Saker jag inte rekommenderar...

Syrran har blivit nostalgisk igen, och skriver om när hon gjorde kullerbytta ner för trappen.

Jag kan bara tillägga att vi är ju släkt jag och min syster. Vi är ganska lika på många saker. Även korkade saker. Till exempel trapp-kullerbyttor.

Jojomen, jag har också gjort det. Jag tror jag var sådär 8-10 år. Jag fick ett infall att testa om man kunde göra en kullerbytta ner för trappen. Det kunde man, fast det var inte så skönt. Rätt otrevligt faktiskt.

I svängen på trappan finns ett fönster, och förut även ett räcke. Det var ju tur att räcket var där, för det for jag in i med dunder och brak, annars hade jag väl fart ut genom fönstret.

En annan korkad grej jag gjort var när jag och några kompisar var ute och traskade, som man gjorde i tonåren.

Man gick mest runt och pratade, satte sej på nån gunga på en lekplats ibland, och satt och småpratade.

Man kunde även sitta på en karusell, det var ju bänkar att sitta på.

Om man heter Tina kan man även komma på den intelligenta idén att ställa sej upp på grejen i mitten på karusellen och be kompisarna putta på karusellen...

De gör man bara en gång, för det gjorde ondare att ramla ner där än att ramla ner för trappen faktiskt.

Det är inget jag rekommenderar att testa.

 

En annan grej som jag inte heller rekommenderar är att om man cyklar, sätt inte händerna i kors på styret, alltså vänster hand på höger hantag och tvärtom. Det är mycket lätt hänt att braka ner i diket och flyga in i nåt träd...

 

Ja, nu har ni ju förklaringar på varför jag och Suss är som vi är...!

Here we go again...

Ja så var det då dags igen...

Gjorde min magnetröntgen idag. Den jag gör två gånger om året, för att hålla koll på tumören, så den inte ska växa. Den har inte växt sen jag började med mina mediciner, Tamoxifen, för 6½ år sen.

 

En sköterska skulle sätta en nål i armen, eftersom de ger mej kontrast den vägen.

Oj oj oj, sa hon.

Jisses tänkte jag, nu sprutar det blod överallt. Men så var det inte. Hon höll på att inte komma in i venen bara. Det hade hon inte väntat sej. Många äldre kan få mycket ärrvävnad om de varit sjuka mycket, men yngre personer brukade inte det. Utom jag då. Min sjukhusjournal är väl snart en decimeter tjock...

 

Det är ju tur man inte har claustrofobi. Jag brukar halvsova när jag ligger i apparaten. Det blir varmt, man har väggar runt om sej, så där ligger jag med hörlurar och lyssnar på Mix Megapol. Det smäller och smattrar fasligt, men det kopplar jag bort. Jag lyssnar bara på musiken och slappnar av. Försöker att inte tänka på varför jag ligger i det där röret.

Så flyttar de britsen någon decimeter och jag vaknar till. Slumrar en stund till, tills nästa gång de flyttar den lite. i en timme och 15 minuter ligger jag där.

Sen dröjer det ett halvår tills nästa gång.

 

Nu kommer den jobbiga tiden. Väntan. Funderingar. Frågor.

Hur ser det ut i magen? När kommer beskedet från läkaren? Har tumören vuxit? Om den har det, vad gör jag då?

Visst ser den lite småmysig ut, magnetkameran?? (det är detta som kallas positivt tänkande...)

Mangoraja

Suss ville ha receptet på Mangoraja, som jag skrev som favoritmat i min taggade lista.

Det är mycket enkelt, så här gör man:

 

Åk till en matvaruaffär (jag brukar ta ICA).

Tag en kundkorg alternativt kundvagn och ta med in i butiken.

Gå fram mot charken. Titta efter kalla såser som inte är kylda, alltså inte behöver stå i kyldisken.

Läs på etiketterna tills du hittar Mangoraja, en genomskinlig flaska med gulaktigt innehåll, röd kork och lila etikett.

Lägg den i korgen/vagnen. Lägg i övriga (valfria) varor som kan behövas i hemmet.

Gå fram till kassan. Betala (gärna med kort) och åk/gå hem.

Grilla kycklingen. Koka riset. Häll över Mangorajan. Ät.

 

Smaklig måltid!!

En mycket konstig chef...

Idag har jag vart på prao!! Nästan i alla fall...

Handledarutbildningen jag går, som jag berättat om i nån tidigare blogg, hade en dag med fältstudier. Alltså skulle jag tillbringa en dag på en annan arbetsplats.

Ville jag inte alls.

Sen kom jag på att syster yster är ju också uska, det passar ju perfekt! Jag kan ju vara hos henne! Sagt och gjort, jag kollade med henne, och hon jobbade den dan. Suss kollade med sin chef, förklarade vad jag gjorde, hette och chefen sa att jag var så välkommen SÅÅÅÅ!

 

Den chefen har Suss beklagat sej över ganska många gånger, så nu skulle det bli intressant att få se spektak...f'låt, jag menar henne...!Jag är inte med på morgonrapporten, utan Suss hämtar upp mej efteråt. Hon är väldans irriterad för nu hade chefen varit lite dum, sagt lite korkade saker på rapporten.

Vi far runt på stan, in och ut hos tanter och farbröder för att tillslut göra en störtdykning in på ett bageri och köpa varsin smarrig ostmacka med grönsaker och bröte på.  

Vi åker till deras grupplokal för att käka lite frukost med de andra.

Vi sitter där, 7 personer då en till kommer dit och ställer sej att diskutera om sjukskrivningar. Jag förstod att det var chefen, och tittade på henne för att hälsa, men hon ser inte på mej. Sen går hon.

Trevlig chef då, tänkte jag. Man brukar väl åtminstone hälsa om det sitter en okänd person där?

Jag brydde mej ju inte om det, jag skulle ju bara vara där idag.

 

Efter fikat ut på stan igen då.

Vi köpte med oss lite mat när vi åkte tillbaka för att ha lunch, och när vi kommer in på grupplokalen går vi förbi chefens kontor.

Hon hojtar till Suss

Jaså du har hittat din syster nu?!

Suss svarar

Ja men hon var här förut med!

Chefen svarar nåt som liknar

ja...eh..jo...

eller nåt. Det var uppenbart att hon hade inte ens sett mej vid bordet tidigare.

 

Under tiden vi käkade frågade hon

Vad går du för utbildning när du behöver studera din syster?

Konstig fråga tyckte jag. Suss hade ju dessutom redan förklarat varför jag skulle vara där, men jag sa att jag är ju undersköterska, men jag går en handledarutbildning och har fältstudier idag.

 

När vi var påväg att åka tyckte hon att Suss skulle visa runt mej på det boendet som låg där de hade sin lokal.

Suss sa att hon kunde nog inte det för hon kände inte till det, eftersom hon inte fått nån runtvisning när hon börjat!

Och i ärlighetens namn var jag inte särskilt intresserad av det heller...

 

Nu ska den männskan sluta där för att vikariera som skolsköterska på mina barns skola... Tur att de inte är sjuka så mycket...

Jag har också barndomsminnen!!

Jaha, ska hon bli som sin syster nu, tänker ni! Men faktum är, jag har lite barndomsminnen jag med!

Nu när vi har all denna snö kom jag att tänka på en gång när jag var runt 15 år tror jag.

Jag hade en kompis som bodde 3 km från Vinninga.

Jag var hemma hos henne en dag, men så fick vi för oss att vi skulle gå hem till mej. Vi tyckte det var himla långt att gå (jag hade fått skjuts dit) de där kilometrarna, så vi kom på den briljanta idén att gå över markerna! Det tjänade vi nog halva sträckan på!

Vad vi inte kom på förrän efter ett tag var att vi antagligen kommit fram fortare om vi gått på vägen, för det var inte så himla lätt att pulsa med snö upp till knäna... Men det var ju kortare sträcka!!    

 

När vi gick där och pulsade i snön sa min kompis att

 

jag tror att det är ett dike här nånstans

 

Jag såg inte minsta tillstymmelse till dike, för snön låg som ett jämnt lager. Eftersom vi inte hade nån aning om vart diket var nånstans tog vi oss lite sakta framåt. Inte för att vi hade nån speed i bena innan heller, men vi försökte känna efter lite lätt med fötterna när diket skulle komma.

 

Rätt som det var försvann liksom marken under mina fötter, och jag hade helt plötsligt snö upp till armhålorna! En smärre panik spred sej i min kropp innan jag nån sekund senare får se min kompis med snö till armhålorna hon med! Japp, där var diket!

Många taggar...

Jag blev visst taggad... Nu äntligen har jag haft tid att sitta ner och fundera. Det var i stort sett samma frågor så jag slängde ihop alltihop i ett och hoppas att det gick bra?!?

 

Egenskap och Ovana

Egenskap 1. Oftast väldigt lugn och sansad…men

Ovana 1. …kan bli jättearg!

Egenskap 2. Pratig…

Ovana 2. …fattar inte att jag ska sluta babbla…!

Egenskap 3. Ser alltid det bästa i folk.

Ovana 3. Lite naivt tror jag alltid att alla är ärliga…

Egenskap 4.  Ställer alltid upp om nån behöver tröst, råd eller nåt.

Ovana 4. Glömmer lätt bort mej själv för att hjälpa nån annan.

Egenskap 5. Tycker om att pyssla och greja med en massa saker.

Ovana 5. Har inget tålamod, allt ska helst ske precis när jag känner för det!

 

Detta gör mej lyckligt lottad:

* Min man Richy och våra barn

* Resten av familjen

* Alla vänner 

* Att jag har det bra ekonomiskt (men för den delen är jag inte rik!) 

* Så länge jag klarar mej från fler sjukhusvistelser och operationer…!

 

Fyra jobb jag haft

*Vårdbiträde

*Undersköterska

*Dekoratör inom reklam

*Telemarketing

 

Fyra filmer som jag kan se om och om igen

*Sagan om ringen-trilogin

*Black hawk down

*Day after tomorrow

*I, Robot 

 

Fyra platser jag bott på

*Uppsala

*Lidköping

*Söne

*Vinninga

 

Fyra tv-serier jag gillar att titta på

*CSI (ALLA CSI, även Miami och N.Y)

*Lost

*Invason

*Alias

 

Fyra platser jag semestrat på

*Danmark

*Polen

*Kiruna

*Paris

 

Fyra webbplatser som jag besöker

*Msn Spaces

*Google

*Aftonbladet

*hobby-sidor

 

Fyra favoriträtter

*Black & white

*Tacos

*Lax med räksås

*Kyckling med ris och mangoraja

 

Fyra platser jag hellre skulle vilja vara på nu

*Svärfars stuga i Rakkuri

*Island

*Egypten

*I badet…

 

Nu taggar jag

Alla som inte blivit taggade av nån annan, för alla verkar ha den här listan... 

 

Utslängd...

Ja kanske inte riktigt då. Men nästan.

Richy är på svensexa idag. De bestämde att inte gå ut efteråt, utan ha fest hemma hos nån.

Nån blev oss, för vi hade bäst utrymme.

Jag jobbar delad tur idag. Slutade vid 13:30, hem och laga middag till mej och barnen. Angelica packade sin väska och gick till en kompis. Jag och Christoffer ska sova hos mina föräldrar inatt.

Känns lite mysko, där har man ju inte sovit sen jag flyttade hemifrån...

Jag börjar jobbet igen klockan 17, och när jag slutat vid 21:30 går jag dit. De bor faktiskt närmare mitt jobb än jag gör!  

 

Imorn jobbar jag 7-17, jag är lite orolig för hur det kommer att se ut här... Hoppas nån har hunnit städa lite, och inte är så bakis  att jag får ta det när jag kommer hem...!

Vatten och vin...!

Så var det då dags att byta lite vatten i firre-badkaret.

Jag fick ju ett tips från Lennart att istället för att kuta med hinkar bort och fram ta en slang.

Jodå, det hade jag allt tänkt. Problemet är ju bara att stoppar jag i en slang i akvariet följer ju både stenar och fiskar med ut... Alltså behövde jag en sil att sätta på ena änden.

Kluriga Tina kom på att den vanliga prylen jag har när jag byter vatten, en sil+en slang+en liten pumpmojäng-allt-i-ett går ju att knö på en vanlig vattenslang.   

Alltså knökade jag på slangen på pumpprylen. Andra änden klämde jag fast i golvbrunnen. Jag tyckte att det inte satt så hårt fast i min kopplingsanordning, så det var nog bäst att hålla i skarven.

Jag höll med höger hand i skarven, och ner med silen i vattnet med vänsterhanden. Jag är högerhänt, så det blev lite bakvänt och feppligt. Handbyte med resultatet att det blev glapp i min snygga anordning och det blev rätt blött på mej och golvet. Dumma pryl sa jag.

Ja till slut fick jag ur en hel del vatten. Nu skulle man ju bara fylla i vatten igen. Nu fick det bli kut-med-hink för jag fick inte på slangen på kranen. Jag försökte ju med det förra gången med resultat att det blev blött för den lossade...

 

Igår delade jag och Richy på en flaska smultronvin!!

En torsdagkväll? Varför det?? Jo...därför:

SVAR: För 4 år sen gifte vi oss i Jukkasjärvi!!

