lördag 23 juli 2011

Äppelbuske...?

Huset vi köpte i höstas är byggt 1961 av en trädgårdsmästare. Trädgårdsmästarens son tog över huset för några år sen, och renoverade upp det innan han sålde det 2008. Två år senare är huset till försäljning igen, och vi köper det.
Att en trädgårdsmästare byggt denna trädgården är helt klart, men efter att han gav upp trädgården till sonen och sen nya husägare har nog trädgården liksom förfallit.
Vi flyttade hit sista september och visste inte riktigt vad som fanns i trädgården.
Vi har bara låtit det mesta vara, för att se vad som kommer.
Jag avskyr vanskötta trädgårdar, men har inget stort intresse av att själv klippa buskar och ansa blommor. Därför vill jag få bort mycket av buskarna.
På vår altan har vi stenplattor som säkert var jättesnyggt för 20 år sen. Nu bygger myrorna bon och ogräs kommer upp mellan plattorna.
Nästa år har vi planer på att bygga en träaltan så då ryker väl mycket av buskaget vid altanen som finns där nu.

Buskaget vid altanen har en massa Funkia, som är ganska fina.Sen finns det en Rosenbuske, en... annan buske, samt... en annan buske till. Den sistnämnda växer intill rosenbusken och i våras blommade den med röda vackra blommor.
Den är klippt ganska knasigt, precis som om man bara klippt bort grenar som stuckit ut, varit i vägen eller nåt. Jag hade planer på att behålla den för de fina blommornas skull.

Idag satt jag på altanen i min solstol, fast solen var väl det sisådär med, men jag har ju SEMESTER och det var varmt, och får se att det växer nåt i busken.
Vaffasen... äpplen?? Men det kan ju inte vara ett äppelträd heller? Äppelbuske har jag aldrig hört talas om. Jag tittar närmare men blir inte klokare.

 Vad är detta för nåt? Funderar på om det är nån grönsak, för äpple är det INTE.

fredag 22 juli 2011

Semester, check...

Vad seg denna dagen var då. Dessutom regnade det hela förmiddagen.
Alla undrade hur min semester skulle bli.
-Jag har beställt sol, sa jag.
Klockan 16 sken solen, så jag  sa att ni ser ju, min beställning vekar funka!
En halvtimme senare var jag på gång hem , jag sa hejdå till dom som satt i köket, hade min väska på axeln, kom på att jag glömt ge insulinet...
Aj ja aj inte bra... Det var bara att jobba över en stund, men det var ju mitt eget fel. Jag FÅR inte glömma att ge insulin.

Tre semesteröl senare är hela resan planerad. Oskarshamn var redan bokad, boende i Västervik klar. Det var Växjö och Marstrand kvar.
Man har ju så mycket ideér och sånt, men ibland får man se verkligheten också. Man kan inte välja en massa fina hotell med lyx erbjudanden och sånt... Då måste man åka hem tidigare...
Vi insåg att Marstrand var rätt dyrt... och rätt fullbokat dessutom.
Vi hade ett hotell på gång i Växjö med ett sånt där romantiskt erbjudande som jag tror att vi skulle kunna behöva... och det var ju inte så billigt precis.

Nu slutade resan i Växjö på ett helt vanligt, ganska billigt hotell mitt i stan, och inte ett romantiskt ställe utanför stan som jag tänkt först. Vi insåg att då får vi nog leva på antingen bara öl, eller också på lite mat, men i så fall bara vatten. Det funkar ju inte.

Nästa stopp var Marstrand då, helst. I andra hand Stenungsund.
Hur dyrt var det inte där då, dom ställen som var lediga? 2000:- för en natt kändes väl sådär.
Ok om vi inte planerat mer denna sommaren, men det hade vi ju. Morten ska åka tåg med Nore till Trondheim där hans pappa bor, jag och Angelica ska till Ullared (heeeelp me). Sen ska vi till Mortens mamma i Stathelle också. Det kändes som att vi får hushålla med resurserna lite.
Det slutar på att vi hittar ett helt ok hotell i Kungälv, Fars Hatt med utsikt över fästningen. Halva priset mot Marstrand.
Hur många öl i skillnad blir det?

torsdag 21 juli 2011

Två arbetsdar and counting...

Nå längtar jag verkligen efter semester. Jag jobbar ikväll, och imorn, sen...!!!
Nu pågår en mindre semesterplanering.
Eller mindre kan man kanske inte kalla det. Det är ganska komplicerat ändå.
Jag och Morten har tänkt oss en liten tur i Sverige utan barn.
Första anhalten blir Ankarsrum, i närheten av Västervik, där vi bor två nätter hos ett par bekanta till mej.
Vi fortsätter till Oskarshamn, där vi kommer bo på Hotel Post en natt.
Vi fortsätter genom min pappas födelse... eeh...by? ort?... Högsby i alla fall. Tänkte hälsa på min farfar en sväng. Han bor på kyrkogården där. Vi ses inte så ofta precis.
Sen svänger vi ner om Kalmar innan vi drar vidare tvärs över till Växjö. Tror vi i alla fall. Vi har inte bokat nåt där än.
Sen funderar vi på en natt i typ Marstrand eller Stenungsund eller nåt i dom trakterna innan vi åker hem.
Vi får väl se vad vi hittar på...

måndag 18 juli 2011

Storlekens betydelse...

Igår hade vi kalas för mej som fyllde år för ett tag sen, och Morten som fyller på onsdag.Det var inget stort firande, min syster Suss med sambo och barn samt mina föräldrar. Resten av vår närmsta släkt är bosatt i Norge. Mortens föräldrar och syskon bor kvar, det var bara Morten som fick ett infall för drygt 20 år sen och flyttade till Sverige. Min syster Helena gjorde samma sak fast tvärtom då. Hon flyttade till Norge och blev kvar.

