Sol...!

Vilken härlig dag! Den ska ju tillbringas ute!

Först en tur fram på torget för idag är det Iqbal-dagen som firas här varje år till minne av Iqbal, och varje år släpps det upp en massa ballonger på torget!

Lunch på Lidköpings Pizzeria, faktiskt den första gången man kunde sitta ute och äta! Morten fascinerades av en Coca-Cola burk som blåste ner från ett av borden. Han följde den med blicken ner från bordet, över terrassen, ut på gatan tills en bil körde över den. Då sa han nu är den död. Och det kan man ju säja att den var.

Sen fortsatte vi hem till Lindas nya lägenhet och mötte upp några till för att kånka och bära. Jag och Linda är ju inte så värst starka så vi bar lådor medans dom stora starka karlarna tog möblerna. Fast vi sprang säkert dubbelt så många gånger upp och ner för trapporna.

Så längst in i släpet stod skåpet. Detta stora as. Grabbarna vilade innan dom tog tag i det, Linda fick jättedåligt samvete och lovade att aldrig mer köpa ett sånt skåp. Själv funderade jag mest på hur vi skulle få in det i lägenheten för det var en lite jobbig vinkel precis vid dörren...



Upp till andra våningen kom det i alla fall. Sen skulle det ju in...

Skåpet vältes och knökades in. Halvvägs tog det stopp. Jag sa att jag tror det går in om vi bara ställer det upp, och fick medhåll från vissa. Andra sa bestämt att det var omöjligt. Jag frågar om Linda har nåt att mäta med, så kan vi se. Det hade hon inte sa hon.

Skåpet vänds åt andra hållet och tippas igen. Tvärstopp.

Ut igen med det. Morten ställer sej brevid det som för att mäta, och jämför sedan genom att ställa sej i dörröppningen. Han konstaterar att det nog går in. Då går nån plötsligt och hämtar en tumstock som fanns i bilen, obviously, och mäter. Visst går det in... Efter några minuter står det på sin plats i lägenheten.

Att folk ska vara så tjuriga...

En extra lång cykeltur för att komma hem, sen en öl på altanen hemma!

Nu stramar det i ansiktet, så jag lär väl se ut som en tomat imorn... Nice.

Snart blir det film. Den tunna röda linjen.