Kommunikationssvårigheter...

Är rätt förkyld. Tog lite Nezeril i morses, men eftersom Christoffer är förkyld han med, tog jag inte med nässprayen. Tänkte att han kanske behövde den på morgonen. Får nog skaffa en till.

I alla fall, framåt förmiddagen började min näsa täppas igen.

Så var det dags att hjälpa alla upp till middagen. Jag går in till en dam och säjer:

Det är dags att äta biddag!

Jaså! Men jag ligger så bra här...

Det är ströbbig idag!

Vad sa du??

Stekt ströbbig!!

Jag hör inte...!

Stekt ströbb... FISK!!

Jaha!!

Ledsen

Livet känns tungt just nu.

I fredags vid 23-tiden dog en gammal barndomskompis. Vi lekte som barn, när vi bodde i lägenhet i stan. Vi bodde i husen mitt emot varann. När jag var 4 år flyttade vi till vårt nybyggda hus i ett mindre samhälle. Strax därefter flyttade han med sina föräldrar till huset de byggde precis granne med oss, så vi fortsatte ju leka.

Vi umgicks fram till högstadiet.

Vi flyttade hemifrån båda två. Nu har vi båda flyttat till samma lilla samhälle vi växt upp i, han bodde inte långt ifrån mej. Hans ena barn går i samma klass som en av mina.

Men nu är han borta. Även om vi inte pratat med varann på många år känns de jobbigt, jag kan inte sluta tänka på allt som vi gjorde som barn. När vi klättrade på byggställningen de hade, vår snigelsamling som rymde, när vi gjorde en hel stad i sandlådan på lekplatsen, när vi hade cykeltävlingar runt kvarteret, särskilt den gången jag strax före mållinjen ligger först och tittar bakåt och cyklar rätt in i en lyktstolpe så jag får fläskläpp och knycklig cykelkorg...

 

Det känns ofattbart. Samtidigt måste jag erkänna att man blir lite arg, fast jag vet att jag inte borde. Han är drygt 30 år, trebarnsfar. Han tog sitt liv. Nu har hans barn ingen pappa, och det är han orsak till.

Jag vet att han mådde så dåligt att det inte fanns nån annan utväg, men är inte barnen allt att leva för?

Jag vet ju att han inte tänkte så. Han tyckte själv inte hans liv var värt nåt. Han hade bestämt sej. Har man bestämt sej finns det inget som kan få en på andra tankar. Det är så sorgligt att han kände så. Så fruktansvärt att man kan tro att det inte finns nåt att leva för.

 

Jag hoppas du har det bra nu. Vi är många som tyckte om dej. TYCKER om dej. Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan.

Vila i frid.

Tonårsmorsa!!

Jag förstår inte vart min tid och ork tar vägen. Förr satt jag vid datorn varje dag, men nu vet jag inte vad som hänt.

Det är körigt på jobbet, många sjuka vilket blir många vikarier. Våra vikarier och timanställda är vi VÄLDIGT tacksamma för, men det flyter inte riktigt som det brukar, för vi som jobbar ihop jämt känner varann och vet hur den andra jobbar, så vi behöver aldrig fråga nåt, eller kolla hur det ligger till.

 

Sitta vid en skolbänk är man ju inte heller van vid precis, så man blir trött av det.

 

I fredags jobbade jag till fem, sen hem och in i dushen och iväg för att träffa kompisarna från mitt förra jobb. När de stängde det boendet blev vi utplacerade allihop, ingen jobbar på samma ställe längre. Trist. Men nu gick vi ut för att käka och bowla! Hade jätte kul!

 

Och en annan stor händelse har inträffat i mitt liv. Samtidigt inser man att man inte är pur-ung längre... Jag har nämligen blivit tonårsmorsa!!

Igår fyllde Angelica 13 år! Av oss fick hon en svart akustisk gitarr med sån där vadderad väska till. Dev var hon glad för. Hennes gamla gitarr hon har nu är lite i minsta laget.

 

Ja just det! Vi har äntligen skaffat oss en digitalkamera! Jättekul! Vi har inte riktigt klurat ut hur den funkar, men det kvittar ju, det är ju bara att radera de konstiga bilderna! Just nu fotar vi ALLT!!

 

Nu ska jag slänga ihop en pannkakssmet, jag och Christoffer! Han kom precis innanför dörren.

Hur man kommer med på HD-fester

Och DÄR kom jag tillbaks!!

Jag försvann visst lite... Har haft fullt upp i veckan så jag har inte hunnit blogga nåt.

Jag har precis börjat inte bara en utbildning, utan två! Ja det är inget avancerat, bara två internutbildningar inom jobbet.

På onsdagar i fem veckor klockan 8-16 går jag en psykiatriutbildning. Det har egentligen inget med jobbet att göra, fast vi har en psykiskt sjuk person boende hos oss, fast det var inte bara för den personens skull, utan min egen. Psykiatri var det jag tyckte bäst om när jag läste till undersköterska. Jag är skötare också, dvs jag har utbildning att jobba inom psykvården, men min utbildning var klar 1990, så jag kände att det skulle inte skada att friska upp minnet lite! Och det är jätteintressant! Nu är man ju så motiverad att läsa också, så jag fick fram min gamla psykiatribok och satt och läste den häromdan, om psykoser, neuroser och borderline...!

Nu blev jag mycket sugen på att byta jobb till nåt inom psyk, men jag får väl inte tummen ur i den frågan kan jag tänka mej...

 

Min andra utbildning är i handledning, så den var mest för jobbets skull...! Den är på torsdagar 8-16 i fem veckor.

 

Häromdan hade de hittat ett lik precis vid det huset där jag går psyk-utbildningen. Det låter lite hemskt, men det skulle varit intressant om man varit där då. Jag älskar kriminalteknik, så att se nåt sånt "in action" hade varit spännande. Fast det var inget brott verkade det som. De tror att snubben fallit så olyckligt att han slått ihjäl sej. Illa tragiskt.

 

I fredags fyllde min svärmor år, så efter jobbet for vi till henne. Passade på att kolla hockeyn där. När vi kom hem var jag jättetrött, jag är ju inte van att sitta still i två dar!

 

Lördagen då, då var det endurotävling i Mariestad. Sista tävlingen i cupen. Richy hade lite otur, kom på 13'de plats, för han lyckades trassla in motorcykeln i en meter pinne, så där stod han en minut och trasslade ut sej. Tappade fem placeringar på det.

Som tur var förlorade han ingen plats i totalställningen, han slutade på en 6'e plats (av 77).

 

På kvällen var det party! Middag på Stadt, prisutdelning och lite sånt!

