Annons...

Satte in en annons i NLT idag, under bostad önskas hyra.

Stor lägenhet sökes.
5 rok eller större sökes av familj med växelboende barn.
Ordnad ekonomi (två heltidsjobb).

Kl. 09:01:
Rrrrriiiing
-Tina.
-(tyst)
-Hal...
-Hallå...!?!
-Ja hallå...!?
-Är det du som söker en lägenhet?
-Ja, det är det.
-Ja, jag har en!
-Jaha, vad...
-Det är en 4'a!
-Eh...jaha. Vi behöver ju en 5'a...
-Fast denna är stor!
-Hur många kvadrat då?
-Det vet jag inte...
-Nähä...
-Men den är stor!
-Ja fast det är ju så att vi har ju 4 barn och vi behöver ett rum till. Vi har en 4'a nu...
-Jag bor på ****gatan.
-Eh... ja vi hör av oss om vi ångrar oss...
-Det är mäklarhuset som har hand om min lägenhet!
-Jaha, ok! Ja... Tack så mycket för att du ringde..!

1. Vi ville ha en hyreslägenhet. Detta var en bostadsrätt uppenbarligen.
2. Vi behöver MINST 5 rok. Detta var en 4'a.
3. Jag tittade hos fastighetsmäklaren, hon sa ju att den var stor. Kanske kan bygga om lite? Ytan var på 85 kvm. Min jag har nu är på 96 kvm...

Idag...

...när jag kom hem från jobbet stod det även Mortens namn på dörren och postfacket!

Ja ja...

...jag vet.
Jag har bytt igen.

Jag kom på att den förra var för kontrastig.
Jag blev knäpp den lilla stunden jag tittade på den, så då undrade jag hur det blev för alla andra som läste den...

Alltid nåt...

Bilen är på verkstan.
Byta blinkerglas. Hoppas dom beställt rätt denna gången...
Byta ABS-sensor.
Och dom jäkla bakdörrarna.

Misstänker att det blir dyrt.

Dom ringer från Ford. Jag stålsätter mej för att höra domen.
Bakdörrarna, jo det var en säkring bara!
Däremot hade dom beställt fel ABS-sensor... Bilen för vara där tills imorn.

Jag har ordnat skjuts ut till jobbet i Vinninga ikväll, mamma och pappa hade ärenden på stan så de tar med mej tillbaka.
Antingen skjutsar dom hem mej ikväll, eller om jag åker med nån jobbarkompis som bor i stan.
Imorn åker jag med en jobbarkompis på morgonen.
Morten hämtar ut bilen när han slutat jobbet, åker ut till Vinninga och hämtar mej.

Det blir några turer... men man får vara glad att det inte var värre med dörrarna!

Vad trött jag blir...

Lämnade in bilen för att byta spindelled och blinkerslampor.
Frågade även varför det var så konstigt med bromsen.

Spindellederna är bytta. 6000 papp.
Blinkerslamporna var nån special, så de fanns inte hemma. Får lämna in bilen igen.
Bromsen. Jo, det är en sensor till ABS'en som är kass. Får lämna in igen, samtidigt med lamporna. 3000 till.

Åkte igår till Jönköping för att se HV och Luleå. Stannade till vid farmors grav i Jönköping. När vi ska kliva in i bilen igen funkar inte fjärrlåset. Tillslut kommer vi in i bilen.
Stannar på IKEA. Handlar en byrå och en hylla, samt lite småsaker.
Förardörren går inte att öppna ens med nyckel. Morten öppnar passagerardörren och öppnar förardörren från insidan.

Sen får vi inte upp ena bakbörren. Inte ens från insidan. Tur att vi har två dörrar.

Åker till arenan, parkerar. Kollar matchen.
HV vinner med 2-1. Jag är lite deppig.

Nu går INGEN av bakdörrarna att öppna, varken inifrån eller utifrån.
Förardörren går inte öppna från utsidan.

Jag kollar med extranyckeln när jag kommer hem. Den funkar till framdörrarna, men inte i bak.

Just nu är jag lite trött på min bil.

HV mot Luleå...

Imorn är det dags för hockey in real life!

HV71 mot Luleå. Skulle varit häftigt att sett Lule hemma, men det är ju lite långt.
Det får duga med bortamatch.

Det är jag och Morten, samt hans yngste som ska dit.
Jag har sagt att dom måste heja på Luleå.

-Jag kanske hejar på HV... (sa grabben lite kaxigt)

-Då kastar jag kanske ut dej på isen... (svarar jag lika kaxigt)

-Då tar jag på mej min hockeyutrustning innan jag åker dit...

