vad här står.

Bonnbränna...

I torsdags kväll ringde en av Mr. FJR-snubbarna. Frågade om vi hade lust att hänga på till en MC träff på High Chaparrall. Vi hade pratat lite löst om det tidigare, men hade typ glömt av det.
Den var från torsdag till söndag, fast nu gällde det bara över dan.
Tja... vi hade inget särskilt för oss, så vi hängde på.

Stack klockan nio härifrån. Drygt 22 grader varmt. Jag hade shorts och linne. Sen var det bara att dra på sej gore-tex stället, stövlar och hela ballunsen. SHIT vad varmt det blev när man knäppt ihop jackan och fått hjälmen på huvet...

Det gick bra så länge man körde över 110. Annars blev det rätt varmt. Vi försökte köra ganska snabbt. Det blev lite problem när vi körde igenom samhällen och sånt, men man fick ju stå ut.
Lite jobbigt blev det i Borås. Det är två-filigt. Vi hamnar bakom en polisbil... Fast det gick bra ändå, för i filen brevid körde en läcker BMW cab, så den spanade jag på. Bilen alltså. Jag såg mest nacken på föraren, så jag har lite taskig uppfattning om han var ett span eller inte. Fast det klart, kör man en BMW cab är man garanterat ett span...

Till slut kom vi i alla fall fram till Tranemo där vi mötte upp ett gäng till FJR-åkare, och fortsatte ihop till High Chaparral. Där fanns ytterligare fler från FJR-klubben. Dom skulle vara där hela helgen. Det var jäkligt skönt att bli av med mc-kläderna också...

Vi käkade middag, tacos. Man var hungrig, så det smakade bra. Särskilt bra satt ölen jag tog till maten... De som inte skulle köra hem kunde ju också ta en öl, men för vissa sved det rejält när jag satt med min bira...
Jag kan tala om att jag fick höra det några gånger sen. Inte bara av min "chaufför"...

Jag upptäckte att det inte var nåt vidare skönt att ta på sej mc-outfiten är det var dags att åka hem. Efter att ha gått omkring i 30-graders värme i några timmar sen ta på sej ett hett mc-ställ var man inte så kaxig.
- Nu får man köra fort, sa jag.

Det var skönt att ta en dusch när man kom hem... Richy duschade först.

-TINA!!
-Ja?!
-Kolla! Jag har blivit brun!
-Nä, du är röd!
-Nä, det är brunt!
-Nä, du har bränt dej!
-Nähä!
-Ja men i alla fall har du en äkta bonnbränna... (han har haft T-shirt hela dan...)

Livet är hårt...

Barnen och Richy är lediga idag.

Richy och ett gäng kompisar tog hojarna mot Halden i morses. En lång dagstur. De kommer hem under kvällen. Garanterat innan fotbollen...

Vad har jag gjort idag? Jobbat 07:00-17:00.

Taktikbyte...

Angelicas rum ser ut som en orkan dragit fram där. Bokstavligen, faktiskt. Hela golvet är täckt med kläder och lite annan bråte. Hennes rum är litet, så det blir ju fullt snabbt.
Hon har tjatat om en tvättkorg som hon kan slänga tvätten i.
Ändå hamnar allt, precis ALLT, på golvet.
Jag tjatar att hon ska städa. Jag har sagt ibland att städar hon inte, gör jag det. Eftersom hon inte vill att jag ska "snoka" i hennes rum gör hon det då.
Då slänger hon in hälften av kläderna i garderoben, resten bär hon ner i tvättstugan. Dan efter ser det likadant ut.

Nu har jag bestämt mej för en ny taktik. Idag har jag plockat upp alla kläder på golvet och dammsugit. Det var ungefär tre shorts, tre jeans, fem tröjor, 10 t-shirtar, 5 BH'ar, säkert en så där 6 linnen samt en oräknelig massa använda strumpor och trosor...
I tvättkorgen i garderoben låg ett linne och ett par shorts...

Jag röjde runt i garderoben och vek ihop rena kläder, som hon antagligen bara provat och lagt tillbaka i en hög, och lagt ner den smutsiga tvätten i tvättstugan. Jag fick bära ner en överfull tvättkorg två gånger!

Nu får vi se om detta funkar. När hon kommer hem idag kommer hon antingen låtsas som inget, eller bli skitsur.
Jag tänker fortsätta så här. Jag städar tills hon gör det själv.

Brylkräm å stålkam å gällivarehääääng...

På helgerna fixar vi en del av maten själva på jobbet. Det mesta ska bara värmas i ugnen, men potaterna ska kokas, och ibland får vi vispa grädde till efterrätten. Allt står i ett stort kylskåp och på lördag och söndag hämtar vi maten därifrån och tar med in på avdelningarna.
Jag hämtade maten idag. Till efterrätt var det persikor och grädde.
Jag tyckte att det var mycket grädde, så jag kikade på morgondagens matsedel för att se om grädden skulle räcka till båda dagarna.

Jag säjer till jobbarkompisen:
-Hur ska vi göra med grädden? Ska jag vispa allt? Det lär ju bli en massa över!
-Vad är det imorn då?
-Brylkräm!

*jobbarkompisen ser fundersam ut*
*jag undrar vad jag egentligen sa, för det lät konstigt på nåt sätt*

-Vad sa jag? Sa jag brylkräm?? *flabb*
-Ja! Men det heter ju brylpudding!
-Näää! BRYLÉPUDDING!

Får väl råna en bank eller nåt...

Fick ett brev från banken:
Nu uppdaterar vi alla kort och du som kund får härmed ett nytt Bankkort Mastercard. Inom ett par dagar får du även din nya PIN-kod med posten.

Ok. Så brukar det ju vara.

Längre ner i brevet:
Ditt gamla kort slutar snart att fungera, klipp itu och släng det redan idag. Börja använda ditt nya kort direkt.

Då bara undrar jag, hur ska jag kunna använda kortet redan idag om jag inte har nån kod??

Harald Hårfagre...

Biverkningarna av medicinerna blir bara mer.

Först pajar magen totalt. Jag klarar mej inte en dag utan Lanzo, en tablett liknande Losec.

Sen sjunker blodvärdet. Måste ta järntabletter.

Sen ett halvår eller så har jag även hjärtklappning och yrsel.

Jag tappar håret. Inte så mycket, men ändå. Jag har alltid haft tunt, fint hår. Jag vill ha långt hår. I några månader nu har jag tagit Silica, som stärker håret i förhoppning om att det skulle hjälpa.

Var och klippte mej idag.

Min frisör utbrister: men ditt hår blir ju tunnare och tunnare!

Silica verkar inte göra nån nytta.

Finns inga mediciner som har mindre biverkningar. Inte utan att att bort effekten jag behöver. Jag måste ha dom här.

Jag har fått klippa håret rätt mycket för att få en fyllig effekt.

Fan vad jobbigt. Kommer det att sluta med att jag måste ha peruk?