Ledsen idag...

Idag känns det inget vidare.
Har tagit ledigt, Christoffer ska till Östra sjukhuset i Göteborg. Det är det specialisterna för mag-och tarm finns. Det är det som är en fördel med att ha en sjukdom som bara 350 personer i Sverige har, vi får ju experterna. Fast jag hade hellre sluppit förstås. Och jag får väl vara glad att bara en av mina barn fick eländet, den är ärftlig till 50%.
 Det blir bara samtal idag, men det ska väl diskuteras hur vi går vidare antar jag.
Jag ska möta upp Koffes pappa på sjukhuset, han har varit hos sin sambos släkt i Göteborg så han tog också ledigt idag och stannade kvar.
Hoppas inte jag blir ledsen och börjar gråta eller nåt. Jag vill inte att Christoffer ska se hur ledsen jag är, jag försöker ju vara så normal som möjligt i allt det här, trots att det gör så helvetes ont att han ska behöva gå igenom allt detta. Och jag vet ju vad jag pratar om, been there done that. Fast jag var lite äldre, nästan 26 år. Fast med barn som var 3,5 och 5 med sin mamma 4 veckor på sjukhus var väl inte så kul... Särskilt inte dom tre första veckorna, då jag låg på Östra.

Det regnar idag också, pricken över i på en tråkig dag...

9 ball och Yngwie Malmsteen...

Biljarden gick inget vidare igår. Första omgången förlorade jag med 4-10, men jag låg under med 0-8 så jag hämtade upp mej ändå.
Andra omgången står 7-8 när Morten får i 9'an och vinner det hela.
Sen kom trubaduren som hette Per i vråa och med det namnet blir man lite misstänksam, men in kommer en snubbe som ser ut som Yngwie Malmsteen med elgitarr och allt. Han var ju jättebra, så när Morten går hem stannar jag kvar. Strax efter kommer det fram en kille och sätter sej vid mej och börjar prata. Det är inte första gången han kommer när inte Morten är där. En gång kom han till mej när Morten bara var på toa... Sen kom killens kompis också. Då börjar vi prata lite, och den första killen sätter sej med sina kompisar igen. Rätt som det är kommer ännu en från det andra bordet. Men det visar sej vara min kompis lillebror som inte jag sett på evigheter. Fattar inte hur han kände igen mej...
Ja så var det ju tydligen nytt för i år att dom stänger 01 också.
Idag mår man väl som man förtjänar.
Nu ska jag hälla i mej lite kaffe så jag piggnar till.

Nya boots...

Ikväll drar trubadur-kvällarna igång på Bowlinghallen. Det gillar vi.
Vi tänkte gå dit, spela lite biljard, kanske käka nåt och lyssna lite. Morten jobbar ju imorn så sent blir det inte. Och förresten stänger dom 12 så hur sent som helst blir det inte i alla fall.
Vid vissa tillfällen har Morten gått hem tidigare för att han ska jobba, och av en händelse blir jag kvar...

Ja så nu är man nyduschad och nysminkad. Jag fick på mej en top som jag insåg var lite väl urringad men det löste jag med ett halsband som hänger ner lite...
Och ikväll ska jag ha mina nya boots också. Sååå snygga!

I full karriär...

För ca 20 år sen och väl det, var jag på rally titt som tätt, men min kusin och hennes pappa. Det var himla kul tyckte jag. Var lite sur på mina föräldrar som var totalt ointresserade av motorsport.
När jag var 15 ville alla ha moppe, jag ville ha en cross. Tror ni jag fick en? Nä, det fick jag inte.
Intresset dog ju ut lite sen, men så träffade jag pappan till mina barn (en av dom iaf) och intresset kom tillbaka, fast det var mest BTCC, STCC, Indycar och F1.
Så testade han motocross och blev biten. KUL tyckte jag!
Jag körde ju inte själv, men jag bidrog med det jag kunde för klubben. Jag blev webmaster ganska snart, jag fick licens som tävlingsfunktionär, och sen även medlemsansvarig.
På tävlingar var det flaggvakt, ta emot anmälan, varvräkningen (innan vi fick transpondrar).
Sen blev det skilsmässa då. Jag hade kvar mina uppdrag, men kände att det blev lite konstigt. Jag var ju inte med på tävlingarna längre, tappade kontakt med medlemmarna, och vid årsskiftet 2010/11 hade jag sagt upp allt.

