Så var den gjord, min första huvudförhandling i hovrätten. Allt gick smidigt, jag trodde jag skulle bli nervös, men det gjorde jag inte, inte ens när jag stakade mej igenom domareden stående framför podiet där tre juristdomare, en protokollförare och en nämndeman sitter...
Jag, Christina Högman, lovar och försäkrar på heder och samvete, att jag vill och skall efter mitt bästa förstånd och samvete i alla domar rätt göra, ej mindre den fattige än den rike, och döma efter Sveriges lag och laga stadgar; aldrig lag vränga eller orätt främja för släktskap, svågerskap, vänskap, avund, illvilja eller räddhåga, ej heller för mutor och gåvor eller annan orsak, under vad sken det vara må; ej den saker göra, som saklös är, eller den saklös, som saker är. Jag skall varken förr, än domen avsäges, eller sedan uppenbara dem, som till rätta gå, eller andra de rådslag rätten inom stängda dörrar håller. Detta allt vill och skall jag som en ärlig och uppriktig domare troget hålla.
Hade som bekant bekymmer med min klädsel, men jag tror jag passade in. Tur att jag valde det jag gjorde, för det var kallt i rättssalen faktiskt...
Men nu är allt som vanligt, jag sitter i mjukisbyxor och luvtröja framför hockeyn...
