Heeeej lille dubben! E du töttepunsi?
Så sa Angelica när hon var liten till Christoffer som är 1,5 år yngre.
Jag brukade säja så. Som andra mammor, hette barnen lille gubben och lilla gumman... Så kunde man ju fråga om man var trött och pumsig också...
Storasyster var ju inte sämre. Prata som mamma skulle man.
En klassisk kommentar fällde Angelica på Christoffers dop. Hon var 1 år och 9 månader. Pratade tidigt gjorde hon. Bebis var bisse, och Christoffer var lite bökigt att säja, så han blev bisse helt enkelt.
Så står vi då där, uppklädda och fina, Angelica i röd klänning och lackskor.
Prästen häller lite vatten på huvudet på Koffe, och Angelica säjer glatt:
Bisse bada!!
Hmm, kanske inte...
Och Koffe är inte sämre. Vi satt på ett nyöppnat McDonalds i stan. Barnen tyckte det var väldans spännande.
Musik spelades i högtalarna, nån Uggla-låt tror jag. Då säjer Koffe:
Är det det här som kallas en klassiker?
Jag och Richy tittade på Koffe, sen på varann och brast ut i skratt. De som satt i närheten började också skratta.
Jag förklarade att en låt med Uggla kanske inte kan kallas klassiker, men hur skulle jag förklara vad en klassiker var? Det kunde jag inte...
Och nu är jag töttepunsi, gonatti! (Angelicas godnatthälsning från när hon var liten)
2 kommentarer:
Varning på stan, är inte det en klassiker?/ L & CPs. Pirayor är väl inte roliga? Testa hummer istället...Se vår dotters fiskeförsök.....
Hihi! Och kommer du ihåg hur Angelica komenterade hela teatern som jag va med i när jag gick på gymnasiet???Det skulle ju vara en sorglig teater, men det va väldigt svårt att hålla sej för skratt när hon satt o prata hela tiden!!!Botta!!!Tittut!!!Ja jisses...
Skicka en kommentar