Men nu har jag varit på rally igen! Det var riktigt kul! Här kommer dom jag hejade på i full karriär i kurvan på rallycrossbanan...!

Skillnaden...

Och nu har jag löst ett problem! Eller kanske inte ett problem egentligen. Bara en sak jag inte fattade. Det handlar om två bokstäver som ändrats lite och det blev en STOR skillnad, kan jag säja.
Ett R för lite och ett X som blev T.
Så här:
Skrillex och Skillet är INTE samma band.
Jag berättade för några kompisar om ett band som dotera lyssnade på som jag tyckte var hemsk musik.

T: Det var nåt med Skill...
C. Skillet?
T: Ja!
C: Men dom är ju bra...!
T: Eh... nä...!
Vi tar fram det på Spotify och spelar en låt.

T: Men detta är ju bra!
C: Ja...?
Jag fattar inget. Det Angelica spelade var ju helt hysteriskt. Värre än techno.

Nu har jag löst det. Angelicas band var Skrillex. Vi spelade Skillex. Det var skillnad det.

Inte bra musik:



Bra musik:

Nöjd med mej själv...

Som ringsignal vill jag ha en bra låt, och nu ville jag ha Reason to believe med Sum 41. Introt är ganska långt, men jag testar. Laddar upp filen på min mobil och lyssnar.
Nja... Den funkar dåligt för introt är ganska soft och lågt, folk som ringer lär ju lägga på luren innan jag fattar att det ringer. Höjer jag ljudet blir det ju jättehögt när själva musiken drar igång. Så kan vi ju inte ha det, det fattar ju vem som helst.
Alltså googlar jag efter ett gratisprogram på nätet där man kan redigera musik. Hittade Audacity och laddar ner det. Lyckades klura ut hur jag skulle ta bort introt, det blev 52 sekunder in i låten.
Sparade den, men det visar sej att den sparas som nån specialfil som bara kan öppnas med detta programmet. Det hade jag ju ingen nytta av, så jag exporterade den och sparade den som MP3-fil. Det går inte heller för jag måste ha nån dll-fil som jag inte hade, men det var ju lätt ordnat att hämta hem en sån.
Tillslut får jag ner låten där jag vill ha den. Jag testar och spela upp den i Mediaplayer. Introt är kvar...
Mäh... jag säjer några väl valda ord och börjar om. Nu går det ju snabbt för nu vet jag ju hur jag ska göra.
Lyssnar igen och se där! En liten juldikt av Rune Berg. Nu blev det som jag ville!
Nu ska den över på mobilen då.
Programmet i mobilen hittar inte filen. Jag vet ju vilken mapp det är, men filen är ju helt väck? Jag fattar inget. Efter en massa trasslande skiter jag i det och går och handlar.
När jag kommer hem tänker jag att nähä, skam den som ger sej, för jag ger inte upp i första taget inte.
Programmet frågar efter mappen där musikfilen ligger, och det får han. Jag skickar hela mappen på rent vres, det är lite allt möjligt som har med mobilen att göra. Men vad är det som dyker upp? Minsann, bara min redigerade låt!
Jag kan säja att jag ler myyyycket förnöjt när jag laddar upp den till mobilen!

Blev visst med barn...

Några fler än beräknat.
Angelica bor hos mej hela tiden men Christoffer och Nore är bara varannan vecka.
Christoffer kom hit idag för hans pappa med sambo och bebis skulle tydligen bort. Annars brukar han dyka upp på lördagen eller söndagen.
Rätt som det är kom Nore också, för han kom på att han ville vara här inatt...

Uppdatering kanske...?

Är det bara jag som tycker att min blogg känns lite svårläst och rörig liksom?
Jag ska försöka snygga till det hela lite tror jag. Idag har jag ju all tid i världen, är LEEEEDIG!
Tre lediga dagar i rad! Så skönt!
Måste bara städa och tvätta lite också. Men det måste bli klart innan fotbollen ikväll!

Jag har faktiskt tagit ledigt på måndag med, men  det är inte så roligt egentligen. Christoffer har ett läkarbesök på Östra i Göteborg. Vi ska väl diskutera hur vi ska gå vidare antar jag. Det känns la sådär kan jag säja.

Plopp...

