torsdag 1 februari 2007

När man inte kan lita på folk...

Idag berättade Angelica att en av hennes kompisar sagt att hennes mamma sagt att hon inte ville prata mer med mej, för jag bara skröt om att Angelica var så duktig i skolan.
Jag tog väldigt illa vid mej blev jätteledsen.
Vi pratade om våra döttrar en gång. Hon berättade att hennes dotter hade lite svårt i skolan, och jag sa att Angelica hade ganska lätt för sej i de flesta ämnena, fast att det var lite nackdel med, för nu blir det ju tuffare så släpper hon efter nu och bara "flyter med" kan hon ju få det jobbigare.
Senare frågade jag Angelica om hur hennes kompis sagt det, om de var osams eller nåt. Det hade de inte varit, utan de hade varit ute och gått på byn bara.

Angelica sa att "dom berättar allt för varann". När hon fortsatte prata förstod jag att det var mer saker hon sagt om mej... Jag frågade vad, och hon berättade en grej som jag blev lite paff att höra. Det var nämligen inte sant!

Ibland kommer det a-lagare till jobbet på kvällarna. Dörrarna är ju låsta, men de kan stå och ringa på hela tiden. Vid flera tillfällen har de som jobbat fått ringa polisen för att bli av med dom. Nån gång har de visst bett om cigaretter.
Jag har aldrig varit med när dom kommit. Jo en gång men då öppnade vi inte så han gav upp efter en stund.
Enligt Angelicas kompis var det jag som gett dom cigaretter!
Jag vet ju vad jag gjort och vad jag inte gjort så nån av dom ljuger antingen mamman eller dottern.
Jag vet att det inte är Angelica, för att a-lagarna är och ränner på jobbet har jag inte berättat för henne och att de fått cigg av nån i personalen har jag nog inte berättat för nån, så hon kan omöjligt veta det. Dessutom slutade jag röka den 8 juni så sen dess har jag inte haft ett cigarettpaket! Då är det svårt att ge cigg till nån...

Det är ju ingen väldigt stor lögn, men man blir ju förbannad när folk säjer saker om en som inte stämmer.
Mamman berättade en sak för mej en gång, som hon sa hennes dotter berättat. Det handlade om en av tjejernas andra kompisar. Jag sa det till Angelica och hon blev arg och sa att det inte var sant. Jag trodde på mamman och hennes dotter för jag vet att de berättar allt för varann.

Nu är jag väldigt tveksam till om den incidenten verkligen inträffat...

2 kommentarer:

Prinsessmamman sa...

Fy fasen för skitsnack i småhålor! Man måste ju få vara stolt utan att behöva få det slängt över sig. Det är väl jättekul när det går bra för ens barn och delad glädje är väl dubbel glädje?! Eller?!

Tina Högman sa...

Jaa. Det trodde jag med...
Fast innan jag fick reda på att "hon inte ville prata med mej mer" och efter att händelsen inträffat, satte mamman sej brevid mej på ett föräldramöte och pratade en bra stund. Då verkade det inte vara nåt problem precis...