Suss grabb Herman är fyra och hade lite funderingar på huset vi nu bor i.
-Varför bor ni inte där ni där ni bodde förut?
-Det var för litet där! Vi fick ju inte plats allihopa!
-Men det ju för litet här med!?
-Nä, det är det väl inte, här får ju alla plats!
-Men det andra huset var ju mycket längre, detta är ju jättelitet?!

Då fattar jag hur han resonerar, och jag får förklara att i det andra huset bodde det massa folk, här bor bara vår familj!

torsdag 14 juli 2011

Två tår mindre...?!

Inatt drömde jag en mycket konstig dröm. Är det nån som läser min blogg får man gärna komma med förlsag på vad i jösse namn den betyder.

Jag är på sjukhuset, eller nåt liknande ställe. Jag ligger på en brits och en sjuksköterska står bredvid mej. En annan sköterska står en bit bort.
Been there done that, det verkar som jag ska opereras eller nåt, det har jag ju varit med om förr.
Så långt är allt normalt.
Sköterskan som står närmast säjer helt plötsligt till den andra
-Men titta här, detta är ju inget att ha kvar!
Hon tittar på mina fötter, böjer och grejar med tårna och säjer
-Dom här kan vi ta bort!
Det hon ser är mina lilltår, som hänger som två små förkrympta bihang. Hon tar tag i den ena och rycker till, det är som att dra ut en lös tand, jag känner inget, möjligen som ett litet stick.
Så gör hon likadant på andra foten.
Och jag verkar tycka det är helt ok, jag ligger där och ser henne rycka loss mina lilltår som två mjölktänder utan att det gör ont, och jag ser på mina fötter där jag nu bara har fyra tår.

Hur fan kan man drömma en sån dröm?

onsdag 13 juli 2011

Strandpromenad...

Igår bestämde jag och Morten oss för att gå till Stadt och Tisdax. Fenomenet Måndagsklubben har funnits i många år under sommarmånaderna, men de sista åren har det även blivit tisdagar. Måndagar är 18-års gräns, tisdagar 25, så då behöver man ju inte riskera att träffa på sina barn i alla fall...
Egentligen hade vi tänkt hitta på nåt på tu man hand, på VÅR dag!
Det var vår 2-åriga förlovningsdag igår!
Sen kom vi på att vi har nog ingen möjlighet att gå på Tisdax, inte Måndax heller för den delen, mer i sommar, så vi bestämde oss för att gå dit i stället.
Där träffar vi på en kompis till mej, som faktiskt råkade fira 3-årig förlovningsdag! Lustigt!

Idag var vi lediga, så efter ett besök av en snubbe från värmeverket som kollade varför det tog flera minuter för att få varmvatten (det var en ventil som fastnat) tog vi en promenad på Strandpromenaden.
Den är ca 6 km lång, men vi gick nog bara 5. Man måste ju gå tillbaka sen också...
Vi hade ställt våra cyklar vid campingen, och när vi kom tillbaka tyckte vi att vi var värda nåt att äta.
Vi beställde in varsin Lyxig räkmacka, och jisses... Mätt blev man, kan jag säja...
Ja ok då. Jag ser när jag la in bilden får jag väl erkänna att jag tog en öl också...

tisdag 12 juli 2011

Servetter i öronen...

På många äldreboende, som tex det jag jobbar på, har man en blandad kompott av pensionärer. Många väljer boende på grund av vart anhöriga bor, vart man är uppväxt osv. Det finns demensboende, men för att bo där måste du ha en utredd demenssjukdom.Många är gamla och lite allmänt glömska när dom flyttar in, och under tiden utvecklar en demens. Då flyttar man givetvis inte på dom, om anhöriga inte kräver det eller nåt, för det är inte bra att flytta runt på dementa personer.

På min avdelning har vi en dam som gärna sjunger. Högt och ljudligt. Hennes modersmål är inte svenska heller, så det blir ofta på hennes egna språk, som vi inte förstår. Vi känner ofta igen melodierna, det är alltifrån Törnrosa, Blinka lilla stjärna och O store gud...

Igår satt en av de manliga boendena i köket. Jag skulle servera kvällskaffet vid halv sju. Den sjungande damen var i sitt esse och sjöng glatt. Hon satt i sitt rum som ligger ganska långt ifrån köket. Blir det för mycket stänger vi hennes dörr, men jag hade inte gjort det idag.

När jag kommer till köket för att servera kaffet till dom som vill ha, sitter mannen med servetter i öronen. Jag får verkligen jobba på att inte brista ut i gapskratt när jag frågar varför han har stoppat servetter i öronen. Han pekar bort i korridoren och säjer det är ju för hon där.

söndag 10 juli 2011

Nedräkning...

För ett par veckor sen gick dom första på jobbet på semester.
Semester?? Jag fattade inget.  Är det redan dags?
Jo det var det. Fast jag har inte semester förrän vecka 30, så det var så långt bort tyckte jag, så jag hade inte ens reflekterat över att andra gick tidigare än mej.
Nu ska jag jobba två veckor till, så NU räknar jag ner.
Jag är ledig helgen innan så jag räknar min semester från fredag kl 16:30 den 22 juli.

Ja så har man visst blivit ett år äldre på sista tiden också. Det känns ju sådär, men man ska ju inte vara äldre än man känner sej har jag hört, men när man sitter på Sally's och tar en öl med några kompisar och ens dotter kommer in, hur blir det då?

måndag 4 juli 2011

Bret Michaels...