Jag brukar lyckas med dom mest underliga saker.
Idag stod jag i löparkläderna i hallen och ordnade med MP3'n. Vi skulle springa ihop jag och Morten men jag brukar hamna på efterkälken efter ett tag. Då brukar jag sätta på musiken. Nu stod jag och ordnade med vilken låt jag villa ha först, så jag hade en av plopparna i örat.
Jag hittar rätt låt, stänger av MP3'n och drar ur ploppen ur örat.
Det var det som var meningen i alla fall. Det jag drog ur var mitt örhänge i stället... Jag fick tag i fel.

Good vibrations....

Jag har lite olika profiler på min mobil. Normalt har jag ju en då, med en bra låt och normalhögt ljud.
På jobbet har jag den vanliga Nokia-ringsignalen på ganska lågt ljud. Egentligen ska man väl inte ha telefonen på sej, men alla har det ändå. Det är ju inte så att man släpper allt för att svara eller kolla ett sms. Man ringer upp om man står olämpligt till.
Igår hade jag mobilen på ljudlös med vibration.
När jag gick och la mej la jag ner mobilen i väskan.
Kom då till jobbet idag, bytte om, la mobilen som vanligt i bröstfickan. Det är smidigast att ha den där tycker jag.
Fast kanske inte idag. Jag hade glömt byta profil, så när jag fick ett sms på förmiddagen vibrerade det lite mysigt i bröstfickan...

Lite övertid...

Ja som vanligt har man blivit förkyld nu då. Alla skolor börjar, semestrar är slut och då kommer ju förkylningar som ett brev på posten. Här hemma är det än så länge bara jag och Angelica som snörvlar och har oss.

Lite "ledig" på förmiddagen idag, jag får nog ta tag i tvätten. I kväll blir det dessutom övertid... Jag är IT-handledare och demens-handledare på jobbet och två av dom som jobbar inatt behövde lite hjälp med demensutbildningen vi ska göra online. Det blir ju bara att stanna kvar ett tag till på jobbet då.

Flygande potäter...

Sicken dag...
Jag har nog varit lite övertrött tror jag, för jag har fnissat hysteriskt åt allt. Jag börjar klockan 14 imorn så jag får väl ta lite sovmorgon.
Berättade för jobbarkompisen om mitt förra inlägg, och det fnissade vi åt till och från hela dan.
Oj, din inkorg är verkligen tom... Jisses vad korkat.
Så var det middag på jobbet då, vi sitter med efterrätten. Plötsligt flyger det en potatis två cm från ansiktet på mej. En av dom dementa tanterna hade tydligen gömt den nånstans, och sen bestämde hon sej för att kasta iväg den...

Överflödig information....

Tömde inkorgen på min hotmail idag.
Viss information angående det tyckte jag var lite överflödig, faktiskt.

Saxen...

I lördags kväll sa Morten
-Men vart är saxen?
-Den är i lådan, sa jag. Det visste jag bestämt för bara några timmar tidigare låg den på bänken i köket, och jag la ner den i lådan nämligen.
-Nä, sa Morten.
-Jo, sa jag, men då har Morten redan gått och hämtat en annan sax.
På söndagen ska jag klippa upp en förpackning och öppnar lådan för att ta saxen. Den är borta.
-Men vart är saxen? undrar jag.
-Den är ju där i lådan, det sa du ju, säjer Morten.
Ja där fick jag...
I morses innan jag åkte till jobbet drog jag upp persiennerna i vardagsrummet. Jag ser ut genom fönstret och ser nåt på gräsmattan. Jag fattar inte vad det är först, men sen ser jag. Det är saxen.
Frågan är ju bara... hur sjutton hamnade den där?

Rosa helikopter..

Igår spelade vi en hel del musik och denna låten fastnade i huvet... Och den sitter där än...

Hole-in-one...

Vaknade något seg i morses (eller kanske mer åt förmiddag) med skallebank. Fattar inte varför. Kan väl inte bero på spriten? Inte heller att man tydligen gick och la sej klockan 5...?