REO Speedwagon...

Besiktigade Fårrden i måndags.

Fårrden är en 00-a. Jag var rädd att den inte skulle gå igenom denna gången. Det är blanka papper hittills, men det är ju nu besvären börjar komma...

Stod och samtalade med en bekant som jobbar där, när besiktningssnubben som kollar min bil säjer "kom och kolla här".

Det vill jag inte, men jag får väl gå dit.

Början till rost under, men inga problem än.

Sen börjar han prata spindelled... Han kan inte dömma ut dom, men han sa att de måste fixas ganska snart ändå.

Jag måste byta glödlampor på blinkersen.

MEN jag klarade mej utan ombesiktning!!

Tänkte att det är lika bra att ta tjuren vid hornen, och beställde tid på Ford. Ska lämna in bilen imorn.

Ja så nu får man nalla på sparkontot igen...

Men min kära REO Speedwagon är värd det...!

Hjärnsläpp...?

Jag skulle beställa en kontroll och en ladd-grej till Christoffers Xbox.

Jag skrev mitt namn och adress och gjorde en beställning.
När jag läste bekräftelsemailet fick jag se att jag skrivit rätt namn, rätt postnummer och postadress, men däremot har jag skrivit min gamla gatuadress...

Vi får väl se vart det hamnar... Richy bor ju kvar, så det kanske kommer till honom...

Det närmar sej...

Idag var vi på banken och fixade till saker inför vårt gemensamma liv.
Vi har bestämt att Morten officiellt flyttar hem till mej den 1 februari. Tyvärr får vi väl dras med hans lägenhet ett tag till...

Rynkig...?

En dag på jobbet.

Sagt av en tant som var 92 år, ganska rynkig och stod på toaletten och gjorde sin morgonprocedur.
Hon såg sej i spegeln och sa:
- Jag har visst blivit lite rynkig...!

Tre plåster och ett hål på knät..

Morten börjar flytta sina grejer. En påse då och då med lite smågrejer.
Dubbelsängen och köksbordet är redan här.
Igår hämtade vi bokhyllan. Det är en rumsdelare egentligen, som vi tänkt montera ner och inte använda, men vi kom på att vi skulle knö in den i sovrummet, det är ju hur trångt där som helst ändå, ser jättetråkigt ut, så vi tyckte det kvittade om vi knödde in ännu en möbel.
Min enkla lagerhylla med lite faktaböcker och sånt kommer att flytta ner i källarförrådet, så fyller vi Mortens bokhylla med alla faktaböcker och uppslagsverk.

Det var en enkel match att plocka ner det, bära ut det i bilen och bära in grejerna till mej.
Det var ett jäkla jobb att montera ihop. Man fick ihop det på ena sidan, men då släppde det i en annan ände.... Vi höll på i flera timmar.

Jag lyckades skära mej tre gånger, så jag fick sätta på plåster för att inte bloda ner allt.
När vi satte oss på var sida om hyllan, tog spjärn mot väggen för att riktigt pressa ihop åbäket upptäckte jag att det gått hål på knät på mina jeans också...

Folktomt...

Det är lite tungt på jobbet nu.
Man inser nackdelen med att jobba inom äldreomsorgen.
Dom boende blir ju inte piggare precis...
Just nu har vi 5 stycken vid middagsbordet i köket, plus personalen...

För några dagar sen dog en av tanterna.

En man är mycket dålig. När jag gick från jobbet idag kändes det som att han inte skulle överleva natten. Han har melerade händer och ben, dvs man ser blodkärlen mycket framträdande. Det brukar inte gå mer än ett dygn då.
Jag var inne hos honom en stund, då sa han
det är slutet nu
Det stämmer säkert.

I förmiddags skickade vi en av tanterna till sjukhuset.
Jag hoppas hon kommer tillbaka.
Vi misstänker vad som är fel, och vi tror att hon ska klara upp det.

Jag trivs med mitt jobb, men ibland blir det lite för mycket.
Jag är ledig imorn. Vi får se hur det är när jag kommer på onsdag morgon.

Kul..?

Så här ser det ut i mitt kök just nu. En stor jäkla pappskiva framför fönstret.
Nån roade sej på nyårsnatten med att krascha en ruta.

Hur kul det nu kan vara att roa sej på andras bekostnad.

Jävla idioter.

Lite bitter...