Idag har jag fastnat i 80-tals träsket på Spotify.
Jag har lyssnat på låt efter låt.
Det började med att jag skulle lyssna på Gypsy Road med Cinderella. Sen får man ju alltid såna där förslag på "related artists" och då var ju jag fast i hårdrocksträsket. Tror att jag fick en liten backåtkick från igår med Metallica på TV'n...
Jag är ju född 72 och hade ju min tonårsperiod mitt i 80-talet då man skaffar sej sin identitet. Jag antar att det har att göra med vilken musik som fastnar.
Lyssnade även på gamla REO Speedwagon. Det är mitt smeknamn om man nu kan ha det på min bil. Registreringsbokstäverna är nämligen REO och jag gillar ju som de flesta vet fart och kör ju gärna fort, så namnet är ju helt klart klockrent...

Som alla andra tonåringar hade jag rummet klätt med mina favoritartister. Över min säng hade jag en bild på Bret Michaels från Poison som såg ut ungefär som denna:
Min farmor (som är född 1905 och var väldigt religiös) och bodde ca 12 mil från oss kom titt som tätt och skulle då sova i nåns rum. När det var min tur att "offra" mitt rum tvingade mamma mej att ta ner den postern. Fattar inte varför...

Always look on the bright side of life...

Läste C's blogginlägg ---> och kom osökt att tänka på en händelse för sisådär 20 år sedan.
Jag skulle på en konsert i Scandinavium med Status Quo. Vi hittar våra platser och sätter oss och väntar. Vi tittar lite skeptiskt på scenen, för den är helt tom, bara en svart ridå hänger där.
Så börjar det spelas lite musik, och nu börjar vi misstänka att vi hamnat på fel konsert, för från högtalarna hör vi:


Så faller ridån och där står bandet, så det blev ju ordning på allt i alla fall...

Nyheter...

Det är inte alltid så lätt att läsa tidningen. Tussen vill gärna vara med och helst SITTA på tidningen när man läser. Jag tänkte att jag läser väl den på webben i stället, men det gick väl sådär det också...




söndag 3 juli 2011

Vilse i pannkakan...

För ett tag sen följde det med en turistbilaga till lokalblaskan NLT.
Jag och Morten blev lite sugna på ett område ute vid Läckö, Traneberg.
På vandring i ett stiglöst land, var överskriften, och det sa ju en del, men det fanns beskrivning på hur man skulle gå, så det var nog inga problem.
Trodde väl vi.
Att hitta till parkeringen där man skulle utgå ifrån var inga problem, trots att vägen var en supersmal grusväg där jag inneligt hoppades att inte få möte som inte fanns på min GPS.
Här fanns en informationsskylt där det stod om området.
Vi hade klippt ut lappen med beskrivningen om hur man skulle ta sej runt. Det var en sträcka på ca 5 km, lite lagom att knata runt när det verkar vara rätt kuperat.
  • Gå spången över till Lusthusholmen. Spåren efter jaktslottet finns på krönet.
Ok. Vi hittar spången och knallar iväg. På bägge sidor är det vass som är högre än oss så det är nog rätt surt i marken.
Vi kommer upp på krönet på Lusthusholmen, där finns en informationsskylt om lusthuset och jaktslottet. Vi kollar vägbeskrivningen igen, hur vi ska gå nu.
  • Följ sedan bara stranden söderut.
Ja det låter ju enkelt. Om det hade funnits en strand förstås. Vi stod ju mitt uppe på en kulle med massa sten. Och vilket håll var söder? Vi såg ut mot vattnet, där fanns dessutom en smal stig. Annars kunde vi ju knalla rätt ut i urskogen, men vi valde stigen mot vattnet för det verkade mest logiskt.
  • Där en vik öppnar sig, välj den rad av platta hällar som finns nästan längst in i viken. Där går man -nästan- torrskodd över. Men tänk på att Vänerns vattenstånd varierar.
Nån jäkla vik kom vi inte fram till. Vi gick den smala stigen som försvann titt som tätt. Vi kommer fram till sjön, men inte sjutton var det en vik. Vi fattade inte vilket håll vi skulle åt, för nåt "längst in i viken" fanns ju inte eftersom det inte var nån vik. Vi traskade iväg åt ena hållet, men fick ge upp för vi visste inte alls vart vi var. Jag var inte det minsta sugen på att tillbringa natten i skogen, så vi bestämde oss för att gå tillbaka.
Det var ju också lättare sagt än gjort, men tillslut kom vi på stigen vi gått på, och kom fram till bilen.

Turen skulle ha gått så här:
  • Fortsätt över några holmar till klipporna där Skeppstaviken börjar.. Gör sedan en båge runt fritidshuset och fortsätt över en träbro till några mindre holmar.
  • Följ telefonkabeln-men ta helst en sväng genom skogen norr om nästa torp för att inte störa. Snart är man ute på grusvägen.
  • Följ grusvägen, förbi en bom, och ta vänster i korsningen. Fortsätt till parkeringen och cirkeln är sluten.
Ja vi fick ju ingen cirkel precis...

tisdag 14 juni 2011

Ibland blir man så irriterad...

Ibland fattar man inte hur folk tänker.
Det går bra att klanka ner på andra, att alltid visa att man är förmer och bättre.
Men varför skickar man med barnen smutsiga kläder?? Jag blir så irriterad.
Mortens 11-årige son bor här varannan vecka. Mamman måste ha full koll på allt, för hon anser att Morten inte har det. Hon vill ha tillbaka ALLA kläder, även dom smutsiga för att hon ska ha koll på dom. Då måste hon ju skicka med en massa kläder den veckan han är hos oss.
Imorn tar Mortens dotter från ett tidigare förhållande studenten. Då räknar man ju med att få hit lite snyggare kläder.
En blå- och vitrandig skjorta var med, den antar jag att hon tänk att han kunde ha. Den har jag strukit för den var så hiskeligt skrynklig, jag skulle skämmas om han går i så skrynkliga skjortor. Hänger man upp dom kan dom bli hyfsat bra, men denna mamman tumlar allt.
Sen fattar jag inte hur hon hade tänkt.
Han hade ett par mjukisbyxor med. Kanske inte så passande på studentkalas...
Två par byxor med trekvarts ben, ett par var kamoflagemönstrade och hade hål på knät. Dom kan han ju inte ha. Dom andra var svart- och vitrutiga, inte så snyggt till denna skjortan, det var dessutom gräsfläckar på knäna, som inte verkat gå bort i tvätten. Sen var det ett par jeans. Dom var jättesmutsiga, så dom fick jag tvätta. Jag hoppas dom hinner torka tills imorn...
Jag blir så trött på detta...

fredag 3 juni 2011

Avsked...?

Vi har en liten tant på jobbet som inte gör mycket väsen av sej. Hon äter och sover bara, i stort sett. Det är inte så konstigt när man är nästan 95 år...
Annars är hon helt klar, fixar det mesta själv.
Idag frågade hon till mej efter kaffet, om hon kunde få prata med mej. Jag avslutade det jag höll på med och gick in till henne. Hon sitter på sängkanten, och jag sätter mej brevid henne.
-Tina, är du ledsen? Du skrattar och ler jämt, men dina ögon är ledsna! Jag har tittat på dej så mycket, och jag ser att du är ledsen.
Jag blir helt paff, jag får erkänna för henne att jag har varit mycket ledsen, men att det börjar bli bättre.
Hon fortsätter att säja att hon har tröstat så många under sina år, och hon önskar att vi får träffas igen.
-Jag tycker så mycket om dej, och alla här tycker om dej, det hoppas jag du vet!
Hon klappar mej på kinden och sen ber hon om ursäkt och hoppas att jag inte tagit illa upp, att hon tränger sej på och frågar. Jag ser att hon har tårar i ögonen.
Jag kramar om henne och känner att jag har nära till gråten jag med.
Vi pratar en stund till. Jag känner att detta är ett avsked. Känner hon att det närmar sej slutet? Det är precis som om hon ville berätta detta innan hon försvinner.
Eller är det jag som kommer att försvinna?

måndag 30 maj 2011

Föredrag...

Som jag nämnt går jag en utbildning, fackets grundutbildning för arbetsplatsombud, AO Grund.
Det har varit intressant. Det är 10 heldagar, två dagar varje vecka.
I den andra veckan fick vi lära oss teoretiskt hur man håller föredrag, hur man beter sej, lite tips och sånt. Jag kände att jag blev kall, jag fick mina misstankar...
En av de andra frågar
-Och varför ska vi lära oss detta? Hon lät lika vettskrämd som jag kände mej.
Jo, som jag befarade, vi skulle prata inför gruppen om något den 30 maj, näst sista gången.
Vi behövde inte prata mer än 3 minuter, och vi kunde prata om vad som helst.

Ja det kvittar hur länge man får prata, det är ju före, och de första minuterna som är värst. Jag avskyr verkligen att prata inför grupp sådär. Är man två funkar det, men helt ensam...

Och vad sjutton skulle jag prata om...??? Nåt jag kan var ju självklart. Det jag känner mej mest trygg med är ju min sjukdom så klart. Jag bestämde mej för det.
Jag satt och knåpade lite vid datorn.
I helgen jobbade jag, och på söndag tänkte jag att jag skulle skriva ut mina anteckningar.
DÅ HAVERERAR DATORN!
Jag kommer inte åt det jag skrivit och jag kan inte skriva ut!
Jisses...
Det var ju bara att börja om och skriva för hand, som på den gamla goda tiden... Jag skrev ett papper, kom på saker jag skulle lägga till, fick skriva om, kom på nåt annat... Klockan 01 fattade jag inget längre, och jag gick och la mej. Jag gick upp strax efter 06 och renskrev det jag skrivit, och kände mej ganska klar.
Klockan 08 börjar vi.
Vi är 12 i gruppen, och vi tar 2 "föreläsningar" först. Det blir lite frukostfika klockan 09.
Sen går vi igenom det nya samverkansavtalet.
Efter det kör vi några till.
Jag tänker att om jag väntar till sist, kanske tiden är slut och jag slipper...
Periodvis mår jag nästan illa, det knyter sej riktigt i magen, jag blir varm och kall om vartannat.
Vi är två kvar. Jag känner att jag är illröd i ansiktet, jag gömmer mej bakom händerna och säjer
-Måste jag...?
-Jag går först då, säjer M.
Nu är det bara jag kvar, och det är en timme kvar.
-Jaha, jag hade hoppats att tiden skulle ta slut men nu måste jag väl gå fram. Hjälp mej upp om jag svimmar, säjer jag.
Jag sätter mej  och börjar prata. Jag börjar berätta om min sjukdom, och när jag pratat en stund tystnar jag, tänkte om nån ville fråga nåt. Det är knäpptyst.
Jag dör nästan. Varför skulle jag prata om detta? Ingen är väl intresserad av att höra om min sjukdom så klart. Jag fortsätter lite till, för jag kände att det inte var ett bra avslut.
Mina tre minuter jag skulle prata är slut, fast det har nog gått mer än tre minuter. Jag tystnar, för jag har berättat det viktigaste, det som jag skrivit.
Efter ett par sekunders tystnad kommer en fråga. Sen kommer en till. Och ännu en... Helt plötsligt börjar jag berätta om saker jag inte alls tänkt gå in på. jag får frågor, och jag svarar. Jag tror jag sitter där framme i 20 minuter.

När jag känner att frågorna är slut reser jag mej upp. En av tjejerna som har kursen säjer med ett leende att
-Detta var nog värre för dej än att få sjukdomen!
Ja det fick jag hålla med om... Men jag gjorde det! Utan att svimma!

Mors Dag...!

Detta fick jag av mina gulliga barn!

lördag 21 maj 2011

Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus...

Vi har fått provsvaren från Christoffers gastro och koloskopi, och de var efter omständigheterna bra. De polyper som hittades i magsäcken var inga adenom, det vill säja inget som kommer att utvecklas till cancertumörer, det var bara körtlar. Själv har jag fullt med polyper i magsäcken jag med, och det är heller inga adenom, och läkarna kan inte säja varför de finns där. Troligtvis har jag kronisk magkatarr, och att det kommer från de mediciner jag måste proppa i mej.
Christoffer hade däremot adenom i tjocktarmen, men de var i ett tidigt stadie och är inte akut.
En remiss har skickats till Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg. Han är ju 16 och faller fortfarande under barnkliniken, så vi får väl se vad de gör i Göteborg.
Det är bara att fortsätta vänta...

fredag 20 maj 2011

Knasig tipspromenad...

Egentligen skulle jag leta efter en skojig bild på mej och Suss när vi hade fest, för vi ska göra stan osäker imorn och jag tänkte lägga ut nån kul gammal bild på Facebook. Det var mer party förr, och nu tar  vi tag i detta igen, like old times...
När jag letade hittade jag en grej jag inte fattat att jag sparat!
För ett antal år sen under min tid som gift med en  mycket tävlingsinriktad snubbe skulle vi fira nyår med ett gäng, och jag och Suss som har en precis lika tävlingsinriktad snubbe skulle göra en tipspromenad. Vi tänkte att vi skulle göra en lite annorlunda, så vi googlade inte för det fanns inte google då men vi sökte på nätetknasig tipspromenad och hittade en. På den tiden hade vi uppringt modem, vi som bodde på landet eller i ett mindre samhälle på några tusen invånare, så vi fick sitta i mobiltelefonerna, för telefonen var ju upptagen då...
Vi satt i våra mobiltelefoner det var ganska hi-tech och skrattade så tårarna rann när vi läste frågorna högt för varann...:

1. Vilken fot är oftast störst hos en människa?
1.Höger.
X. Nej... vänster. 
2. Nej! Vänta...det är nog höger i alla fall.

2. Vilket är det största nu levande djuret i världen?
1. En val.
X. Två valar.
2. Ett däggdjur som är lite större än Wales.

3. Hur böjs verbet "bära"?
1. Bära — bar — burit
X. Bära — bar — naken
2. Bära — bar — pub

4. Är sterilitet ärftligt?
1. Ja, självfallet.
X. Nej, men ibland önskar man att det var så.
2. Ja, jag har då alltid trott på renlighet!

5. Pär och Pål skall gräva ett dike. Hur brett är det?
1. Va?
X. Inte bredare än två meter... kanske tre...
2. …okey, 4m... men sen får det vara bra!

6. Var tar den där sista strumpan vägen när man tvättar?
1. Det är en av de konstanta naturlagarna i universum.
X. Jag tvättar aldrig.
2. Staffan Westerberg tar dem och gör handdockor av dem.

7. När har man gått för långt?
1.Man kan aldrig gå för långt.
X. Jag orkar aldrig gå längre än 5-6 kilometer.
2. De som skrivit dessa frågor ligger j*ligt nära gränsen kan jag säga!

8. Avsluta följande mening: "Jag har aldrig varit..."
1."...på snusen. Aldrig rökat en cigarr. Halleluja!!"
X. "...riktigt klok!"
2. "...glad i sånna här tipsrundor."

9. Om ett äpple väger lika mycket som tre plommon och en ananas väger lika mycket som två äpplen. Hur många personer räcker då fruktkompotten till?
1. Va, inga russin?! Då vill inte jag ha.
X. Är detta en sån där trickfråga?
2. Hmm... får man helgardera?

10. 1979 satte Bertil in 5 kronor på banken. Hur mycket har han på kontot idag?
1. 8:20 med en ränta på 2,5%
X. Hade han satt in det på sparkapitalkonto hade han haft 13:25!
2. 2:85 (Räknat med inflation och fasta avgifter.)

 11. Ponera att du skall ut och resa. Var hamnar ditt bagage?
1. Dit jag reser.
X. Så långt bort från resmålet som möjligt.
2. I Arjeplog. Om jag däremot skall till Arjeplog hamnar det i Finspång.

12. Vad är kolera?
1. Sjukdom av mindre trevligt slag.
X. Tidpunkt i historien då fossila bränslen var vanliga.
2. Hudkräm för nötboskap.

13. En dam från Västerås sätter sig på ett tåg mot Stockholm kl. 13:00.Tåget far med en konstant hastighet av 120 km/h och sträckan är 15 mil. När kommer hon fram?
1. Hmmm... om tåget åkt med 150 km/h hade det blivit 1 timme. Men nu kör de bara... hmmm... tja, så där 1,5 timme?
X. 1 timme och 15 minuter. Det vet jag med säkerhet. Jag har åkt där så många gånger så!
2.  2 timmar och 15 minuter. Jag har också åkt den sträckan många gånger och vi får alltid vänta en timme i Bålsta!!

Utslags-fråga den kom vi på alldeles själva...
Hur långa är alla här tillsammans?
Skriv din egen längd längst ner på tipslappen!

Ni kan ju gissa två personer som var måttligt roade och tyckte detta var en dum tipspromenad och garanterat svarade 2 på fråga 7 och 8. Jag och Suss tyckte den var skitkul för det var ju bara tidsfördriv på en fest! Fast vi hade faktiskt en rätt rad, men den hittar jag inte...
Jag hittade ingen  riktig partybild på mej och Suss, det fick bli en fånig bild istället... Gissa vem som är vem...?! >>

måndag 16 maj 2011

Angel blessing...