Vid tio-tiden gick jag iväg, skulle ringa barnen. Det finns två våningar, och jag går upp i trappen, det verkade vara tystast där. När jag precis pratat färdigt med Christoffer kommer några grabbar och fånar sej lite, puss puss sa de till mej, och syftade då på mitt samtal. Jag sa inte så, men tydligen tyckte de att jag skulle det.

Ja men jag pratar med min son sa jag!

Du, sa en av killarna, hör du till HD-gänget på andra våningen? Hur gör man för att komma med där?

Inte vet jag, sa jag. Jag hör till enduro och cross gänget här nere!

  

Precis när vi skulle hämta ut våra jackor fick jag höra att de spelade Living next door to Alice brevid. Vi fick för oss att vi skulle dansa lite, så vi knallade in och nu bytte de till nån låt med Eagles, men det gick ju bra det med. Medans vi lallade runt lite smågosigt med varann insåg vi att alla andra som dansade var HD-folk, så vi lyckades visst dansa rätt in i HD-festen!

Vi kände oss lite malplacerade, så vi smög ut lite diskret...

 

Och idag har vi SHOPPAT! Till och med Richy! Det var rea på Sportlagret, och Angelica behövde nya gympadojjor.  

Jag kan ju säja att vi kom hem med lite mer... Angelica fick sina gympadojjor, samt en PUMA-Tshirt och en luvtröja.

Richy hittade termobyxor, som jag behövde, dessutom Everest, mitt favoritmärke! 349:-! Kanon!

Men sen kom det bästa, jag fick syn på ett gäng Everestjackor. De hade kostat 1299:-, nu kostade de 399! Man trodde ju inte det var sant! Klart det blev en sån, och Richy köpte en han med!

Fast olika färger, min är mörkgrå, hans blå.

 

Sen fick vi köra fort hem, för hockeyn började. Angelica slet upp sina grejer, hon skulle ta på sej sin nya tröja.

Det sket sej. Den fanns inte i kassarna... Vi letade igenom allt, kollade i bilen, ingenstans fanns den. Tyvärr hade vi ju betalt den.

Jag ringde butiken, och de hade kvar den, som tur var! Den hade ramlat ner från bänken, men när kassörskan sett den, hade vi redan gått!

Angelica förstod inte alls att jag inte ville åka och hämta den med en gång.

Imorn, sa jag.

Nä, jag vill att du ska åka nu!

Nä, imorn! Det är ju hockeyfinal nu!

Jaha...Och?

Det är hockeyfinal!! FINAL! I HOCKEY! OS-FINAL!!

Hon fattade fortfarande inte varför jag hellre ville se på hockeyn än att åka 2,5 mil för att hämta hennes tröja, och 2,5 mil tillbaka, men hon insåg att det inte blev nån tröja idag i alla fall...!

Nytt fotoalbum!

Slänger som hastigast ut lite bilder från partyt!

Ja, och en bild på den där underliga videobutiken...

Vi funderar varje gång vi passerar den vilken typ av videobutik som har bio, DVD...och visning??? Och UNDERKLÄDER?? Och dessutom täckta fönster...!

Jag frågade om vi skulle gå in och fråga om vi kunde få en visning på Titanic, men Suss verkade inte så pigg på den idén.

Fast vi är rätt säkra på vad det är för videos de har där inne...

 

Nu måste jag sticka till ett möte på jobbet! Håll till godo med bilderna!!

 

Kanske inte så oväntat...

Nu känner jag mej lite sliten... Kanske inte så konstigt med tanke på att jag jobbade 7-17 igår, blev hämtad på jobbet av Suss, åkte hem och hämtade min väska, pussade Richy och åkte till Uddevalla och partade till klockan två...

 

En himla kul kväll blev det!

Vi träffade på Peter Dalle. Ja nästan i alla fall...

Vi stod och snackade lite med två snubbar, och Suss frågar mej:

Han är lik nån, men vem??

Jag: Peter Dalle!!

Suss: Ja just det!

Peter Dalle muttrar nåt om att ja det har man ju hört förr...

Hans kompis var från Kiruna, det var ju lite kul! För er som undrar varför det skulle vara kul, kan jag meddela att Richy är därifrån.

 

Vi såg Magnus Uggla också. Nästan. En krullhårig kille var det i alla fall... Kanske det inte var Uggla...

 

Vi tillbringade hela kvällen hos Mike vid pianot. Mike verkar trivas med att ha oss där, för vi är alltid glada och sjunger och dansar, så vi brukar få igång lite fler folk!

Och man blir lite smått generad med glad när två killar sjunger med i You're beautiful och sjunger till mej!! Det kan man leva på länge...!

Förra gången vi var på Mikes spelning ville jag höra Bad Day. Den kunde han inte så värst bra, bara refrängen typ. Nu hade han lärt sej den, fast han fick tjuvkika på texten lite!

Han kan en sång på svenska, Sommartider. Vi ska skicka två mp3 låtar till honom, Jag vill vara din Margareta och Sånt är livet.

Nu sjöng jag och Suss Margareta, och Mike kompade oss! Vi fick allt lite ovationer för det!  

 

Nu kommer jag osökt in på en annan gång. Jag och Suss åkte till Kristiansand och hälsade på vår andra syrra. På färjan över spelade en trubadur, och där fastnade ju vi det klart. Han var dansk, men började spela lite på Sånt är livet. Han kunde bara refrängen, så när versen kom slutade han, men jag och Suss fortsatte, så han fick kompa oss! Då fick vi en massa ovationer!!

 

Vaknade i morses något bakis, men efter en frukost på det lilla hotellet, där vi förövrigt var de enda gästerna för tillfället, och en dusch började man kvickna till. Klockan tolv träffade vi Mike, och vi gick tll vår favorit coffe shop. Nu blev man ännu lite piggare.

Efter lite strosande i snöyra på halkiga gator, där både jag och Suss höll på att plana ut käkade vi lunch, och nu blev man faktiskt människa helt och hållet!

 

Nu skulle vi hem. Ditresan gick utan problem, så hemvägen borde ju inte vara nåt problem.

Just det...

Vi kom ut ur Uddevalla. Lätt som en plätt.

Nu ska vi mot Vänersborg. Inga problem...

Men så åkte vi förbi en avfartsväg. Vänersborg stod det.

Men...ska vi av här??

Vi tyckte inte vi kände igen det, men det stod ju Vänersborg, så det var väl bäst att köra dit då.

Ganska snart insåg vi att vi aldrig kört där förut, och på skylten hade det nog stått Vänersborg C. Alltså centrum...

Nu började vi undra var detta skulle sluta, för vi hittade inga skyltar mot Trollhättan, men efter ett tag förstod vi att det var åt rätt höll i alla fall, även om det blev en extra sträcka på sisådär 2 mil...

 

Ja det var ju bara att konstatera att Suss med halvtaskigt lokalsinne och Tina med totalt obefintligt lokalsinne hade trasslat bort oss igen, men som alltid kom vi rätt till slut!

 

Nu väntar jag med spänning på att syrran ska maila bilderna!!

Men nu ska jag lägga mej och slappa lite i soffan tror jag...

MYCKET mystiskt...

Tog en extra promenad till jobbet förut. Jag satt och i stort sett väntade på att klockan skulle bli tjugo i fyra. Klockan halv fyra tänkte jag att jag tar och går nu, så går jag en liten extra sväng.

Sagt och gjort, jag gick till den grusade gång/cykelvägen bakom huset, följde vägen genom skogen (ok då, det kanske inte är en skog då, snarare en större dunge med glesa trän) mot skolan.

Jag tyckte det var lite dumt för det var inte plogat eller ens upptrampat, så där gick jag och pulsade i snön. Sen började jag undra varför gatlyktorna var så långt bort. Det kanske kunde bero på att jag inte gick på vägen...

Jag förflyttade mej lite diskret närmare lyktorna och HOPPSAN HEJSAN vad lätt det gick att gå då, när man gick på vägen. Så utomordentligt fånigt...

 

På jobbet lyckades jag med konststycket att se Sveriges två straffmål i damhockeyn!

 

När jag gick hem (på den vanliga vägen) hörde jag ett mystiskt ljud. Det lät FLOPP FLOPP FLOPP FLOPP.

Jag vänder mej om, men ser inget. Fortsätter gå. Ljudet liksom förföljer mej, FLOPP FLOPP FLOPP... Mycket mystiskt. Jag ser fortfarande inget, vart ljudet kommer ifrån.

Jag börjar titta uppåt, man vet ju aldrig, ett UFOkanske?? Det skulle ju vara nåt att få se. Men inget uppåt heller. Och fortfarande inget bakom mej.

Ljudet blir högre och högre. Precis när jag svänger in på min gata, hör jag VÄLDIGT tydligt FLOPP FLOPP FLOPP!! Och NU ser jag!!

Det är en bil som fått punka och bogseras av en annan bil! FLOPP FLOPP FLOPP FLOPP! Jag måste erkänna att jag blev lite besviken...!

 

Vad har jag glömt??

Den ständiga frågan.

Det är konstigt, för vart man än ska, får man alltid känslan av att ha glömt nåt.

Jag går igenom allt i huvet, schampo, kläder, pengar, kontaktlinser, make up...

Nä. Tror jag fått med allt. Har en liten lista på vad som ska packas ner imorn:

Hårborste, stövlarna, tandborsten och det viktigaste, ÖLEN! 

En gång när vi startade vår resa till Kiruna klockan 5 på morgonen kom jag på när vi åkt sådär 1,5 mil, att jag glömt min handväska... Fast det var ju inte så farligt, kunde varit värre, tänk om jag kom på det i Sundsvall??

Always look on the bright side of life... Och förresten ännu värre, tänk om jag glömt barnen eller nåt??

 

Suss kör denna gången, så jag får väl vara kartläsare. Det gick ju bra första gången vi skulle dit. Då körde Richy och jag hade kartan. Dirigerade oss alldeles ypperligt, tyckte jag. Sen tyckte nån att det stämde inte riktigt. Vi skulle höger sa jag, men det var en gågata där.

Jodå sa jag, det står här på kartan. Då upptäckte jag att det var fel ställe, jag hade dirigerat oss till krogen vi skulle på kvällen...

Jag sa att jag ska vara tyst hädanefter. Fast nu visste vi ju på ett ungefär vart krogen låg i alla fall. Det var väl inte så dumt??

 

Ja, ja. Jag vet att jag har sämsta lokalsinnet i kommunen. Kanske hela länet faktiskt.

 

Min top blev förresten godkänd av Suss. Så det blir väl den imorn, och jeans till. Fast jag tog med två topar till, en svart och en rosa, plus de svarta byxorna...

Det måste man när man heter Tina. För TÄNK OM jag inte alls känner för det imorn?? Man vet aldrig! Och så var jag ju tvungen att packa ner smycken som matchar till svart och rosa också... Hopplös?? Jag? Jag är ju bara tjej! Vi är ju kända för att ha med halva garderoben vart vi än ska...!

Man måste ju leva upp till ryktet!!

 

Så, mina vänner, om jag inte bloggar lite efter jobbet ikväll

HA EN BRA HELG, FÖR DET TÄNKER JAG HA!

 

KRAMAR!!!

 

Hå hej med farbror Frej...

På lördag är det party, och som vanligt har man inget att ha på sej, trots att garderoben är full... men det är bara gamla och tråkiga kläder. Lite nytt har man, men på lördag ska det DANSAS så det går inte att ha långärmat. Ett av mina favoritutegångskläder är en kortärmad blus i limegrönt. Känns lite somrigt.

 

Jag tog en repa på stan. Provade säkert 15 topar. Inget passade. Tillslut provade jag en top i nåt typ rött, färgen kändes lite fel, jag trivs inte i så starka färger men modellen var snygg, den satt bra... Bara ett fel: ärmarna! De var i meschtyg och slutade precis över armbågarna.

Mycket konstigt. Antingen är det ju kortärmat, eller långärmat eller trekvartsärm som slutar mitt på underarmen. Detta var inget av det. Men det var halva reapriset, så jag betalade 49 spänn. Jag tänkte att det är inte hela världen om jag aldrig tar på mej den...

Ringde syrran, tänkte att har jag tur slutar hon jobbet snart, så kan hon ta vägen förbi mej och säja vad hon tycker. Givetvis började hon precis jobba...

Jag förklarade hur den såg ut och att jag funderade på att ta av lite på ärmen.

Det var ju inte lätt för henne och råda mej till nåt, så vi la på.

 

Jag skickade ett MMS på topen. Sen skrev jag:

Hur kan de göra såna här konstiga ärmar?

 

Svaret blev:

Hmm...ja det ser ju lite...eeh..tantigt ut. Blir nog bra om du kortar av ärmen.

 

Mitt svar:

LITE tantigt? Det ser ju inte klokt ut!

 

Ja det slutade med att jag klippte av 1,5 decimeter av ärmen. Nu blev det faktiskt jättebra, så till och med färgen kändes OK!!

Nu var det ju bara det att jag inte har nåt halsband i de färgerna.

Jag snodde ihop nåt som liknar...eeh...en blomma tror jag, med lite silvertråd, tillsammans med lite röda pärlor och hängde det i en smyckeswire. Gjorde matchande örhängen till. Kände mej lite som...

Hå hej med farbror Frej,
Hej alla barn nu är det barnprogram,
titta nu här vad farbror frej tar fram:
En liten rulle och nu ska ni höra,
vad man med en liten rulle kan göra:
Sätt den i rumpan och tuta och kör,
så har vi gjort oss ett avgasrör.

 

Oj så det kan bära till...

Jag hälsar mej själv välkommen tebaks och undrar hur ni andra haft det i helgen?

Tyvärr blev det (trots önskemål) ingen fylleblogg.

 

Vi kom iväg vid halv fyra i fredags, och efter fyratimmars bilkörning var vi framme. Lasta ur allt och bära upp allt på övervåningen. Sen pusta ut i soffan med en öl. Kanske blev två sen då... eller nåt.

Satt och småpratade och planerade morgondan.

 

Lördag då. Jag vaknade av att nån (Richys bror) stod i dörröppningen klockan halv nio och gastade

SOVER NI ÄN?!?

Nä, inte nu längre... Jag lättade nog en halvmeter. Det tyckte vissa var väldigt kul...

Så käkade vi frukost och tog en sväng in till stan. Var tillbaka efter en timme, då byltade vi på oss och tog skotrarna på en tur.

Jag och Anette på hennes, Richy och ett barn på grannens skoter som vi lånade, plus en släde efter med två barn, och så Stefan på sin skoter med ett barn i bak.

Vi stannnade ett tag och gjorde upp en eld och grillade lite korv innan vi for hem igen.

  

När vi kom hem fixade vi middagen, palt! Sen infann sej det berömda paltkomat. Efter en halv dag utomhus och sen en mastig paltmiddag blev vi trötta och satt och slappade en stund.

Sen bastade vi. Det gjorde att vi blev ännu tröttare. Så vi satt och halvflummade till OS. Stefan somnade, och vi andra insåg att vi gärna ville sova vi med, så klockan var strax före tio när vi gick och la oss... EN LÖRDAGKVÄLL!?!

Jodå,det stämmer!

 

Idag tog vi vuxna en tvåtimmars tur på skoter.

Vi åkte hem vid kvart över tre. Vi var lite sugna på nåt, och vi skulle tanka, så vi svängde av vid Örebro och vi fick syn på en bensinmack, och svängde in på den vägen. Den var rätt smal, och vi möter en bil, den blinkar med helljusena, och då inser vi att vi åker på avfarten FRÅN motorvägen...fast vi åker ju MOT motorvägen...INTE så lyckat. Richy la in backen och illbackade bakåt.

Tydligen var infarten till macken på andra sidan macken. Och skyltarna om förbud mot infart missade vi bägge två... Så dumt det kan bli ibland...

Fast jag är mest glad att det inte var jag som körde, för jag hade nog fått höra det till jag dog eller nåt.

Kanske en konstig blogg till?

Nu blir det nog inget bloggande för mej på ett tag! Vi ska till Richys bror över helgen, de bor mellan Gävle och Sanviken. Idag på förmiddagen har jag packat, tvättat, bytt vatten i akvariet.

Det var förresten inte det lättaste. Jag måste komma på nåt klurigt för att springa med en 10-liters hink bort och fram var inte så kul...

Det gick ju an att göra med ett 60-liters akvarium, ett halvt vattenbyte tog 3 hinkar... I vårt 300-liters blev det inget halv vattenbyte, får jag erkänna, för efter att ha kutat med min hink 6 gånger tröttnade jag... När jag skulle fylla på kom jag på den ljusa idén att jag kunde ta slangen vi hade när vi fyllde på när det var nytt. Först fick jag inte av den där silen som sitter på kranen.

Men men, positivt tänkande tänkte jag, jag gick akvariet och pulade (det får man inte säja i Norge, för pula betyder en HELT ANNAN SAK-kan bli mycket konstigt) ner slangen och gick tillbaka till tvättstugan. Bara för att inse att den inte räckte. Jag gick tillbaks till akvariet, drog upp slangen lite och klämde fast den med glaslocket. Det gick nog bra, den verkade sitta fast. Så tog jag andra änden och tryckte fast den mot kranen och satte på vattnet.

Det flöt så fint... tills slangen var full och det trycktes upp vatten i min ände, det sprutade vatten lite här och var, så jag stängde av lirkade fast slangen och gick för att titta i TV-rummet.

Slangen låg kvar i akvariet, jag tog upp den och  SKRAAAAP FRRRRIIII FLOPP lät det. Sen lät det PLASK när jag klev i pölen för slangen hade åkt ner på golvet.

Det enda var nog att ta hinken. Jag hämtade en hink till, så nu gick det lite fortare att fylla på.

 

Ja ja, det ordnar sej väl med det med... Imorn tar jag två timmar kompledigt, tänkte sluta vid 15-tiden. Skynda hem så vi kommer iväg relativt tidigt. En tjej som jobbar kvällen skulle komma in lite tidigare, så jag kunde sluta.

 

Så om jag inte lånar nån dator där, blir det ingen blogg i helgen, fast vem vet, det kan bli en sån där blogg på fyllan som jag skrev när de var här och hälsade på. Det var lite konstig... Om grodor och annat... Mycket konstiga stavningar också...

http://spaces.msn.com/tinahogman/blog/cns!CBBCAB6C745822D1!1053.entry

 

Man är visst kändis...

Jag ringde precis Hotell Viking i Uddevalla för att boka ett rum åt mej och Suss när vi ska partaja där den 18:de.

 

Så här lät det:

Hotell Viking, det är Veronica!

 

Hej! Jag heter Tina Högman. Jag skulle vilja boka ett rum den 18:de!

 

Dubbelrum eller enkelrum?

 

Ett dubbelrum.

 

OK. Det är på lördagen det... Men jag tycker jag känner igen ditt namn!!

 

Ja...vi har bott hos er förut!

 

Ja, du har en syster med?

 

Eeh...ja!

 

Ja men då vet jag vilka ni är!

Då blir det 680:- för dubbelrummet, för jag antar att ni vill ha dusch och toalett på rummet, för det hade ni ju förra gången!

 

Ööh... ja! (Nu kände jag att jag skulle förklara lite) Vi har en kompis som ska spela på Mortens, så då vill vi ju gärna åka dit!

 

Ja, det klart! Ni är så välkomna den 18:de då!

 

Tack! Hejdå!

 

Hejdå!

 

*klick*

 

 

Jag säjer bara...*asg*

Kolla in den här...!!

Det SKA gå att cykla...

Nä nu fattar jag inget... Kanske inte är så ovanligt, men nu tycker jag att saker är MYCKET mystiska.

Nu pratar jag om fenomenet VINTER!

 

Ena dan är det typ 10 minus och snålblåst. Man får bylta på sej termobrallor, mössa, vantar, täckjacka, halsduken över halva ansiktet. Kallt som f**.

