Ensammast i världen...

Jag är med i RMT-Riksförbundet Mag och Tarmsjuka. Jag gick med där för det kändes skönt att få kontakt med andra med samma sjukdom. Dessvärre fokuseras det i RMT på Chrons, Ulcerös Colit och det senaste: IBS. Dessa vanliga sjukdomar som alla känner till.

Då gick jag med i ILCO också, Riksförbundet för stomi och reservoaropererade. Där fokuseras det på stomi, vi som har en bäckenreservoar hör man sällan nåt om.

Jag har dessutom en desmoid tumör i magen.

Ibland känner jag mej inte hemma nånstans, en ovanlig sjukdom som ingen känner till. Jag har lärt mej att leva med min sjukdom, jag har accepterat mitt liv som det är och jag är normalt sett positiv. Ensamheten är det som känns värst.

Jag har fått kontakt via nätet med andra med FAP, det är en av de stora fördelarna med Facebook! Jag startade min egen FB-grupp, som har legat lite nere, men har nu kommit igång, det känns kul!

 

Så, nu har jag gnällt lite. Det kändes ganska bra. Det är ju mycket det som gjort att jag gått vidare lättare. Jag har alltid haft behovet att skriva av mej.

Nu har jag min MR om en timme, och oron finns där, vad svaret ska bli, vad röntgen visar. Innan jag får veta det är det jobbigt. Jag ältar och funderar mycket. Risken är att jag kanske skriver om detta en hel del, men blir ni uttråkade av att höra mitt tjôt får ni väl hoppa över dom inläggen. Jag måste bara skriva av mej.