När jag var 11 år fick jag en brevvän i USA. Superspännande, tyckte jag, som inte kunde så himla mycket engelska...Hon hette Jenifer och var 9 år. Anledningen att jag valde hennes brev av alla i bunten var att hon hade långt lockigt hår, precis som jag ville ha (efter det att jag fick barn blev mitt hår lockigt, men nu plattar jag det frenetiskt...).
I början gick det ju så där halvdant att skriva på engelska, när mitt ordförråd sträckte sej till a blue car och one red apple ungefär. Det löste jag smidigt genom att skriva brevet på svenska och pappa skrev av det översatt till engelska, och sen kopierade jag pappas text (teoretiskt kunde pappa ha skrivit vad han ville, men jag tror han var ärlig...).
Jag lärde mej mer engelska, och då skrev jag själv, men pappa hjälpte mej att kolla så det blev rätt.
Sen kom man ju i den åldern när man absolut inte ville att pappa skulle läsa ens brev, man skrev ju hemlisar och annat tjejsnack!

Nu är jag snart 39, Jenifer har nyss fyllt 37, och vi har fortfarande kontakt, mest med e-mails och FB, men varje jul och födelsedag skickar vi presenter!
Vi har aldrig träffats på grund av omständigheter, men vi har minsann pratat om det! Jag fick barn, sen studerade Jenifer, jag blev sjuk, Jenifer fick barn... alltid var det nåt. Det är ju inte så billigt heller.

För en månad sen fyllde Jenifer år. Jag har ingen aning om vad jag ska köpa.
Jag traskade runt och hamnade bland smycken. Jag tog upp ett armband med en text på:
Angel Blessing - May Your Days All be Blessed with the Presence of an Angel Watching Over You
Det kändes ju lite småtöntigt faktiskt, tyckte jag, så jag hängde tillbaks det och fortsatte kika runt.
När jag för tredje gången går tillbaka och håller i armbandet inser jag att jag måste köpa det till henne, det var som en magnet, jag drog tillbaks till det hela tiden.
Så jag köper det.
Jag får ett mail tillbaka, hon tackar för presenten.
Sen berättar hon att hon fått bröstcancer, hon fick diagnosen två veckor tidigare.
Nu är hon är opererad, ska genomgå cellgiftsbehandling och strålning.
Jenifer har en webbsida som hon skriver dagbok i. Varje gång jag går in och läser den blir jag ledsen, kan inte hålla borta tårarna.
Jag är ledsen att vi aldrig träffats, tänk om vi inte får chansen igen? Jag är ledsen att jag inte kan vara nära henne, vi har ju varit vänner i nästan 30 år.
Plötsligt slog det mej.
Armbandet.
Jag förstod varför jag drogs tillbaka till det. Jag har gett henne en ängel som vakar över henne. Det är mitt sätt att vara nära.

Dravel säjer en del säkert nu. Ok, tyck det. För mej känns det bra. Jag tror att en ängel vakar över Jen nu. Min ängel. Det tror Jen också. Därför är det så. Och vi kommer att träffas, det har vi bestämt.

Därför har jag ändrat min profilbild på bloggen och på FB.

söndag 15 maj 2011

torsdag 28 april 2011

Nätaggregat och nya gardiner...

Ja nu tror ni kanske jag slog ihjäl mej när jag ramlade av stolen eller fick nån minnesförlust att jag hade en blogg, eftersom jag typ försvann här lite.
Så var det inte, kan jag berätta.

Jag är arbetsplatsombud på jobbet, alltså facklig, och nu går jag en utbildning. Jag är ju van att inte sitta still, och helt plötsligt ska man sitta still mycket mer än vanligt, och dessutom TÄNKA?!?
Det tar på krafterna. Jag dog nästan av trötthet klockan åtta.

Det som också tar på krafterna är att vi har en kris på jobbet, min chef fattar inte hur allvarligt det är, men nu gör vi en psykosocial utredning. Jag har en stor del i att detta drog igång, om ni kanske minns ett tidigare inlägg... Det är ju egentligen inte jobbet, utan chefen, som jag nu kanske vågar berätta utan att vara rädd för repressalier.

Jag har fortfarande inte hört nåt från läkarna om vad som händer med Christoffer, det tar otroligt på mina krafter.

Ja så har jag fått psykbryt på datorn också.
Datorn var svår att starta, och stängde av sej när den ville. Tänkte att jag hade fått nån skit i, jag har sökt med alla möjliga program, men det fanns inget. Jag är medlem i svenska antispywareforum och nu fick dom hjälpa mej med program som sökte genom min dator som gav loggar dom kunde se.
Det fanns inget jättekonstigt, och jag uppdaterade alla drivrutiner. Mina tankar började spinna runt att det var nån slags startmotor i datorn som det var problem med. Jag har aldrig hört talas om nån startmotor, men både Angelica och Koffe har haft problem med nätaggregaten. Angelicas brände och slog ut allt i hela lägenheten, hon fick sminka sej i ljuset av stearinljus. Koffes gav bara problem med hans egna dator, men gillar man att spela spel är det jobbigt nog.
I samma veva tankarna med nätagget kom, fick jag ett förslag från antispywareforum att det kunde vara nätagget.

Igår tog jag en tur på stan och inhandlade ett nytt nätagg. Plus nya köksgardiner.
Jag stod i valet och kvalet.
Gardinerna vann.
Jag putsade köksfönsterna och snyggade till.
Idag tog jag aggregatet.
Det verkar funka!
Tyvärr måste jag förlänga några kablar, för till CD'n är dom för korta, men jag kan i alla fall betala räkningarna!

lördag 16 april 2011

Ömhet...

Jag sitter vid datorn på en kontorsstol på hjul.
Jag har druckit tre öl inte åtta som man skulle kunna tro , är på gott humör. Jag och Morten har bestämt oss för att gå till Bowlinghallen. Vi tänkte inte bowla, men spela biljard. Vid 21 brukar det komma en trubadur på fredagar och lördagar. Jag gillar trubadurer.
Mycket.
Jag har inte ljudet på, så nu kände jag för att Spotifaja lite.
Jag reser mej upp lite, och lutar mej framåt för att sätta på högtalarna som står på den översta hyllan på databordet.
När jag reser mej upp lyfter dom bakre hjulen sej från golvet och stolen far bakåt.
Jag brakar i golvet och slår skallen i elementet dessutom...
Fattar inte hur klantig jag kan vara.
Det finns en som kommer att fatta.
Anna, min kära vän. Är inte detta typiskt oss??

