Snart så...!

Nu verkar det vända!

Stoppet i tarmen har släppt, så i eftermiddags blev han av med sonden! Dom kollade reservoaren och allt såg bra ut! Stomiträningen funkar fint!

Idag drack han lite soppa efter sonden var väck, och senare lite kräm. Tror att nån liten kexchoklad slank ner också...

Vi har nu förhoppningar att kunna åka hem på fredag!

Det blir ju inte så kul att betal räkningen på hotellet, det blev ju lite längre än beräknat.

Det var ju tur att jag inte köpte den där lilla saken jag stod och höll i på MediaMarkt härom dan...Det är ju inte så lätt när man bor granne med en elektronikkedja och när man går där och strosar springer på en hel korg med AppleTV...

Slangar igen...

Ja vad ska man säja... natten förflöt inte som hoppats. Klockan 02 kräktes Christoffer igen, och nu sattes en v-sond. Jag antar att v står för ventrikel eftersom slangen går genom näsan och ner i magsäcken.Det betyder att han inte heller får äta längre... Vid lunchtiden idag gjordes en skiktröntgen som visade att det var ett stopp i tarmen.

Klockan 19:30 ikväll var det dags för första bilden på passageröntgen. Han hade druckit kontrast innan, och nu ska det tas bilder med några timmars mellanrum för att se hur kontrasten går genom tarmarna. Jag ringde vid 21 och kollade hur det gått, och han sa att nästa fotosession var klockan tolv inatt...

Förövrigt har han varit vid gott mod, trots med slang i näsan och dropp tog vi en promenad med droppställning och allt utanför sjukhuset. Ingen lång promenad, men lite frisk luft gjorde gott!

Det började bra, men slutade sämre...

Dagen började bra. Christoffer hade blivit av med dränet, det hade funkat bra med stomiträningen på förmiddagen. Han skulle få träna lite till, och sen skulle vi få åka hem imorgon!

På eftermiddagen ändrades det... Han kräks nästan 2 liter på ett par timmar.Tarmarna verkar stå helt still. De blir dropp igen.

Nu avvaktar vi hur natten blir. Kräks han en gång till får han en sond genom näsan till magsäcken. Röntgen imorn, CT och passageröntgen för att se hur det ser ut. Dessvärre har han inte fått i sej nån näring på länge, och det börjar närma sej CVK (central venkateter) som sätts i halsen, med näringsdropp...

Hoppas allt går bra inatt.

Ännu en dag...

Ännu en lång dag på sjukhuset, men nu är Christoffer ganska social! Han har blivit av med droppet, men har fortfarande dränage. Förhoppningsvis blir han av med det imorn.

Han äter vanlig mat och mår inte illa längre.

Men så är det ju detta med den tillfälliga stomin han har och ska ha i några månader. Den ska han lära sej att sköta, och idag skulle han göra det själv för första gången.

Det gick la sådär, halvvägs svimmade han nästan för det kändes

citat: ofräscht att se sina egna tarmar

Ja, det kan jag hålla med om... men förhoppningsvis vänjer han sej.

Så nu sitter jag ensam på mitt hotellrum igen...

Det går framåt...!

Gårdagens midsommarfirande för min del skiljde sej lite från övriga Sveriges tror jag.

Morten sympatiserade med mej och kom till oss på sjukhuset. Vi satt vid Christoffers sjukhussäng till sju då besökstiden var slut. Vi gick tillbaks till hotellet, åt kvällsmat, tog varsin öl och, tja, det var väl det firandet det.

Christoffer mådda sådär. Ryggmärgsbedövningen och katetern var borta och det verkade funka bra. Dränet skulle dom försöka dra imorn. Illamåendet blev lite bättre, det var inte så ihållande nu när han blev av med morfinpumpen. Dessvärre mår han såpass illa att han inte kan äta, men framåt kvällen igår åt han faktiskt en pannkaka, och den hade han fått behålla.

Det har diskuterats att sätta en sond till magsäcken, och idag när jag lämnat Morten på spårvagnen för att åka hem var jag orolig att jag skulle mötas av en Koffe med en slang i näsan...

Det slapp jag, som tur var. Dränet hade han fortfarande kvar.

Han var dock piggare, och kunde ta sej själv ur sängen.

På eftermiddagen fick han i sej en liten biff, och sen fick han magknip och jag blev glad! Magknipet tyder nämligen på att tarmarna börjar jobba!

När jag lämnade honom idag hade illamåendet släppt och han ville jag skulle sätta igång DVD'n!

Det känns aldrig kul att gå ifrån honom, men idag kändes det lite lättare faktiskt!

 

Midsommar...

