Styvmamma...

Det där med att vara styvmamma pratas det ju en hel del om.
Hur man ska göra, hur man inte ska göra, vad man ska säja och inte säja, hur man ska förhålla sej till sina egna respektive sin partners barn...

Jag måste erkänna att jag var lite spänd inför "mina" styvbarn... Hur skulle dom ta att jag kom in i bilden? Vad skulle dom tycka om mej? Hur skulle jag bete mej mot dom?
Och hur skulle mina egna barn ta det?

Jag och Morten har känt varann i ett drygt halvår nu.
Ja. Det stämmer. Vi träffades INNAN jag flyttade från min f.d. man...

Men vad gör man, Richy och Christoffer hade åkt bort till hans bror. Han ville inte ha med mej av uppenbara orsaker. Angelica har åkt till kompisar i Skara.
Jag sitter hemma själv, ganska uppgiven och uttråkad. Ältar en hel del, vad gick fel? Varför väljer min man att gå till andra? Är jag så oattraktiv? Varför vill han inte ha mej?

Jag kommer fram till att jag inte tänker sitta här ensam och älta och tycka synd om mej och glo på väggarna i min ensamhet.
Jag tar bussen till stan, går in på krogen strax före tio. Det var planerat så, för jag tänkte ta en eller två öl, kanske tre, sen åka hem med 23:50-bussen. Före tio är det fritt inträde nämligen.
Jag hade inga förväntningar på kvällen. Jag tänkte inte prata med nån. Jag var definitivt INTE ute efter att ragga upp nån. Jag ville bara komma hemifrån.
För första gången i mitt liv går jag ut ensam på krogen...

Jag har precis ställt mej i baren, väntar på bartendern som serverar i andra änden. Nån ställer sej brevid mej, också för att vänta på bartendern.
Det dröjer.
Till slut börjar killen som står brevid mej prata lite med mej. Vi har aldrig setts förut, men ändå flyter samtalet på. Ingen av oss hade några uppenbara tankar på flirt.
Vi känner ganska snart att vi hade lätt att prata med varann.
Kvällen slutar med att jag INTE åker hem med 23:50-bussen, utan 02:15-bussen istället...
Jag talade om att jag inte var redo för ett förhållande med nån. Jag ville hitta mej själv, få ordning på mitt liv och mej själv som just då var i en enda röra.
Han sa att han skulle vänta på mej tills jag var redo.
Jaha du, tänkte jag. Nu får vi ju se hur pass allvarlig och seriös han är då.

Vårt förhållande blev promenader, samtal, fika...
Han fanns kvar där.
Nu har vi byggt upp vårt förhållande, vi har tagit det lugnt, inte stressat på nåt, bara låtit tiden ha sin gång och se vad som händer.

Ja... och så detta med styvbarn.
Hans yngsta är 8 år. Han undrade förut när vi tänkte flytta ihop!
Vi blev lite ställda, för visst har vi pratat om det. Hans lägenhet står ofta tom, det känns ju ibland lite oekonomiskt.
Fast när vi har 4 barn som ska få plats funkar det ju inte med min fyra, och definitivt inte hans trea.
Vi har pratat lite om att en femrummare skulle ju vara bra, fast det har väl inte varit nåt allvarligt snack om det, men nu när grabben frågade berättade vi att

jo, vi har allt pratat om det...

JAA! säjer han då!

Det måste ju vara det ulimata för en styvmamma att höra!