Jag fick erkänna igår att jag inte är som Tony Rickardsson. Jag kan inte säja att ja e int bitter.
För det kändes.
Jag kände mej bitter. Att inte ens bli tillfrågad om nyåsfesten hos de jag alltid firat tillsammans med.

Jag hade gärna bjudit hem alla till mej, men eftersom jag jobbade till kl. 17 funkade det dåligt. Jag hoppades på att bli bjuden nånstans, men inte.

Morten jobbade till kl. 16 och han hade diskat när jag kom hem, och vi satte igång med maten. Det blev lite enkelt med kyckling, pommes frites och bernaissås.
Det var jag och Morten, båda mina barn och Angelicas pojkvän.
Angelica och pojkvännen gick till kompisar vid åtta-tiden, så det blev bara Koffe kvar.
Vid kvart i tolv var det dags att gå fram till torget, 50 meter från min lägenhet.
Jag tog Pommac-flaskan och skulle öppna för att hälla upp ett glas till Koffe. Han skulle bara se raketerna, så jag tänkte att ett glas räcker till honom.
Jag kämpar länge med korken.
Till slut släpper den med en smäll. Den far rakt på Koffe...

Vi tog flarran med mousserande vin med oss och två glas.
När klockan närmade sej 12 kämpade jag med den flaskan med... Korken flög 20 meter rakt in i folksamlingen, men den träffade nog ingen... Jag hörde inget AJ i alla fall.

Christoffer trodde det skulle stå nåt i tidningen om min kork, men han insåg att det inte bara var min kork som flög all världens väg...

Nyår blev en liten nystart på vårat gemensamma liv.
I tisdags hämtade vi Morten dubbelsäng. Idag hämtade vi köksbordet.
Nu känns det lite som vår lägenhet.
Särskilt eftersom han även slutat plinga på dörren när han kommer...

Bortglömd...?

Det är ju så där lagom kul att få veta att Richy blivit bjuden till samma gäng vi firat nyår ihop med de senaste 10 åren.

Det har inte jag.

Man känner sej lite bortglömd och oviktig just nu.

Saker blir ju inte bättre av att det knappt kommit ett julkort heller...
Existerar inte jag längre?

Städ-öl...

I mitt förråd är det mycket oorganiserat.
Det blev ju så när man flyttade in. Allt skulle in så fort som möjligt.
Det resulterade i att det blev en aning rörigt.

Nu fick jag ett ryck idag, och då är det bäst att passa på. Jag drog även med mej Morten.
V ihar röjt i mitt förråd/klädkammare för att få in hans kläder där.
Vi har plockat ordning i förrådet i källaren, organiserat upp det hela för att få in Mortens grejer.

Vi passade på att smuggla ner varsin öl dit. Det blev roligare att röja då.
Mortens ex tycker nämligen att vi dricker för mycket.
Hon har lyckats att skrämma upp barnen.
På en fråga om hur mycket barnen uppfattade att vi drack sa dom "kanske tre glas". Det stämmer ganska bra.
Det betyder 1,5 öl på 50 cl, för vi brukar dela en öl och hälla upp i ett glas.

Det är stora alkoholproblem vi har...

Julpyntat överallt...

Nu har jag pyntat lägenheten, granen och bloggen.

Julefrid...

För en gångs skull är jag klar med mina julklappar med flera dagar till godo!
Det har dessutom varit väldigt roligt att handla dom i år, trots att det blev mycket dyrare än vanligt...
Denna gången har jag nämligen haft sällskap och sluppit handla allt själv!

Och jag hittade en underbar klänning som jag så gärna ville ha, men 500 mitt i juletiden tyckte jag blev för dyrt att lägga på mej själv.
Morten tyckte absolut att jag skulle köpa klänningen, och sa att han skulle betala hälften!

Detta är nog den bästa julen på länge! Särskilt om jag jämför med förra julen, då jag var helt knäckt och allt bara gjorde så förbannat ont och jag bara ville gråta hela tiden...!

Min nya klänning, fast min är röd:

Sambo...

Man ska uppenbarligen inte ha barn. Inte om man vill hyra en lägenhet privat i alla fall.
Jag och Morten har kikat lite på lägenheter i lite större format, 5 och 6 ROK sen i somras.
Först var det mest på skoj, men nu när vi varit tillsammans så länge tycker vi på allvar att det var dags.
Det är dessutom inget billigt att stå ensam med en lägenhet.

Vi har visat intresse för 6 stycken 5-rummare, och en 6-rummare.
Ingen har vi hört nåt ifrån. En har jag ringt, andra hade vi bara en signatur till annonskontoret.
Den jag ringde sa att de prioriterade såna utan barn. Det blir ju så mycket slitage...

