Nää... Det här känns inte kul. Sa gonatt till Angelica precis, men det fanns ingen Christoffer att natta. Han är ensam kvar i en sjukhussäng 15 mil bort. Förra gången var jag ju kvar i närheten, nu känns han så långt bort. Min älskade lille son.
Känner mej gråtfärdig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar