Jag är så irriterad!!

Idag är jag skitsur. Varför kan inte folk låta saker vara som det är bestämt? Nä, nu ändrar man och joxar, fast ingen annan vill. Nåt mer egoistiskt får man leta efter. Just nu bankar jag ner tangenterna, men det syns inte, men jag kan tala om att jag är SÅÅÅ IRRITERAD OCH FÖRBANNAD!

 

Alltså, så här var det. Jag får väl ta det hela lite från början. Det började för ett bra tag sen. Eller egentligen har det alltid varit smågrejer, men nu blev det en stor grej av det hela.

Som sagt, för ett tag sen, kanske ett halvår sen, gick en av de boende bort på min avdelning. Vi fick två broderade tavlor som hennes anhöriga tyckte vi kunde ha kvar på avdelningen.

En i personalen, S, tyckte den ena skulle sitta i köket. Ingen annan tyckte det, för vi tyckte inte att det passade med en broderad tavla i köket. Dessutom tyckte S att den skulle hänga precis över bordet där en dement boende satt. Med honom vet man inte alltid hur det blir. Han grejade och ordnade, så rätt var det var flög saker och ting iväg.

Vi andra tyckte tavlorna, som gick i samma stil, skulle sitta på var sida om en spegel vi har i korridoren. Alldeles mitt emot hon rummet där hon som sytt dem bott.

S hängde upp den i köket i alla fall. Vi protesterade. Vi andra är fyra stycken.

Det brukar ju vara majoriteten som bestämmer, och fyra mot en är väl en rätt stor majoritet, tycker jag. Det blev tjat om de där tavlorna. Till slut tog jag och en av de andra, C, och flyttade på dem. Vi hängde upp dem som vi andra tyckte.

Så har det hängt nu. Tills i helgen. S jobbade med en vikarie. Den dementa boenden har gått bort, så vad gör S? HON FLYTTAR RUNT DE FÖRBASKADE TAVLORNA! Ingen av oss andra var ju där...

Jag jobbade igår kväll. Jag tyckte det var nåt som inte stämde, men det kopplade inte förrän när jag skulle sluta!

 

Idag jobbade jag med G. Vi beklagade oss och var irriterade på detta. Vi tyckte det hela var så jäkla barnsligt gjort, en vuxen människa som är så jävla ego! Det värsta är att det är omöjligt att prata med henne! Hon lyssnar inte för fem öre! Vi kan besluta på avdelningsmöte om allt möjligt men hon skiter i det och gör som hon tycker i alla fall! Vilken kamratanda det blir då...

 

Nu kan jag lika gärna fortsätta att beklaga mej över henne, för nu blev jag ännu mer störd! Vi har diskuterat detta med att tvätta och diska ekonomiskt. Man väntar tills maskinerna är fulla innan man tvättar och diskar. Tror ni hon gör det? NÄÄ. Hon kör två, tre plagg så där. Är det inget i maskin när hon går in i tvättstugan kör hon igång en, kvittar om det är mycket eller lite i tvättkorgen. Mest irriterad blir man när man kommer in i tvättstugan med en hög tvätt och hon precis satt igång den! Vi andra väntar tills alla åtta boende är uppe, så vi har fått in all tvätt från morgonen i tvättkorgen.

Likaså diskmaskinen. Den ska köras efter varje gång vi ätit, även om den bara blir halvfull med disk. (tycker hon då förstås)

Vad trött jag blir på henne! Det jobbigast är att hon ofta säjer både till mej och de andra att "jag tycker bäst om att jobba med Tina". Det är ju inte kul för de andra att höra, och jag vet inte vad jag ska säja.

Jag brukar svara att jag tycker det är kul att jobba med alla, eftersom alla är olika. Ibland har jag god lust att säja som det är, "att du är den jag tycker MINST om att jobba med." Men det kan jag ju inte.

 

Bland de viktigaste egenskaperna inom vården är flexibilitet och kamratanda. Hon har inget. Fick höra om nåt som hände i helgen. Eftersom C var sjuk, var det vikarier i helgen. En tjej, L, jobbade här i somras. Jättemysig tjej. Har inte jobbat sen dess så hon var ju inte så van nu. S körde över henne totalt! Hon hade gråtit när hon kom hem! Hur sjukt är det då?? Vissa kan tydligen bete sej hur som helst.

 

Tyvärr är det väl så att eftersom hon oftast tycker tvärtemot vad vi andra tycker, och oss går hon inte emot, men kommer det nån blyg liten tjej kör hon på som en ångvält! Men man måste ju kunna diskutera och komma fram till saker gemensamt? Men som sagt, hon anser att om hon tycker på ett visst sätt ska det vara så. Att resten av personalen tycker nåt helt annat, det skiter hon fullständigt i.