Trägen vinner...

I går var jag på IKEA. Morten skulle på föreläsning på John Bauergymnasiet i Jönköping, jag råkade vara ledig...
Jag passar på att åka till A6, och i första hand favvobutiken IKEA. Jag skulle bara småhandla lite.
Precis vid utgångarna ser jag en massa korgstolar. Dom kostar bara 299, och är såna vi tänkte ha nere i relaxen. Jag köper dom så klart.
Sen kommer jag ut till bilen.
Nu får jag problem.
Jag får inte in dom. Jag har bara en sedan (ingen kombi), så det blir problem.
Men jag kan vara envis, så till slut vann jag över mitt impulsköp. En kvart senare har jag faktiskt lyckats få in dom i baksätet. Jag fick fälla sätet och vinkla dom runt på nåt sätt. Jag pövade många sätt...
Trägen vinner...

fredag 15 april 2011

Du gamla du fria i Ryssland...

Vi satt och kollade på Parlamentet, jag och Morten.
Så spelas signaturmelodin.
Jag ska kolla Mortens kunskaper om Sverige.
Han är född och uppväxt i Norge, men har bott i Sverige i drygt 20 år nu.
Jag frågar
-Känner du igen trudelutten?
-Jaa.... säjer han dröjande... Han nynnar melodin lite och säjer sen
-Är det inte den där ryska...?
-Ryska..? OK jag fattar, han har ingen aning...
-Texten är ja jag vill leva jag vill dö i Norden...
Sen får vi ett skrattanfall när han kommer på vilken melodi det är...

tisdag 12 april 2011

I must do something on the paper...

Igår satt man som vanligt klistrad framför TV'n klockan 21 eftersom det då var CSI, en serie man ABSOLUT inte kan missa.
När programmet var slut visar det sej att nästa program är nåt nytt av Filip och Fredrik, som råkar vara några av mina favoriter.
Programmet heter Nittileaks och ska visa 90-talet under 10 program. Dagens första program startade som man lätt kan räkna ut 1990.
Jag tänkte att detta kan ju bli kul, eftersom jag är född 72 och alltså minns 90-talet som en händelserik tid i mitt liv.
Fick två barn, köpte hus, stora operationer...
Det första man fick se var Adam Alsing i hockeyfrilla. Det tog mej tillbaka rätt snabbt, eftersom jag själv hörde till den stora skara med denna friss. I och för sej hade jag 90 INTE hade kvar min hockeyfrilla längre.
Har dock ett foto från 9'an (1988) med en snygg hockeyfrilla...

Man fick många goda skratt med alla dessa flashbacks från 1990, men det var ett som tog priset, jag fnissar än...


lördag 9 april 2011

Ahlzimers kommer tidigt i år...

Idag har vi ett underbart väder, och efter ett röj i trädgården bestämde jag mej för att släpa fram solstolen och sätta mej och läsa en bok på altanen.
En helt UNDERBAR känsla efter att ha bott i lägenhet i 2,5 år (bodde ju innan dess i villa) utan ens en liten balkong!
Sagt och gjort, jag tog min bok, öppnade en öl och satt där och njöt.
Det blev faktiskt lite varmt tyckte jag, jag hade T-shirt på mej och kommer på att jag ska nog ta ett linne på mej.
Jag lägger ifrån mej boken och går in i sovrummet och klär av mej. Jag tar fram linnet, och när jag ska ta det på mej inser jag att jag istället för att ta av mej T-shirten, har tagit av mej jeansen...!?

onsdag 6 april 2011

En ännu jobbigare dag...

...blev det idag.
Själva undersökningsdagen.
Nu är jag arg. Arg och ledsen. Arg på mej som gav min son denna sjukdomen. Arg på världen som har dessa sjukdomar. Arg för att just vi skulle drabbas. Av 350 personer i Sverige, varför just vi??
Så få är vi. 240 släkter av denna ärftliga tarmcancer.

Christoffer kämpade sej igenom gårdagen bra. Vi hyrde en film på Telias videobutik på digital TV'n. Han valde. Först ville han se Avatar, för den hade han inte sett. Tyvärr fanns den inte, den hade jag gärna sett igen. Det blev Inception, den hade han sett, men tyckte den var bra.
Och det var den. Fast lite konstig. Jag hängde inte med i svängarna hela tiden i början, måste jag erkänna.
Det blev en del pauser, när jag blandade vätskan han skulle dricka, och han sprang på toa...

Jag väckte honom i morses vi 9-tiden. Vid kvart i tio skulle vi vara på sjukhuset.
Han förbereds, får byta om och körs upp till operationssalen.
Jag är med honom tills han somnar.
Jag väntar i väntrummet en timme ungefär, då kommer läkaren ut.
Han berättar att det finns cellförändringar i den nedre delen av Christoffers tjocktarm. Polyper som kommer att utvecklas till cancertumörer så småningom.
De har tagit prover, och vi ska diskutera vad som ska göras när vi fått provsvaren.

Jag får gå in till Christoffer på uppvaket. Han sover ännu. Han har sladdar och grejer överallt. En plupp på örat för att mäta syresättningen i blodet, vätskedropp i armen, syrgas i näsan och blodtrycksmanchett i den andra armen.
På monitorn ser jag alla värden. Blodtrycket är lågt, så det piper hela tiden. Tillslut stänger dom av larmet. Dom vet att han är låg. Det lägsta han hade nu var 70/35. En normal person har 120/70 ungefär.