Man blir ju lite sur, vi som verkligen BEHÖVER en stor lägenhet får ingen, för vi har för många barn. Sen är det tydligen väldigt lätt att få en stor lägenhet om man egentligen inte behöver det.

Nu har vi i alla fall bestämt oss för att flytta ihop.
Morten har sagt upp sin lägenhet, och kommer att flytta hem till mej så länge. Det blir ju lite trångt när hans barn är här, men det är bara varannan helg och strödagar så vi kom fram till att det får gå. Det är ju bara tillfälligt.

Känns skönt att dela på hyran på närmare 7000 också...

Mitt mirakel...

Ja det är lustigt.
Läget idag, och för ett år sedan.

Hade nån sagt för ett år sen hur mitt liv skulle se ut idag hade jag sagt "är du inte klok?" eller ett liknande uttryck.

Jag läste mina bloggar från november och december 2007. Tårarna lyckades inte försvinna. Det var nog det jobbigaste jag gått igenom, och då har jag ändå genomgått en del i min sjukdom. Jag har haft läkare som sagt "vi ska göra allt för att du ska överleva" och "klarar du detta kommer det ta minst ett år innan du är som du brukar".
Jag har med andra ord stått med döden i vitögat mer eller mindre. Inte ens läkarna kunde lova att jag skulle leva efter operationen.
Det klarade jag.

Det som nästan knäckte mej var en helt annan sak.
Men jag lyckades hitta fotfästet igen.

Det fanns en person som helt plötsligt bara fanns där. I den mest kämpiga tiden i mitt liv, när jag kände mej som mest värdelös dök han upp.
Han tog emot mej när jag föll handlöst och fick mej på fötter igen, även om det tog tid och rädslan ännu finns där, rädslan att bli sviken, att bli lämnad, att bli så jävla bränd igen.
När jag trodde att jag aldrig kunde känna mej trygg igen, när jag aldrig trodde jag skulle kunna lita på någon igen... att aldrig kunna älska någon igen...

Morten, du får ta så mycket ibland. Så mycket av mitt struliga liv, av mina känslor som ibland tar över. Känslor jag kämpar för att styra över, men jag misslyckas ofta.
Jag vet att jag kräver mycket av dej ibland, och ibland önskar jag att du skulle gå, för att jag inte vill vara en belastning för dej.
Ändå stannar du hos mej. Du tar fortfarande emot mej om jag faller. Du är mitt mirakel, och jag älskar dej!

Snabbare än min egen skugga...

Vi hade möte på jobbet idag, mellan 10 och 11:30. Även vi som var lediga åkte ju dit.

Efter mötet gick jag in på avdelningen och pratade lite med bl.a. sjuksköterskan och de vikarierna som var insatta under tiden alla ordinarie var på mötet.

Någon av de boende larmar, och rent intinktivt söker jag med handen vid höften efter telefonen för att se vem det var.

Jag känner givetvis inget där, eftersom jag inte var i tjänst.

Jobbarkompisen säjer

-Du drar snabbare än Lucky Luke!

Ahlzheimers kommer tidigt i år...

När jag började plocka fram adventsjusstakar och sånt, funderade jag på vart jag gjort av juldukarna.
Jag kom fram till att dom antagligen aldrig blev uppdelade i skilsmässan, utan kvar hos Richy.

Mycket riktigt, han kom förbi med två kassar med både gardiner (som jag lämnat kvar för jag tagit hälften) och juldukar och julgardiner.
Gardinerna la jag i kökssoffan, där jag har allt sånt. Julgardinerna la jag i en låda, där jag sedan skulle lägga alla juldukarna med, tänkte jag.
Lådan står i vardagsrummet, men alla juldukarna som jag plockat lite med och lagt en del på matsalsbordet och i kassen de låg i är puts väck.

Jag fattar inte vart dom tagit vägen.

Det är INTE kul...

...att upptäcka att en av burdörrarna till råttans bur står öppen...

Råtta...

Jag gillar små tammöss och hamstrar. Det har jag haft som husdjur.
Sissi, Fia, Jasmine och Shakiira(ja, med två i, och det var inte jag som var med och bestämde det namnet) hette våra tammöss, två vita, en svart och en brun.
Två långhåriga hamstrar har vi haft, det såg ut som små golvmoppar när de sprang på golvet... En brun och en svart, Hamtaro och Rufsen, och en vanlig guldhamster vid namn Speedy.

Råttor är äckliga.