Det är visst midsommarafton idag. Jag har knappt haft en tanke på det. Och jag vill inte vara nån annanstans än med Koffe heller. Det är fint väder nu, men jag har hört att det ska komma in riktigt pessevär senare...

I eftermiddag kommer mina föräldrar och Morten, och Morten stannar kvar en natt, så nu får jag lite sällskap ikväll! Det har varit lite ensamt, äta frukost ensam, kolla lite TV och dator, gå till sjukhuset före besökstiden börjat för jag blir knäpp av att bara vänta och undra hur Christoffer mår, gå tillbaks till hotellet på kvällen, äta kvällsmat ensam, tillbaka på rummet, kolla TV, dator och somna ensam...

Lite piggare idag...!

En något piggare Christoffer idag. Han har suttit uppe om än halvsovit i fåtöljen, och till och med varit uppe och gått lite idag! Dessvärre har han inte fått i sej nåt direkt. Lite yoghurt till frukost, två glas vatten och fyra skedar kräm under resten av dagen, som dessvärre kom upp under kvällen...

Han mår illa mest hela tiden på grund av att tarmen inte kommit igång än, och troligen av morfinet. Imorn ska dom ta bort dränet, katetern och även ryggmärgsbedövningen. Han kommer nog få mer ont för den smärtlindringen är den mest effektiva, men han kommer förhoppningsvis slippa må så illa hela tiden.

Så jobbigt...

Idag har Koffe suttit uppe två gånger, fast korta stunder bara. Han är helt slut, orkar knappt öppna ögonen. Han mår illa när han försökt få i sej nåt annat än vatten. Han har lågt blodtryck, och med all smärtlindring blir det ännu lägre, så av det mår han ju också sämre. 86/37. Det är ju i lägsta laget...

Så svårt att se honom sån. Alla slangarna, dropp och morfinpumpen...

Jag bestämde från början att jag skulle vara med honom hela tiden, och det känner jag nu att det hade inte gått annars. Jag tror inte jag hade kunnat åka hem dom 13 milen och vara så långt borta. Jag visste att det skulle bli jobbigt, men jag trodde inte det skulle vara så jobbigt som det är.

Lång dag för oss...

Detta var en av dom längsta dagarna i mitt liv tror jag... Dom visste inte hur länge operationen skulle ta, men jag tänkte att min tog 8 timmar, så det måste ju gå fortare än det. 

Jag väntade och väntade på samtalet. Klockan 15 promenerade jag upp till sjukhuset, jag tänkte att då är jag ju snabbt på plats. Klockan 16:30 ringde jag, för jag tänkte att dom glömt höra av sej. Han var inte klar, men nu hade dom en tid i alla fall... Operationen beräknades vara klar 20:15. Dom hade börjat 9:30. Jag blev lite orolig, för jag blev rädd att det tillstött något, men det var ju bara att knalla tillbaks till hotellet igen.

Klockan halv åtta ringer dom och berättar att det är klart och att det gått bra. Nu skulle jag bara vänta på att uppvaket skulle höra av sej. Det gjorde dom strax före nio. Jag åkte dit en stund. Han mår som man kan tänka sej efter 10 timmar på operationsbordet. Han mår illa och har ont, men han får lite extra medicin för det. Trött är han ju så klart. 

Han blir kvar på uppvaket inatt. Imorn går jag upp till avdelningen så snart det är besökstid. Jag har inte pratat med nån läkare än, det får väl bli imorn. Huvudsaken är att allt gått bra!

Helt väck...

Tio i sex klev jag in på sjukhuset. Christoffer hade blivit väckt precis. Han tog sin premedicinering, smärtstillande (Alvedon och Oxycontin) och lugnande (Sobril). Han hade sovit hyfsat inatt. Jag med när jag väl somnade.

Halv sju hämtade dom honom och vi åkte ner till operation. Det var inte klart än så vi fick vänta tills kvart i åtta. Under tiden babblade Christoffer mer eller mindre oavbrutet, mer och mer påverkad av Sobriltabletterna... Sista halvtimmen sluddrade han rätt bra och vi fnissade en hel del när jag inte fattade vad han sa. Jag tror det mesta han babblade om var pizza och jordnötsringar, och att när vi kom hem så skulle han gosa med Tussen...

Han konstaterade själv att

"Citat: Jag är ju helt jävla väck..."

Nu är det bara att vänta på att dom ska ringa när dom kör upp honom till uppvaket. Det lär ju inte bli förrän i eftermiddag.

Ensamt...

Svårt var det att lämna Christoffer där på sjukhuset. Imorn klockan sex ska jag vara där. Åh vad allt känns tungt nu. Att bara stå vid sidan och inte kunna göra nåt, förutom att bara finnas där... Veta hur ont han kommer att ha i början, att vänja sej vid sin "nya" kropp, tröttheten...