Hade väl egentligen planer på att gå ut men vi blev visst kvar hemma istället. Oftast är det ju förfesterna som är roligast, och så blev det igår med...!
Idag var man ju något seg då, som sagt, men efter lite frukost så började man kvickna till. Det blev en tur till campingen för en minigolf-runda. Nej förlåt, jag menar ju mindregolf...
Det gick la sådär... började med några 7'or på darriga händer, men fick lite nya krafter sen och lyckades få en hole-in-one på sista banan minsann! Jag blev glad och trodde jag vunnit en bil, men det hade jag visst inte.
Trots det blev jag sist... Morten vann, Christer kom tvåa och Lillan trea. Ja ja... man kan ju inte vara på topp jämt.

Det blev en bandymatch framåt kvällen, mellan Villa och GAIS, som vi vann såklart.

Kiruna...

Lyssna på viss musik och dricka alkohol är inte alltid bra. Jag blev lite melankolisk här nu. Jag Spotifajar och kom på att jag skulle lyssna på musik från Pistvakt.

Eftersom jag varit ihop med en norrlänning i 16 år och därför varit i Kiruna hos min dåvarande svärfar ett antal gånger var det många känslor som kom tillbaka.

Jag saknar dom. Ivar, Lena, Kiruna, snön, skotern...

Jag tittade på gamla bilder, sista gången jag var där när allt var bra. Påsken 2006.

Angelica försöker dra igång skotern...

På skoter på Kebnekajse

Kebnekajse

Jag fixar lunch på Kebne...

Ska grilla korv...

Öl är gott...

Firade jul där 2007 men då var jag ganska knäckt då min man skickade sms på sms (när han trodde jag sov och trodde jag var så korkad att jag inte fattade det) till sin andra älskling.

Rude awakening...

I morses vaknade jag abrupt av Mortens fucking väckarklocka.
TUT TUT TUT TUT sa den och jag tvärsatte mej upp och fattade inget..
Han stänger av den och jag inser vad det är som låter.
Tydligen ångrade han sej och ändrade tiden.
TUT TUT TUT TUT sa det igen och jag jättevaknar. Igen.
-Jag hatar din jävla väckarklocka, muttrar jag.
Sen tittar jag vad klockan är och inser att min väckarklocka skulle väckt mej för en kvart sen...
Jag har ju lite snoozetid inberäknad då som tur är så det var inte så illa...

Min väckarklocka är inställd på radion ganska lågt för att jag ska vakna till lite lugnt sådär. Jag brukar snooza ett par gånger. Skulle det inträffa att jag stensover och inte vaknar med en gång har jag ju ändå lite tid eftersom jag i så fall får undvika snoozen och kliva upp med en gång.
Så gör jag.
Sånna här uppvaknanden är det värsta jag vet. Jag tror att det är nåt jäkla brandlarm eller nåt.

Och han fick en ratt av depåpersonalen...

Bloggare som man är blir det lite jobbigt när man inte har nåt direkt att skriva om. Att jag fick stryk av en dement tant på jobbet idag är ju inte så kul att berätta om. Hon har en nalle, som är en katt som hon bär på jämt. Den dängde hon mej med upprepade gånger.
Dom ringde från företaget som har min dator, dom TROR att dom hittat felet. Det kan vara ett minneskort som inte satt riktigt. Jag ska ta hem den imorn, och sen se hur det går. Det är ju inte heller så intressant att veta.

Jag tänkte istället berätta en händelse om min son Christoffer som snart är 17 år, och hans 18 åriga syster Angelica. När jag och min fd man köpte huset i Vinninga hösten 1998 (Angelica 5,5 år, Koffe 4 år) hade vi ganska nyss köpt dator. Så kom vi på att Colin McRae var ett spel som var kul. Det var ju lite sport då att skaffa ett ratt och pedalställ för att kunna spela, så familjen Högman (där flertalet på den tiden hette Carlsson, faktiskt) köpte ett sånt. Innan vi kopplade in det lekte barnen lite med det. Dom hade ställt upp fyra stolar i en fyrkant, som skulle vara en bil då. Angelica "kör" först. Så ska dom byta, så Koffe håller ratten medans Angelica klättrar ur "bilen". Angelica tar ratten och Christoffer klättrar in mellan stolarna och sätter sej till rätta. Angelica ger honom ratten och Koffe säjer:
-Och han fick en ratt av depåpersonalen...
Det är ju så att min son ofta tittade på F1 med sin pappa...
Han hade två billjud faktiskt när han var liten. Ett vanligt ljud för vanliga bilar. Så var det sportbilar då. Dom hette oiijoooo... för det säjer så när man tittar på F1 på TV, när dom kör förbi...

