Kunde det inte varit en papegoja?

Syrran säjer att det är vår. Och bevis har hon med!

Det har jag med:

Det rasslar i öppna spisen och i köksfläkten! Det betyder att skatorna tagit tag i storstädning av sitt bauta-bo som de byggt i vår skorsten...

Sotarn försökte få bort det i höstas med de attiraljer han hade med sej. Gick inte. Vi måste beställa en tid igen och tala om att vi har ett enormt skatbo där.

För tillfället har vi eldningsförbud i öppna spisen...

Jag vill hellre ha en papegoja...

 

Folksjukdom??

Läste på Zitech's blogg om tjafs med arbetsförmedlingen.

Jag kan konstatera att det i det närmaste är en folksjukdom, eftersom alla som varit i kontakt med AF har haft lite tjafs.

Så även jag. Många sådana.

 

Ett exempel är ju när jag jobbade som timanställd. Alltså blev inringd när det behövdes vikarier.

Kommunen har ett system att när man jobbat 3 år av 5 (alltså 1095 dagar inom 5 år) är kommunen tvungen att ge dej en fast tjänst på 75%. Man brukar kallas 3-5'a.

Så fick jag då krav från AF att söka jobb i andra kommuner häromkring under sommaren, så det blev en himla massa underskötersketjänster som semestervik.

Jag sa att jag har semestervik på ett ställe, de kan ge mej heltid en period, och den andra perioden har jag 75%.

Jag stämplar upp till 100%, och då ansåg de att jag skulle söka jobb på heltid i andra kommuner också.

 

Jag sa då att om jag ska jobba i en annan kommun tappar jag ju en massa dagar till att bli 3-5'a.

Fick då till svar att det spelar ingen roll, du kan inte satsa på att bli 3-5'a, du ska ju ha ett fast jobb.

Ja men det är ju en fast tjänst, sa jag.

Ja men den är ju bara på 75%. Du säjer ju att du vill jobba heltid!

Men är det inte bättre att ha en fast tjänst på 75% än att vara timanställd eller? Jag kan ju söka heltid under tiden jag jobbar.

 

Nu började de få slut på vettiga argument, det hade de väl inte förut heller, men nu började de bara svammla om samma saker från början.

Jag insåg att detta var ju ingen idé att diskutera.

Jag sa att jag tänker inte stämpla över sommaren, så då kan jag göra vad jag vill, och behöver inte söka de tjänsterna.

 

Så blev jag då 3-5'a för ett och ett halvt år sedan.

Nu har jag fått en tjänst på 80%, så jag stämplar upp till heltid.

För ett par månader sedan utspelade sej följande på AF:

AF: Snart har du stämplat såpass länge att du måste söka jobb i hela landet!

Jag: I hela landet?

AF: Jaa.

Jag: Men det kan jag ju inte. Jag kan ju inte flytta!

AF: Uppenbarligen är det så att du inte får något heltidsjobb här, och nu måste du söka i hela landet för att öka chanserna. Du måste vara beredd att flytta.

Jag: Ja men vaddå?? Hur hade ni tänkt att jag skulle lösa det med min familj då? Min man har ett heltidsjobb, vi har två barn som går i skolan.

Om vi säjer att jag får ett jobb i Umeå. Jag är undersköterska, så det här med att veckopendla funkar ju inte. Jag kan ju inte vara hemma vartannat veckoslut.

Ska jag lägga in om skilsmässa? Ska jag ta barnen och flytta? Eller ska barnen bo kvar hos sin pappa? Eller ska min man säja upp sej från sitt jobb och flytta med?

Det vore ju praktiskt för er, då slipper ni ju en som stämplar 20%. Istället får de i Umeå en som stämplar 100% och en med jobb. (nu är jag rätt irriterad)

AF: Ja jag kan inte svara på det, det är AMS regler, det får du ta med dem! (hon är jättesnäsig)

 

För ett tag sen var jag på AF igen, och fick då veta att jag nu måste söka jobb i hela landet. Jag hade inte samma person denna gången , så jag ställde samma fråga, hur detta skulle kunna funka.

AF: Ja, det är ett helt korkat system! Vi har påpekat det, och de har planer på att ändra det, men det händer inget!

 

WOW!! ÄNTLIGEN!! En vettig person på arbetsförmedlingen!

Det fattar väl jag med, att de har sina regler, och de måste följa dem, men att bli avsnäst så där, och bara skylla på andra, det retar mej.

Inte illa ment!

Jag vill bara inflika en sak angående gårdagens blogg här på morgonkvisten:

 

Att det var Suss fel alltihop var faktiskt ett skämt! När jag sa det till Suss hade vi hämtat oss från chocken och fnissade åt det dumma i situationen.

Suss sa så här:

Varför skulle jag ringa pappa för?

Hade jag inte gjort det hade det ju inte blivit så här!

Jag svarar då:

Ja, det är ditt fel alltihop!

Så fnissar vi lite till!

 

Jag gjorde en liten smiley för att det skulle synas att jag på riktigt inta alls tyckte det var hennes fel.

Det är Suss fel alltihop...

Pappa gav mej och Suss hjärtsnörp idag.