Så många som kommenterat på FB och det värmer! Att många tänker på oss, på honom. Tack!

Nja...

Nja... det känns inte direkt som semester. Christoffer ska duscha med Descutan ikväll och imorn. Jag har packat för en vecka. Imorn ska vi vara i Göteborg klockan 14:30. 

Jag vill inte detta. Samtidigt ska det bli skönt att få det avklarat. Det finns ju inget alternativ. Om vi ska överleva måste vi göra detta.

Det gör så ont i mej.

Slutbetygen...!

Absolut sista dagen för Christoffer i skolan idag då... Han var och hämtade sina slutbetyg!

7 MVG, 19 VG och 9 G! Det är inte utan att man är stolt!

Nu blir det till att jobba på sista helgen på ett tag, på söndag klockan 16:00 slutar jag! Fast det känns inte som semester riktigt. Första veckan kommer ju tillbringas mycket på sjukhus...

Studentdagen...!

Ja nu var det över. Jag hämtade studenten i hällregnet halv nio i morses. Igår var vädret perfekt! Strålande sol och lagom varmt!

Förts iväg med Koffe till skolan. Sen dukning!

 

Catering med hemkörning var perfekt! In med maten i kylskåp och kylväskor.

Klockan 15 var det dags!

 

När jag precis tog det sista omslagspappersskräpet och la i en påse för att slänga, efter att ha diskat och grejat plingade det på dörrn. Nu var det dags för nästa projekt; stadsrundan.
Richy kom med alla grejer, så vi gjorde bål.
Klockan ett dök det upp drygt 20 glada studenter. En del gladare än andra, av olika orsaker...
Tror vi kom i säng vid halv tresnåret inatt...
Och nu är Christoffer hemma och sover sött i sin säng...!

Joråmensåatte...

...jag har koll på läget.

Som alltid. Jag älskar att ordna fester. Jag borde blivit nån sorts festfixare istället för undersköterska kanske. Dessvärre är väl Lisch inget direkt vinstgivande ställe att bo på om man ska fixa fester, och jag är knappt flyttbar, så det är väl lika bra jag jobbar kvar.

I alla fall släpade jag med mej Morten i skogen idag efter jobbet för att hämta björkar. Om nån såg mej sno björkarna så var det INTE jag, och var det jag som stal dom så hävdar jag allemansrätten... Morten stackaren, trodde att jag skulle ha upp honom i ett träd och såga ner grenar, men det slapp han, för vi hittade lite fin björksly. Nu har jag inte bara grannbarr och ormhassel i bagaget, utan även björklöv.

Fyllningen är i tårtorna och marsipanlocken är på.

Nu är jag färdig för idag.

Stor och fin...

...fast inte färdig på långa vägar!

 

Att inte glömma nåt...

Nu har man väl landat lite efter sjukhusbesöket. Fokus har återigen hamnat på studenten. Jag har skrivit en lista på vad jag ska göra under veckan så jag inte missar nåt. Det vore ju smått tungt att inse att man glömt att göra tårtorna eller nåt... Lite ångrar jag att jag inte tog semester men det ska nog hinnas med i alla fall.

 

Måndag:

• leta reda på björkar och ta med dom efter jobbet
• göra fyllningen i tårtorna

Tisdag:

• hämta dom beställda blommorna på blomsterhandeln
• arrangera blommorna på borden
• dekorera tårtorna

Onsdag:

• skjutsa Christoffer till skolan
• duka
• sätta upp banderollen
• ställa upp björkarna
• ordna med ballongerna
• fixa presentbordet

Fokus...

Igår gick luften ur mej totalt. Fram tills nu har det varit allt med studenten som vart i fokus. Igår blev det operationen. Christoffer åkte från Göteborg med sin pappa, och jag promenerade ner till hotellet för att kolla läget.

När jag kom hem satte jag mej på altanen en stund. Senare började jag må lite konstigt. En underlig trötthet, illamående, och jätteledsen. Jag gick och la mej på soffan framför TV'n, men klockan nio insåg jag att jag lika gärna kunde lägga mej. Benen var som spaghetti och bar mej knappt ner för trappen.

Nu känns det bättre. Fysiskt i alla fall. 

Förberedelser...

Då väntar man på att klockan ska bli dags... Snart ska jag och Koffe ner till Göteborg för en date med läkare, narkosläkare, stomiterapeuter, lab-personal och jag vet inte allt. Förberedelser för operationen.

Beslutsångest...

Vilka skor ska jag köpa...?? Tänkte ha dom till klänningen på studenten.

Fint väääääder...

Fint väder har vi haft i några dar, och det har jag försökt utnyttja genom att vara UTE.

I fredags, efter en stund hos frissan, kom Angelica och Bella.