Jaha ja...

Den där djungeln blev vi av med idag, Tack pappa och Janne! Vi har en massa skit kvar att ta bort, men nu ligger det ju inget kvar på gräsmattan i alla fall...
Våra gäster som kommer till helgen får ursäkta att trädgården är lite rörig...

Men jag kom tvåa båda omgångarna i biljarden! Janne vann hela tiden och Morten kom såååå sist...!

Första dan på jobbet...

Första dan på jobbet då. Halv nio var jag aptrött, men jag kom in i andra andningen när jag kom hem.
I rondellen på väg till jobbet kommer en ambulans farande.
Vart den skulle fick jag svar på strax efter. Den stod utanför jobbet.
Så gick jag in och bytte om.
Mina arbetsbyxor verkade ha krympt något under semestern.
Kommer upp på avdelningen. Ambulanspersonalen visar sej vara inne hos en boende på min avdelning. Tydligen en av damerna som blivit okontaktbar helt plötsligt. Dom tar med henne till sjukhuset.
Jag sätter mej och läser i journalen men det verkar inte vara nån större förändring i nåt.
Jag ska ge insulin, men när jag ska öppna skåpet inser jag att jag inte tagit nån nyckel. Hämtar den då. Telefonen tar jag samtidigt, för den har jag inte heller fått med mej. När jag ska signera att jag gett insulinet hittar jag inte min penna i bröstfickan. Nähä, den ligger kvar i skåpet i omklädningsrummet då. Eller dom, rättare sagt. Jag har alltid två, för jag tappar ofta bort en. Då är det bra att ha en till.
Sen ska jag säja till en av de äldsta tanterna att det är kvällsmat. Hon skiner upp när hon ser mej och säjer
-Nämen Tina är du tillbaka! Jag har väntat så! För det var Tina du hette...? Hon tittar efter min namnskylt som också ligger kvar i skåpet...
Till kvällsmat är det raggmunk och lingonsylt. Lite senare undrar jag vad det är som känns så konstigt i sandalen. Jag har lyckats få lingonsylt i sandalen, UNDER foten.
Vid kvällskaffet sitter jag intill den tanten jag nämnde nyss. Plötsligt frågar hon:
-Är dina föräldrar i livet?
-Jadå, dom bor där, säjer jag och pekar ut genom fönstret. Man ser nästan mitt föräldrahem från jobbet. Man ser det röda huset framför...
-Ja mina är borta nu, säjer tanten. Kanske inte så konstigt när man är 95 år...

Nä nu...

Nu får det va nog. Jag har tröttnat på min stationära dator som blåskärmar, låser sej, stänger ner... Jag har uppdaterat alla drivrutiner utom moderkortet för det hittade jag inte, jag har rensat den från en massa skit, jag har bytt nätaggregat men inget hjälper.
Nu blir det att lämna in den.
Passade på nu när Nore inte är hos oss, så vi kan använda hans bärbara...

Som vanligt...

Jaha då var allt som det brukar då.
Morten började jobba igår, men jag börjar idag klockan 16. Barnen börjar också idag så nu är det full fart här. Vi åt frukost för en halvtimme sen och Angelica lägger väl nån avancerad makeup som vanligt. Dom ska vara i aulan på skolan klockan 11. Båda börjar tvåan nu, Angelica på media och Christoffer el. Nu har dom ju valt sina inriktningar också, Angelica valde fotografering och Christoffer automation.

Angeleyes...

Jag har haft ett nickname länge länge länge... lite inofficiellt sådär. Har inte använt det på länge utom som typ lösenord och sånt lite i hemlighet... Det kom av en låt som jag hörde för längesen, och det är INTE ABBA-låten utan en med Rex Gisslén som var keyboardist (tror jag) i Shanghai. Dessutom fick jag höra av en kille vid den tiden att jag hade "en ängels ögon"... Angeleyes...
Jag har letat efter låten många gånger men aldrig hittat den. Tills nu.
Thank you YouTube!

Dagens projekt...