Jag fick ett SMS strax före åtta i morses. Suss hade ringt pappa på jobbet men det var bara telefonsvarare.

Jag sa att han börjar nog klockan åtta, så han kanske inte var inne än.

Suss skulle försöka ringa lite senare.

Halv nio. Ingen pappa har kommit än. Kollegan vet inte heller vart han är. Suss ringer mej. Vi börjar undra lite, han svarar inte hemma heller. Mamma är bortrest så hon kan ju inte svara heller. Det är inte likt honom.

Halv tio har han fortfarande inte kommit till jobbet.

Vi är nu VÄLDIGT oroliga.

Suss åker från sitt jobb för att hämta mej, jag är ledig idag.

Medans jag väntar på henne ringer jag sjukhuset. Han är inte där.

 

Många scenarion passerar i huvudet. Den ena värre än den andra. När Suss kommer ska vi åka hem till dem först, sen åka ut till hans jobb. Det är antagligen halt på vägarna.

 

Men innan Suss kommer ringer min telefon. Jag ser på numret att det är från pappas jobb. Jag hinner tänka mycket innan jag svarar.

I andra änden hör jag:

 

Hej det är pappa!

 

Han har varit och besiktigat mc-skotern...

Han hade skickat ett mail till jobbet, men det hade de inte läst...

Suss kliver in när jag pratar med pappa, han hade ringt henne strax innan.

 

Dumma Suss. Varför skulle hon ringa honom för?? Då hade vi ju inte behövt bli så oroliga ju...!

Ja skönt var det att det inte var nåt som hänt i alla fall.

Vill snoozzzzzzzzzzzzzzzzza lite bara...

Vaknar.

Klockradion går.

Tittar på klockan.

05:45. Nääää....vill inte...

Snozzzzzzzzzzzzzzzzar lite...

Vaknar av klockradion igen.

05:54.

....

....

drar mej lite bara...

måste nog gå upp nu.

Kliver ur den varma sängen. Blänger lite avundsjukt på Richy som sover. Huttrar lite.

Går mot badrummet. Passerar köket. Slänger en blick på micron.

Det var mycket dumt för på den står det

 

04:57

 

Jag dog nästan av trötthet.

 

Det har varit en hysterisk dag på jobbet. Tur att jobbarkompisen var lika trött som jag. Vi fnissade åt det mesta. Fick hysteriska skrattanfall så tårarna rann och vi fick ont i magen.

Hur synd är det om mej på en skala när jag måste jobba den helgen sommartiden börjar??

Vad är det frågan om??

AHMÄH... HALLÅÅ ELLER???

 

Nu har det ramlat ner 15 cm snö inatt.

 

Vad är det som händer??

 

Jag fattar inget.

 

 

 

Nu har jag jobbat lite med hemsidan på Richys jobb. La ut den nya sidan förut. De blev nöjda! Då blev jag också nöjd!

Kul att man gjort ett bra jobb!

 

Nu ska jag åka till mitt eget jobb...

 

Vi ses...!

Saker jag inte rekommenderar...

Syrran har blivit nostalgisk igen, och skriver om när hon gjorde kullerbytta ner för trappen.

Jag kan bara tillägga att vi är ju släkt jag och min syster. Vi är ganska lika på många saker. Även korkade saker. Till exempel trapp-kullerbyttor.

Jojomen, jag har också gjort det. Jag tror jag var sådär 8-10 år. Jag fick ett infall att testa om man kunde göra en kullerbytta ner för trappen. Det kunde man, fast det var inte så skönt. Rätt otrevligt faktiskt.

I svängen på trappan finns ett fönster, och förut även ett räcke. Det var ju tur att räcket var där, för det for jag in i med dunder och brak, annars hade jag väl fart ut genom fönstret.

En annan korkad grej jag gjort var när jag och några kompisar var ute och traskade, som man gjorde i tonåren.

Man gick mest runt och pratade, satte sej på nån gunga på en lekplats ibland, och satt och småpratade.

Man kunde även sitta på en karusell, det var ju bänkar att sitta på.

Om man heter Tina kan man även komma på den intelligenta idén att ställa sej upp på grejen i mitten på karusellen och be kompisarna putta på karusellen...

De gör man bara en gång, för det gjorde ondare att ramla ner där än att ramla ner för trappen faktiskt.

Det är inget jag rekommenderar att testa.

 

En annan grej som jag inte heller rekommenderar är att om man cyklar, sätt inte händerna i kors på styret, alltså vänster hand på höger hantag och tvärtom. Det är mycket lätt hänt att braka ner i diket och flyga in i nåt träd...

 

Ja, nu har ni ju förklaringar på varför jag och Suss är som vi är...!

Here we go again...

Ja så var det då dags igen...

Gjorde min magnetröntgen idag. Den jag gör två gånger om året, för att hålla koll på tumören, så den inte ska växa. Den har inte växt sen jag började med mina mediciner, Tamoxifen, för 6½ år sen.

 

En sköterska skulle sätta en nål i armen, eftersom de ger mej kontrast den vägen.

Oj oj oj, sa hon.