Han börjar vakna till efter en timme. Han tittar på mej och undrar vart han är. Jag säjer att allt är över, han är på uppvaket, att undersökningen är klar. Det tyckte han var konstigt...
Så småningom får vi komma tillbaka på avdelningen igen, han får mat och jag måste berätta vad läkaren sagt.

Nu är jag även arg på Christoffers pappa som glömt att Christoffer skulle till sjukhuset för han renoverar huset. Jag ringde för att berätta dom tråkiga nyheterna. Han skulle ringa Koffe sen, sa han. Han skickade ett sms efter några timmar att han inte kunde ringa än för han renoverar huset.
Skit i huset, din son behöver dej!

tisdag 5 april 2011

En jobbig dag...

Christoffer är inte i skolan idag.
Jag väckte honom klockan tio, då åt vi frukost ihop. Det sista han får äta på ett drygt dygn.

Vi tog bilen till Gummicentralen där jag har mitt däckhotell.
Det blev så för ett par år sen, då jag gjorde en underredsbehandling av min bil. Strax efter skulle jag byta till vinterdäck. Tror ni jag fick bort däcken? Nä. Bultarna satt som berget. Dom hade ju så klart använt maskin för att skruva på dom efter rostskyddsbehandlingen.
Jag hade tänkt åka till Gummicentralen för att få hjälp med att få upp bultarna bara, men när jag kom dit fick jag se skyltar om däckhotell.
Praktiskt, kom jag på, eftersom jag då bodde i lägenhet och hade mina däck i förrådet i källaren, samt att jag fick stå ute på gatan när jag skulle byta, allt var allmänt omständigt.
Även om läget är annat nu, kämnns det väldans bekvämt att nån annan gör detta jobbet...

I alla fall, medans dom byter till sommardäck, nu har jag på mina snygga lättmetallfälgar igen promenerar jag och Koffe bort till ICA och handlar lite.
Halstabletter, energidryck och druvsockertabletter.

Imorn ska Koffe nämligen göra en gastroskopi och koloskopi. Magen och tarmen ska vara helt tom.
Från klockan 12 idag fick han inte äta mer. Nu får han dricka klara drycker, typ te, saft, energidryck och sånt.
Klockan 15 ska han börja dricka Laxabon. Han får fortfarande dricka klara drycker, och han har halstabletter att suga på för Laxabon är skitäckligt.
Då har vi bestämt att vi ska hyra en film, för vi måste kunna pausa när han springer på toa stup i ett sen...
Klockan 18 ska han ha druckit upp de 3 liter han ska.
Från midnatt får han inte dricka heller.

Stackaren. Han har fått samma jävla sjukdom som jag. Den har inte brutit ut än, därför måste han kontrolleras regelbundet. Som tur är bara vart tredje år än.
Imorn klockan halv elva ska han sövas, han får som tur är göra undersökningen under narkos.
Jag är hemma från jobbet idag och imorn. Man får ju inte vabba längre, men jag har tagit ut komp.

Jag försöker vara positiv, trots att jag är orolig och ledsen. Jag vill ju inte att han ska känna att jag tycker det är jättejobbigt, för då gör jag ju det ännu svårare för honom.

lördag 2 april 2011

Race...

Slutade klockan 17 idag, åkte förbi mitt ex för att hämta upp Koffe.
På vägen mellan Vinninga och Lisch kommer en bil upp bakom mej. Han ligger precis bakom mej, jag blir rätt irriterad. Jag ligger bakom två bilar och har typ 50 m kvar till rondellen, så jag ligger kvar där.
Dom andra bilarna kör rakt fram, men jag ska till vänster. Likaså han bakom mej.
När jag kommer ur rondellen tänker jag att nu jäklar åsså drar jag på så det låter så där gött med mitt sportluftfilter som jag nog måste byta snart och bilen bakom fattar inget, men så hänger han på och eftersom jag kommer ikapp en annan bil är han snart uppe i arshlet på mej igen.
Tyvärr ska jag svänga av mot Margretelund, och bilen bakom fortsätter rakt fram.
Synd det. Hade inte Koffe varit med i bilen hade jag nog inte svängt av, utan racat honom lite till... Nu kunde jag inte riktigt med det. Fast i och för sej tror jag inte han hade blivit förvånad... Han vet att hans mamma är lite knäpp ibland!

fredag 1 april 2011

Barnvagnstanten med pinnen...

Häromdagen skjutsade jag Christoffer till skolan, jag hade några ärenden då det var enklast att ta bilen. På vägen dit får jag stanna vid ett övergångsställe för det gick över en kvinna med en gammal barnvagn och en pinne på 2 meter.
Jo, precis så var det faktiskt.
Kvinnan var i 60-års åldern, barnvagnen var gammal och jättesmutsig och det såg ut som om den var tom. Sen hade hon en pinne i handen.
Koffe och jag bara glodde. Ja, vi fnissade lite också då kanske...

Jag lämnar av Koffe vid skolan, parkerar bilen och går in på Åhléns, jag skulle ha en gardinstång.
Jag står och tittar på stängerna då jag märker att nån står bakom mej, så jag tänkte om jag står i vägen eller nåt. Jag vänder mej om och får se... just det, barnvagnstanten! I vagnen har hon lagt pinnen, fast den är ju lång, så den sticker ju rakt ut liksom. Hon har dessutom lagt en packe galgar i vagnen.
Jag blir full i skratt och vänder mej snabbt om och tar en gardinstång och läser intensivt på den för att inte börja skratta.
Så säjer kvinnan
Tittar du också på gardinstänger...?
Lite dum fråga kan det tyckas, eftersom jag håller i en gardinstång...
Jag får snabbt ställa ifrån mej gardinstången och lämna butiken för jag håller på att dö av skratt...