Igår var vi på kalas och firade syster yster och hennes sambo som fyllt år. Angelica hamnade i sandlådan med småkusinerna och Theo sprang omkring med en blå leksaksbil(var visst en Jaguar) med vinge och sa Tinas bil...
På kvällen försökte jag få ordning på Facebook i min mobil för det funkar inte längre av nån anledning. Fick ingen ordning på det för jag var trött och hjärnan hängde liksom inte med. Det var bara att lägga sej.
Av den anledningen klev jag upp redan klockan åtta i morses, vilket är ganska ovanligt för jag är kvällsmänniska, och nu har jag hällt i mej tre koppar kaffe.

Idag är min första arbetsvecka efter semestern. Den börjar jag lite lämpligt med en ledig dag... Börjar inte förrän kl 16 imorn!
Jag har några grejer jag ska fixa med idag. Jag kom på att jag har ett par extra små högtalare, jag ska se om jag kan koppla in dom i TV'n. Tyvärr är det ju bara två tåtar man kopplar in i stereon, så jag ska se om jag kan få tag i vanliga kontakter.
Sen vill jag ha upp TV'n på väggen men jag tror det är plywood... vad ska man ha för skruv till det lämpligtvis, så inte TV'n ramlar ner?
Jag ska även kolla om man kan koppla in den bärbara datorn med strereon så man ska spela Spotify i stereon. Det är ju inte så kul att sitta i datarummet och lyssna på musik om man har fest, tex. Eller att sitta i vardagsrummet med bara gamla CDskivor, eller kolla på TV'n i TVrummet.

Rickard Rydell, släng dej i väggen...

Denna semestertrippen har varit ett evigt tjatande om min bilkörning…
Ja jag kanske ska nämna att jag, Morten och Nore varit i Stathelle, hos Mortens mamma.
Åkte onsdag morgon till Strömstad för att ta färjan till Sandefjord. 5 mil från Sandefjord ligger Bamble kommune med Stathelle, Langesund och till Nores förskräckelse Brevik (han tänkte på Breivik)!
Onsdagskvällen blev en liten promenad upp på en höjd intill med utsikt över hela området.

Det var en liten försmak av torsdagen då vi åkte 6:30 för att gå upp på Gaustatoppen. På med hikingskorna då!
Morten körde dit och plötsligt säjer Nore
-Om Tina hade kört nu hade hon kört i 90, du kör i 40 pappa!Jag får nog erkänna att jag INTE kört i 90 jag heller, för vi låg bakom en mindre lastbil, och vägarna i Norge är inte precis raka...

Klockan 09:20 började vi klättringen mot 1883 m.ö.h. Det tog 2,5 timmar upp och det var inte som jag tänkt mej. Jag tänkte mej en normal bergsterräng, inte en massa lösa stenar överallt! Ocn nu menar jag verkligen STENAR ÖVERALLT!

På bilden till vänster har vi kommit halvvägs upp. Det ser ju inte så farligt ut, men på bilden till höger ser man den sk stigen man gick på...

Men plötsligt blev det alldeles svart i ena kanten. Ett kraftigt markerat svart moln... Såg liiite oroväckande ut. Det var i alla fall gott med kaffe och smörgås när vi kom upp, där vi satte oss i stugan där uppe. Så kom det lite regn, inte mycket, men ändå. Nore gick ut och skulle kolla på utsikten igen. Han kommer infarande lika snabbt och säjer
-Det är vitt ute!
Vi går ut och jodå, det kan man säja. Åt ena hållet ser man ca 1 m framför sej. En hiskelig tjock dimma. Den varar en stund, sen försvinner den lika fort som den kom.

Efter en tids beundrande av utsikten bestämde vi oss för att gå ner.
Morten trodde det skulle gå på nån timme eller nåt. Det gjorde det inte riktigt då, och det var mitt fel.
På vägen upp kände jag lite av mina knän, "det gamla vanliga" jag brukar känna. Det brukar lätta, och det gjorde det nu med.
Men så skulle vi ner. De partierna där det var stora stenar att kliva på gick det bra, värre var det partierna med kraftig lutning och bara småstenar på underlaget. Jag fick ondare och ondare, men jag försökte bita ihop. Morten börjar bli lite bekymrad, frågar mej gång på gång hur det går.
-Det går bra svarar jag men tillslut gör det så ont att jag måste stanna, och tårarna rinner.
-Du får ta den här säjer Morten till Nore och tar av sej ryggsäcken. Jag får bära Tina!
Jag försöker protestera men han sätter sej på huk och lyfter upp mej på ryggen.
Han bär mej en bit, och jag är livrädd att han ska ramla. Så möter vi några och jag lyckas få honom att släppa ner mej för jag känner mej jättedum där jag hänger som en ryggsäck... Nore tyckte det såg väldigt lustigt ut och går där och fnissar...