Gissa vad Angelica har skaffat.
En råtta.

Den är inte så otäck längre. Jag har börjat vänja mej vid den nu. Den är 10-15 cm (exl. svans) lång, jag har inte kollat så noga. Så nära vill jag inte vara.
Jag har definitivt avsagt mej all skötsel av den.

Jag frågade förut hur gammal den var. Den är ju rätt stor, så jag tänkte att den är väl ganska vuxen då.
Hon svarar 9 veckor.

-VA?? 9 VECKOR?? säjer jag förvånat.
Sen slår det mej...
-Hur stor blir den när den blir vuxen?
Angelicas pojkvän visar med händerna:
-Så här ungefär!
Mellan händerna är det ungefär 25 cm.

Jag kan inte hejda mej utan utbrister något panikslagen

-Åh fy fan va' äckligt!

Tonåringarna skrattar länge sen...

Har ni läst...?

Min koncentration ligger just nu på Kommunals webbtidning, där jag är "Veckan bloggare", som jag är MYCKET stolt över att vara!

Läs den gärna! --->

Till kommunstyrelsen...

Jag fick en fråga av en av de mer virriga tanterna på jobbet idag.

Hon behövde diskpropp och undrade om vi kunde fråga regeringen i stan om hon kunde få en sådan.
Vi lovade att kolla upp saken.

Jag antar att jag får vidarebefordra frågan till kommunstyrelsen. Jag ska be Morten ta med den till nästa möte, han sitter nämligen i kommunstyrelsen.

Bläääh...

Ända sen jag flyttade hit har avloppet i köket och handfaten på duschrum och badrum vart lite tröga. Jag har vid flera tillfällen kört med avloppsrengöring, kaustiksoda, en sån där vaskproppsrensare-med-sugkopp-grej utan resultat.
Jag har funderat på att ringa hyresvärden, men Tina är lite jag-kan-själv...

Badvattnet har runnit ut långsamt, men efersom inget vatten runnit ut på golvet har jag inte brytt mej om det.
Duschen däremot, det blev stopp för ett tag sen så den gjorde jag rent, det var en hel del jox där i, så då blev det bra igen.

För några dar sen märkte jag att vattnet stoppade upp i duschen.
På med gummihanskar igen.
Nu fanns det inget att rensa bort, vattnet rann ändå ner otroligt sakta. Jag rensade i badrummet också, när jag ändå stod där med gummihandskarna på. Det var lika rent där.

I går blev det värre med duschvattnet.
I morses gick grannen ovanför mej på toa, och när han spolade bubblade det jättemycket i min toastol.
Jag trodde att han spolade ut det på min toa...
Det gjorde han antagligen, för Morten gick upp lite senare och när han spolade kom det vatten ur avloppet i duschen...

Nu är det helstopp, jag fick ringa hyresvärden.
Inom en timme kommer slamsugaren, men just nu har jag bajskorvar i min dusch...

En sån där...

...jäkla dag igen.

Har inte orkat jobba i veckan. Jag ska jobba i helgen, lördag kväll och söndag dag. Min chef ringde och undrade om jag kunde jobba fredag kväll istället för lördag kväll.
Det passar bra sa jag. Jag hoppas kunna få ett samtal med min dotter på lördag, för hon har lovat komma hem. Då får jag lite mer tid.

Just nu bränner tårarna.

Varför kan inte jag få vara lycklig nån gång???

There's no business like snow business...

Jag tycker jättemycket om snö. Problemet när man bodde i ett litet samhälle utanför stan var att dit kom plogen inte så tidigt.
Man fick pulsa i snö till knäna vissa morgnar...
Ja ja. Kanske en liten överdrift då...

Igår snöade det, och inatt märkte jag att mitt område var högprioriterat, för den där jäkla snöplogen har fanimej kört varv efter varv runt min lägenhet...

När Morten klev upp i morses muttrade jag sömnigt att

det var hemskt vad dom har plogat inatt.

Han svarar glatt

men nu är det jättefint överallt!

Jag kände just då att det skiter jag i...

Gröt...

En av mina favoritband är Dropkick Murphy's, ett band från Boston i USA som spelar nån form av irländsk/skottsk punkrock. Inklusive säckpipor faktiskt. Kallas för celtic punk.
Den musiken är en blandning av det jag gillar mest, irland, skottland, punkrock, irländsk pubmusik och säckpipor.
Morten kallar det gröt...

Jag kontrar med att han lever kvar i 80-talet. Han lyssnar fortfarande på gammal dammig hårdrock...