Koffe fick ta på sej kostymen för nu skulle det fotas... medans Bella ville jaga änder...

 

 

På kvällen en kall och go öl på den halvdana altanen...

 

Angelica brukar ju passa på att lämna Bella när jag inte ska upp och jobba på morgonen, så hon sov under mitt täcke hela natten. Dan efter jagade hon Tussen hela morgonen och somnade sedan i mitt knä.

 

En cykeltur fram till torget blev det, fast för en liten vovve är det inte lätt att gå så långt, men då får man lifta med matte-mormor.

 

Ja sen var det bara att åka till jobbet, och där har jag varit resten av helgen.

Om nån undrar...

...hur det går med vår altan:

Utelåst...

Mamma och pappa hämtade upp mej strax efter åtta, för att åka ut till Susanne och barnen, sen vidare till Jönköping och Ikea. Morten blev upphämtad samtidigt av tre grabbar för att åka till Stockholm, Solvalla och Elitloppet.

När vi kommit till Mullsjö ringer Christoffer och säjer att han låst ute sej...

Ja detta var ju mindre lyckat. Jag har ingen aning om när jag kommer hem, och ikväll är det den berömda bonnarundan så han var ju tvungen att komma in! Lite panik först, men jag kom på att Julia har en nyckel, jag ringde henne så Koffe fick hennes nyckel! Slutet gott, allting gott!

För min del blev det ingen storhandling på Ikea, en lampa till köket, en sån där med spotlights, det var väl det jag planerat innan, sen blev det ett kakfat, toaborste, galgar, kuddfodral, batterier, vasar och värmeljusstakar.

Susanne däremot hade en himla massa grejer. Hon plockade även ner visningsexemplar i kundvagnen... Hon kom på det efter ett tag så då ställde hon tillbaks dom, utom en äggklocka, den fick hon lämna kvar i kassan...

Blondin...

Jaha, nu har jag lite spontant gjort nåt jag inte gjort sen jag var i tonåren.

Slingor har jag haft till och från, men blonderat hela håret... Jag vet inte om detta var så lyckat. Jag får ju en chock varje gång jag ser mej i spegeln. Man kanske vänjer sej så småningom, men nu känns det väldans konstigt får jag säja. Jag kanske blir brunett i slutet av veckan...



Timer...

Efter att våran kaffebryggare med timer pajat, och vi nu har en kaffebryggare utan timer har det uppstått ett problem.

Efter att vi glömt stänga av den ett antal gånger satte jag en lapp på den: glöm inte stänga av. 

Detta hjälpte uppenbarligen inte för igår kom ett sms från Koffe: Tror ni får skaffa en massa blinkande lampor runt lappen på kaffemaskinen, var på igen.

Jojomen. Nu har jag införskaffat en timer från Clas Ohlson. 

Guld...!

Och på hemmaplan dessutom! Tror inte vi hade kommit så långt utan Sedinarna och Enroth, men vilket jävla lag vi har!! Nu stänger jag av ljudet för jag vill inte höra Falkman sjunga, men jag vill se bucklan!

Konfirmation...

...blev det idag. I Varnhems Klosterkyrka minsann. Mitt kusinbarn konfirmerades.

Eurovison blev inte som jag tänkt mej...

...och troligen inte för Robin heller.
För min del hade jag farit och flängt både hit och dit på förmiddagen, sen vart det grej med trädgården, sen vart det hockey. Lite bekvämt tog vi en middag på en pizzeria efter hockeyn, då var jag döhungrig och åt nästan hela pizzan.
Sen blev det lite zappande mellan hockey och försnacket till ESC. Klockan 21 började allt på riktigt i ESC, men efter ca fem minuter la jag mej ner lite i soffan, och där blev jag kvar. En halvtimme senare inser jag att jag lika gärna kan lägga mej för jag är helt slut. Jag hörde Morten prata med mej låååångt borta...
Med andra ord missar jag hela showen... Men i morses kunde jag läsa kommentarer på fejjan under hela kvällen, så jag fick bra kol på läget ändå!

Världsliga problem...

 

När vi åt frukost och diskuterade huruvida gräsklipparen skulle starta eller inte efter vinterns uppehåll plingade det till i telefonen och jag fick en pushnotis att Nordkorea hade avlossat tre robotar.

Vi har lite olika bekymmer...

Panik...

Jisses vad spännande det blev i hockeyn! Mest spännande blev det ju i straffarna av flera orsaker för jag ligger där under filten i soffan och myser, Sverige sätter en straff, och så byter nån till trean på TV'n... men vad händer? Vem bytte kanal? Panik infinner sej medans jag letar efter fjärren som jag hittar under filten och på nåt sätt kommit åt när Sverige gjorde mål... Jag hann få ordning på allt och missade inget i alla fall.