Jag funderar på hur jag ska lyckas ta mej ner... Men som tur är blir det lite bättre. Jag får stanna och vila ofta, och när jag står still släpper smärtan helt. Jag kan inte gå så fort, men vi kommer ner till slut, lite senare än planerat då.
På nervägen kom regnbågen fram. Det var ganska häftigt att se regnbågen i samma höjd som man själv...

Morten kör första biten hem så mina knän får vila lite, men jag tar över sista timmen så han får vila. Nore ville absolut sitta i framsätet, så Morten får sitta i baksätet.
Vägen som jag körde på var väldigt kurvig, och jag körde ganska normalt tyckte jag, men Morten påstod att jag körde rally så han inte kunde sova.

Jag förklarade att jag faktiskt blev omkörd, vilket betyder att jag inte körde så himla fort! Det förstod han inte. Han tyckte fortfarande jag körde rally.
Jag hävdade fortfarande att jag inte är Rickard Rydell för det kan man kalla rally, den kurvtagningen är jag inte i närheten av...

Dan efter hade jag lite svårt att gå... Men det var en trist och regnig dag ändå. Vi hälsade på Mortens bror en sväng. Han undrade hur lång tid det tog att köra från Strömstad och hem.
-Beror på vem som kör, säjer Morten.
-Jaha, det går lite sakta när Tina kör, svarar Terje.
-Nä... Tvärtom...

På lördagen skulle vi hem, åkte från Stathelle vid halv tre. Färjan gick halv fem. Något gungig överfart. Morten kör till Trollhättan, då stannar vi på MAX och käkar en hamburgare, sen kör jag resten hem. Nore (som sitter i fram) tittar på GPS'en och frågar vad några av siffrorna betyder. Den första siffran är min hastighet, berättar jag, och den andra siffran är vilken hastighet det är på vägen. Det står 83/90. Nore inser att jag kör under hastigheten och kommenterar detta.
men jag kan ju inte köra fortare för jag har en bromskloss framför mej och det går inte att köra om för det är enfiligt med vajerräcke... Så blir det dubbelfil och jag kör om.
-Nu känner vi igen den vanliga Tina, utbrister Nore. Morten håller med.
Efter en stund säjer Nore:
-Tina kan inte du gasa så där så det låter!! Ja det gör jag ju förstås.

Sen blev det tråkigt tyckte vi, så jag och Nore börjar sjunga lite Björn Rosenström. Egon, Muffins och Fluortanten sjöng vi. Morten tycker inte vi är kloka...

Alla får påsar...

Ja så var man hemma efter en heldags shopping på GeKå's i Ullared.
Hade en trevlig dag, bara jag och tösen min! Det blir inte så ofta...
2000:- fattigare är man, men det hade jag räknat med. För en gångs skull köpte jag ovanligt mycket kläder till mej själv. En rosa luvtröja, en röd luvtröja (ja, jag gillar luvtröjor) en annan stickad tröja, mer fin-tröja, ett linne samt en BH.
När vi precis kommit in sa Angelica att vi skulle köpa plastpåsar. Jaha, sa jag, så var det inte mer med det.
Innan vi gick till kassorna började hon tjata om dom där påsarna igen...
-Man måste köpa plastpåsar här, förklarade hon. Tydligen var det ett återkommande ämne i Ullared-serien (som jag aldrig sett) så det var bäst att köpa påsarna då.

Allierad...

Jag har snart fått min 11-årige bonus-son att hålla på Luleå i hockey. Det är bara fotboll i huvet på han och hans pappa, så hockeyn var lite tom, liksom. Jag har bearbetat dom här nu i nåra år med Luleå och jag tror att jag är ganska nära nu.
Jag har bara sett en Luleåmatch på riktigt, och det var mot HV så det kunde kvittat. HV hemma så klart. I say no more. Morten blev chockad när vi mötte nån med Luletröja eller halsduk på arenan. Jag tror han var helt övertygad om att jag skulle vara den enda.
En annan gång var det jag som blev chockad. Det var när vi bowlade och text-TV'n är på, på en av monitorerna. Plötsligt ser jag att Luleås match är slut, och dom har vunnit.
Jag hojtar väl till lite då kanske, och det gör en annan kille med. Vi tittar lite förvånat på varann, när vi inser att vi är Lulefans båda två. Vi är ganska sällsynta här.
Nån gång ska jag se en hemmamatch! Det ska jag!
Nedsläpp om en månad nu'rå...

