Svårt var det att lämna Christoffer där på sjukhuset. Imorn klockan sex ska jag vara där. Åh vad allt känns tungt nu. Att bara stå vid sidan och inte kunna göra nåt, förutom att bara finnas där... Veta hur ont han kommer att ha i början, att vänja sej vid sin "nya" kropp, tröttheten...
Så många som kommenterat på FB och det värmer! Att många tänker på oss, på honom. Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar