En sten har lyfts från mitt hjärta!!

En del av er vet, andra kanske har läst mellan raderna i mina bloggar. Jag har inte haft det lätt med min tonårsdotter i vår.
Det var mycket för oss alla. Skilsmässa och flytt tog på krafterna. Angelica har varit skoltrött och under de sista två månaderna i skolan ballade hon ur totalt.
Det blev katastrof. Jag orkade inte kämpa, utan gav upp. Jag hade bett om hjälp från skolan länge, eftersom jag förstod vart åt det bar, men det hände inget.
Tillslut, när Angelica knappt gick till skolan fattade dom allvaret och tog tag i det. Det var ju så sent på terminen, så det var ju inget att göra då, men de skulle vara beredda när hon nu började höstterminen. Hon blev underkänd i många ämnen.

I sommar har jag märkt att hon faktiskt mognat. Jag har gett henne tid att vara ganska fri och självständig för att hon ska få tänka och vila upp sej.
Vi har pratat om skolan lite. Hon sa att hon inte trodde hon skulle komma in på det programmet hon villle ändå.
Jag sa att hon inte skulle ge upp innan hon ens kommit dit. Jag bad att hon skulle försöka, sen om det inte räckte är det väl inte hela världen, så länge hon gjort sitt bästa.

Nu hade hon bestämt sej för att kämpa! Hon kommer i tid till lektionerna! Förr var hon alltid några minuter försenad jämt. Hon hade bett om en extra mattebok.

Ikväll ringde jag från jobbet och frågade vad hon gjorde.
-Läxor, svarade hon.

Jag blev alldeles varm inom mej! Jag tror inte hon gjort en läxa på hela vårterminen...