 

Nästa dag kör man samma race då. Vaknar tidigt på morgonen av väckarklockan. Man är trött, men blaskar av sej lite, en tallrik yoghurt eller liknande. Man börjar piggna till något. Men inte tillräckligt pigg för att titta på termometern    innan man byltar på sej alla kläder och går ut, bara för att inse att det bara är nån minusgrad. När man kommer till jobbet (1 km bort) är man genomsvett!

 

I morses var jag inställd på en massa snö, så när jag gick ut till postlådan för att hämta tidningen blev jag ju lite förvånad, för det hade bara kommit pyttelite. Jag blev trots allt lite blöt om fötterna, för jag hade bara Richys tofflor, och de är stora, så jag måste släpa dom lite för att inte tappa dom. Det brukar resultera i att det kommer lite snö i. Men jag klagar inte, det är ju för att jag är bekväm och inte tar andra skor.

 

Ja i alla fall tänkte jag att var det inte mer snö? Då kan jag nog cykla idag.

Sagt och gjort. Det blev cykeln. Fast ganska snart insåg jag att detta skulle inte gå så bra. När jag cyklade ut på gatan, var det förstås inte plogat, så jag fick cykla i 1 dm snö. Det gick lite lättare kom jag på, när jag cyklade i ett bilspår. Tyvärr fanns det bara ett bilspår, och det var tidningsbudet. Alltså svängde bilspåret in vid varje postlåda.

Jag bestämde mej för att ta tjuren vid hornen och bara bröta på. Dvs jag cyklade så fort jag kunde rakt genom snön. Det gick, om än något vingligt periodvis...

Sen kom jag fram till den stora vägen som går tvärs genom samhället. Där hade de faktiskt plogat, även på cykelvägen!

Nu blev det genast lite lättare... Ett tag. Cykelvägen tog slut och jag fortsatte min cykeltur på trottoaren. Det gick ju så länge det var plogat. Och när plogningen tog slut blev det MYCKET vingligt. Det var bara att kliva av och leda cykeln resten av vägen...

 

Under dagen kom det ännu mer snö, så nu var det bara att inse att jag fick nog leda cykeln hem.

Fast jag klev upp på cykeln och cyklade i bilspåren, fast det blev ju liksom mitt i vägen. Rätt som det är möter jag min granne. Gåendes. Men han har samma teori som jag, att bilspår verkar funka, för han går mitt i vägen, i samma bilspår som jag. Fast gentleman som han är kliver han ut mot mitten av vägen, och när jag vinglar förbi säjer han

Det är nog lättare att jag flyttar mej, så slipper du komma ur spår!!

Tack så mycket, sa jag tacksamt! Vi hade väl på känn båda två att kom jag ur spåret skulle jag plana ut i snön...

 

Väl hemma insåg jag att det var bara att leta fram snöskyffeln. Richy är på jobb i Arvika kommer hem imorn kanske... Jag var ju tvungen att skotta själv. Plogbilarna höll på i andra änden på gatan, så jag började med trappen och gången. Så kom plogbilen då, när jag står där och skottar så svetten rinner, för det var faktiskt tungt! Det är ju inte så kallt, så snön var tung.

Vi är smått irriterade på plogbilen, för varje år kör han samma sväng, och det betyder att han kör snön mot vår sida två gånger.  

Först ett varv på motsatta sidan, sen mitten och vår sida, så vi får ju alltid en himla massa att skotta.

Nu kom han då, med både mitt strängen och vår sida och skjuver in det mot vår mur. Jag står där, illröd och genomsvett med snöskyffeln i näven och tittar hjälplöst på när han drar förbi.

Jag tror att han tyckte synd om mej där jag stod i min rosa dunjacka och kanske såg lite ynklig ut, för han backar tillbaka och tar lite extra just framför vår gång... Det blev inte så himla mycket att skotta!

  TACK, plogbilsföraren! Det ska jag aldrig glömma!

Tror nån har problem här...

Har varit en lugn helg på jobbet! Skönt! Såna där helger när allt bara kör ihop sej tycker jag inte om. Men i helgen har allt flutit (eller heter det flytit?) och det har varit SÅÅÅÅ skönt!! Fast nu är jag rätt trött ändå, så det blir en tidig säng tror jag. Jobbar ju imorn med, 7-14.

 

Nu undrar jag om nån här är tros-fixerad. För ett bra tag sen sökte nån på trosor begagnade och hamnade på min blogg. Det var inga snuffar runt, så orden fanns väl nånstans i hela texten.

I alla fall, så garvade jag så jag höll på att dö (nästan lika mycket som när nån sökt på köpa sex i Kristiansand). Givetvis skrev jag ju en blogg om detta.

Sen har det hänt ett flertal tillfällen, att nån sökt på begagnade trosor...

 

Nu har det hänt igen! Under dagen har nån sökt på trosor begagnade, och nån annan (eller samma person?) på trosor tjuv...

 

ÄR DET NÅN SOM DRIVER MED MEJ ELLER???

 

Ärligt talat, börjar undra om nån läst min blogg och söker på detta för att reta mej!! Nån som känner sej träffad??? Suss??

 

Annars är det nån som har problem, skulle jag vilja säja... Begagnade trosor?? Sök hjälp!

 

Jisses...

Morsor på....ja, inte stan i alla fall!

Nu har jag fixat och donat lite på min space. JA!! Igen!!

Sen de uppdaterat MSN har de lite nya bakgrunder. Tyvärr blev min sida lite murrig, så jag fick fixa till en färgklick! 

Tyvärr tycker jag att det är ännu trögare sen uppdateringen. Ibland blir man sååå trött på det...

 

Men den där låten jag letade efter ni vet. Den var ju omöjlig att hitta nån länk till på nätet, så jag fick ta min egna version på hårddisken och ladda upp på servern där jag har mina hemsidor och länka via den vägen.

Med andra ord fick jag till slut ut den på bloggen (det är nu ni ska bli lite imponerade)!    

Just nu sitter jag här och lyssnar på Björn Rosenström. En ENORM kontrast kan jag säja!!

 

Ja jisses, tänk när jag och Suss var på Almesåsen när han var där (Björn alltså)! Det var regnigt och lerigt. För er som inte vet vad Almesåsen är, kan jag tala om att det är ett UTE ställe. Med betoning på ute alltså.

Vi kände oss som morsor på...ja kanske inte stan då, eftersom detta ligger mitt ute i bushen, men nåt i den stilen. Vi var bland de äldre där. Fast jag vill bara inflika lite här att vi fick visa leg båda två när vi skulle in i öl-tältet...

Där gick små fjortisar med sina små linnen och fina stövlar och snygga frisyrer.