Nu tror jag även att jag lyckats få honom att bli intresserad av min favoritserie.
Han spelade WII nyss, och jag gick upp och frågade om jag kunde få se på TV klockan 21, för det var CSI.
-Ja det vill nog jag också se, sa han då! He he, nu har jag snart en allierad här...

Lingon, lådvin och långkalsonger...

Idag var en mycket ovanlig dag.
Jag, Morten, Nore och Angelica åt frukost. SAMTIDIGT!
(Koffe är hos sin fader denna veckan)
Angelica har lagt sej senare och senare, och därav givetvis sovit längre och längre. Trots upprepade försök att få upp henne har jag misslyckats med detta.
Tidigt i morses vaknade jag till och hon är fortfarande vaken, har två kompisar hos sej! Jag orkade inte gå ner utan skickar ett mess att om att om vi ska till Ullared på tisdag får hon gå och lägga sej nu.
Kompisarna gick hem.
När jag vaknat nästa gång gick jag ner i källaren för att köra igång en tvättmaskin. Då hör jag att det pratar inne hos henne.
??? Det var konstigt. Jag kikar in. Jo där sitter hon i soffan med datorn i knät och pratar med nån.
-Va? Ä'ru vaken? frågar jag helt chockad!
-Ja! Jag dygnar! Jag är hur pigg som helst!
Jaha, då kanske det går idag då. Hon försökte för ett par dar sen, men när jag tittade in till henne på morgonen sov hon med handen på musplattan på datorn...

Ja idag hade vi tänkt låna mina föräldrars bil (som har drag) och hyra en kärra för att bli av med resterna av djungeln från trädgården. Det blev ju inte så då, för det spöregnar, och ska tydligen fortsätta med det.
Jag har bestämt att vi ska spela Lingon, lådvin och långkalsonger istället. Här tror jag att jag kan ha en chans...

Biljard, dart, pingis och minigolf...

Så var man hemma då.
Igår blev det en biljard på hotellet. Detta biljardbordet var bra, så jag kan inte skylla min förlust på bordet.
Det gjorde jag på en fotbollscup i Tibro. Då bodde vi två nätter på ett vandrarhem. Där skulle det finnas biljardbord, och vi hittade det. Ett gammalt slitet bord i källaren.
För det första lutade bordet lite, och det är inte så bra...
När man fått i en boll var det inte alltid den kom ut, för den fastnade i rören för trät hade svällt.
Så skulle jag stöta, och klonk slår kön i väggen. Då förstår ni hur stort/litet rummet var... Jag flyttar bordet lite försiktigt för att få kön i rätt läge, men det var dumt för ena benet vek sej så nu lutade det ännu mer, och alla kulorna rullade runt. Benet var bara uppstagat under, och försök lyfta rätt det om ni kan... Det kunde inte vi.
I rummet intill stod ett pingisbord. Morten tog upp ett rack och gav ett till mej med. Åsså sköt han. Och jag fick in en bra träff och den var han minsann inte med på...
-Men du kan ju spela, sa han!
Ja det hade jag tydligen inte nämnt då. Han trodde han skulle krossa mej, men det sket sej.

Igår var första gången på flera månader jag spelade biljard, så jag var lite ringrostig, därav förlusten.
En darttavla fanns det också. Jag kastar iväg två pilar, hyfsat bra. Morten kastar två.
-Du ska träffa tavlan, förklarar jag, och ser en chans till revanch.
Han lyckades vinna den matchen också.
Idag tänkte jag få revanch i minigolf i stället. Vi åker till en camping, det brukar vara ett säkert kort att hitta minigolfbanor. Jodå, det fanns en, men där stod det också en kille på alla fyra och grejade, det visar sej att dom var under renovering.
Det kanske var tur det, för jag är inte så himla haj på minigolf. Fast det är kul ändå!