Jag och Suss hade tennisskor, jeans, stickad tröja (varmt) och regnjackor med luvan nerdragen i pannan (praktiskt).

 

Jag glömde säja att vi köpte lite fiskar igår! Vi började lite småskaligt, nu när akvariet är nystartat. Köpte 5 Platy och 20 (fast vi fick visst med en extra) Kardinaltetror. Fast det ser fjuttigt ut ändå, med fiskarna.

Nu tänkte vi sänta två veckor, och sen köpa några till. Jag har 6 Kilfläcksrasbora, tänkte köpa ett gäng såna till.

 

Förresten, här är texten till låten! Ifall ni inte hör vad han sjunger.

Nu kan ni ha karaoke eller nåt:

 

Broken home - White Lion

 

There’s a sound from the kitchen,
and it’s the sound he’s heard a thousand times before.
When he hears his mother crying, he runs away and hides inside his room.

But there is no escaping the anger in his father’s voice.
And when the tears are falling,
he falls down to his knees and prays;

Just hold me, and love me.
Touch this child of love,
and try your best to save this broken home.

His little arms are black and blue,
and there’s a little cut, right under his eye.
Every night he lies awake,
and from downstairs, the fighting starts again.
Have you forgot the reason, why this little child was born.
´Cause if you go on fighting, you’ll destroy this family, yeah.

Just hold him, and love him.
Touch this child of love,
and try your best to save this broken home.
Stop fighting, stop hurting, try to love again.
And do your best to save this broken home.

If you ever hold him tight, and let him feel your love again.
You will make him smile, yeah.

So hold him, and love him.
Touch this child of love,
and try your best to save this broken home.
Stop fighting, stop hurting, try to love again.
And do your best to save this broken home.

 

Nu ryser jag. Ååh så sorgligt...

Oj, oj... Nu blev det nostalgiskt!!

Hörde en låt härom dan som jag inte hört på evigheter, "God gave rock 'n' roll to you".

Jag hade min tonårstid på 80-talet. Hockeyfrilla, axelvaddar...you name it...!

Musiken jag lyssnade på var bland annat Scorpions, Bonfire, Whitesnake, Cinderella, Return, Aerosmith, Poison, 220 Volt, Mötley Crue och så en av de absoluta favoriterna: White Lion!

Jag ryser fortfarande när jag Mike Tramps röst!

Både Return och White Lion har texter som berör mej. Det är inte det "vanliga" dravlet med hjärt och smärta, utan djupare saker.

White Lions "When the children cry" och "Broken home" gör mej nästan tårögd. Returns "Sing me a song" har jag sagt att den ska spelas på min begravning! Inte för jag kan höra den, men berör mej så otroligt mycket.

 

Jag hittade tyvärr ingen av dem på nätet, men jag letar vidare!!

 

Jag önskar jag hade alla mina gamla LP skivor på CD, det blir ju aldrig att man lyssnar på dem! Men när man får såna här nostalgianfall vore det kul att smidigt kunna sätta på en skiva!

 

Nu är det andra band som gäller, även om många av dem har hängt med i många år. Nu lyssnar jag mycket på Sum 41, Bad Religion, Bowling For Soup, Takida och Green Day.

Vart är min videofilm?

Nu blir det en reklamblogg. Det vill säja man sitter i TV-soffan med den bärbara och skriver på bloggen i reklamen. Och nu tog den slut så jag måste titta en stund.

I'll be back...

 

..........

 

Jag kollar in den nya serien på femman, Invasion. Verkar bra!

 

Skjutsade Angelica till stan förut, hon drillar och de tränar idag. Jag kom till ett trafikljus.

Jag har sett folk köra mot rött, men nu var det första gången jag såg nån stanna för...GRÖNT!!

Att man väntar vid ett rödljus och inte märker att det blir grönt för man sitter i andra tankar är ju en sak, men denna snubben stannade faktiskt för grönt!! Han kom på det precis innan jag skulle tuta på han.

 

Ett par kompisar ska gifta sej, så nu kom jag att tänka på min möhippa. Det är nästan 4 år sen nu, 12 februari tror jag det var. Hela spektaklet videofilmades. Först åkte vi skridskor. Jag hade nån ballerinadräkt på mej...

Sen fick jag spela in en CD. Den har jag gömt. Nånstans. Jag har faktiskt glömt var...

"Kryddparty" hade vi. Ett kryddparty utan kryddor förstås. Tja, en viss typ av krydda var det ju förstås. Kryddor för sexlivet, typ...!

Jag skulle demonstera lite, och jag visste åtminstone hur det mesta användes... Ja många skratt blev det i alla fall!!

Innan hade de ställt frågor till Richy. Frågor om mej och han skulle gissa vad han trodde jag skulle svara. Nu fick jag svara på de frågorna.

 

Som sagt videofilmades allt, men jag har inte sett filmen. Jag frågade några ett tag efter men ingen visste vem som hade den. För ett och ett halvt år sen pratade jag med en av tjejerna, och hon sa att hon hade den hemma, skulle bara lägga över den på en VHS.

Jag har fortfarande inte sett den...

Och de där frågorna, de har jag inte sett heller.

Lite tråkigt tycker jag. Jag har frågat titt som tätt, men ingen verkar veta vem som har dem. Nu kan det nästan kvitta, fast när man vet att nån måste ha dem, kan man ju tycka att den personen skulle sett till att man fick det. Det var väl det som var poängen. Eller...??

Varför kvinnor kallas det svaga könet...

Jag tänkte igår att jag skulle plantera om en av de stora växterna i TV-rummet. Släpade fram blomjord och en större kruka.

När jag hade fått i blomman med jord och allt skulle jag lyfta upp den på bordet. Det gick inte att ha den där först, för jag var tvungen att använda bordet som stöd, men nu skulle jag lyfta upp den tänkte jag, tog tag i den och...ufffff... Det gick inte.....hmpffffff..... Nää. Omöjligt. Jag har nu insett min begränsning.

 

Det går ju inte att lyfta den här dumma krukan!! säjer jag irriterat.   

 

Jag fortsatte med att lägga på småstenar i krukan. Det har jag i alla krukorna, tycker det blir snyggt.

 

Richy säjer:

Tror du det blir lättare nu eller??

 

Nä, men jag tänkte du skulle bära ner den...! (fattade han inte det...??)

 

Nu fick jag inspiration och planterade om alla blommorna i vardagsrummet också, så det har jag pysslat med hela förmiddagen idag! När jag ändå höll på, putsade jag fönstrena i vardagsrummet också.

Men som köket såg ut sen... Jisses! Jord och småsten överallt! Ja det var ju bara att ta fram dammsugaren. Sen fick jag ställa mej i duschen.