Jisses tänkte jag, nu sprutar det blod överallt. Men så var det inte. Hon höll på att inte komma in i venen bara. Det hade hon inte väntat sej. Många äldre kan få mycket ärrvävnad om de varit sjuka mycket, men yngre personer brukade inte det. Utom jag då. Min sjukhusjournal är väl snart en decimeter tjock...

 

Det är ju tur man inte har claustrofobi. Jag brukar halvsova när jag ligger i apparaten. Det blir varmt, man har väggar runt om sej, så där ligger jag med hörlurar och lyssnar på Mix Megapol. Det smäller och smattrar fasligt, men det kopplar jag bort. Jag lyssnar bara på musiken och slappnar av. Försöker att inte tänka på varför jag ligger i det där röret.

Så flyttar de britsen någon decimeter och jag vaknar till. Slumrar en stund till, tills nästa gång de flyttar den lite. i en timme och 15 minuter ligger jag där.

Sen dröjer det ett halvår tills nästa gång.

 

Nu kommer den jobbiga tiden. Väntan. Funderingar. Frågor.

Hur ser det ut i magen? När kommer beskedet från läkaren? Har tumören vuxit? Om den har det, vad gör jag då?

Visst ser den lite småmysig ut, magnetkameran?? (det är detta som kallas positivt tänkande...)

Mangoraja

Suss ville ha receptet på Mangoraja, som jag skrev som favoritmat i min taggade lista.

Det är mycket enkelt, så här gör man:

 

Åk till en matvaruaffär (jag brukar ta ICA).

Tag en kundkorg alternativt kundvagn och ta med in i butiken.

Gå fram mot charken. Titta efter kalla såser som inte är kylda, alltså inte behöver stå i kyldisken.

Läs på etiketterna tills du hittar Mangoraja, en genomskinlig flaska med gulaktigt innehåll, röd kork och lila etikett.

Lägg den i korgen/vagnen. Lägg i övriga (valfria) varor som kan behövas i hemmet.

Gå fram till kassan. Betala (gärna med kort) och åk/gå hem.

Grilla kycklingen. Koka riset. Häll över Mangorajan. Ät.

 

Smaklig måltid!!

En mycket konstig chef...

Idag har jag vart på prao!! Nästan i alla fall...

Handledarutbildningen jag går, som jag berättat om i nån tidigare blogg, hade en dag med fältstudier. Alltså skulle jag tillbringa en dag på en annan arbetsplats.

Ville jag inte alls.

Sen kom jag på att syster yster är ju också uska, det passar ju perfekt! Jag kan ju vara hos henne! Sagt och gjort, jag kollade med henne, och hon jobbade den dan. Suss kollade med sin chef, förklarade vad jag gjorde, hette och chefen sa att jag var så välkommen SÅÅÅÅ!

 

Den chefen har Suss beklagat sej över ganska många gånger, så nu skulle det bli intressant att få se spektak...f'låt, jag menar henne...!Jag är inte med på morgonrapporten, utan Suss hämtar upp mej efteråt. Hon är väldans irriterad för nu hade chefen varit lite dum, sagt lite korkade saker på rapporten.

Vi far runt på stan, in och ut hos tanter och farbröder för att tillslut göra en störtdykning in på ett bageri och köpa varsin smarrig ostmacka med grönsaker och bröte på.  

Vi åker till deras grupplokal för att käka lite frukost med de andra.

Vi sitter där, 7 personer då en till kommer dit och ställer sej att diskutera om sjukskrivningar. Jag förstod att det var chefen, och tittade på henne för att hälsa, men hon ser inte på mej. Sen går hon.

Trevlig chef då, tänkte jag. Man brukar väl åtminstone hälsa om det sitter en okänd person där?

Jag brydde mej ju inte om det, jag skulle ju bara vara där idag.

 

Efter fikat ut på stan igen då.

Vi köpte med oss lite mat när vi åkte tillbaka för att ha lunch, och när vi kommer in på grupplokalen går vi förbi chefens kontor.

Hon hojtar till Suss

Jaså du har hittat din syster nu?!

Suss svarar

Ja men hon var här förut med!

Chefen svarar nåt som liknar

ja...eh..jo...

eller nåt. Det var uppenbart att hon hade inte ens sett mej vid bordet tidigare.

 

Under tiden vi käkade frågade hon

Vad går du för utbildning när du behöver studera din syster?

Konstig fråga tyckte jag. Suss hade ju dessutom redan förklarat varför jag skulle vara där, men jag sa att jag är ju undersköterska, men jag går en handledarutbildning och har fältstudier idag.

 

När vi var påväg att åka tyckte hon att Suss skulle visa runt mej på det boendet som låg där de hade sin lokal.

Suss sa att hon kunde nog inte det för hon kände inte till det, eftersom hon inte fått nån runtvisning när hon börjat!

Och i ärlighetens namn var jag inte särskilt intresserad av det heller...

 

Nu ska den männskan sluta där för att vikariera som skolsköterska på mina barns skola... Tur att de inte är sjuka så mycket...

Jag har också barndomsminnen!!

Jaha, ska hon bli som sin syster nu, tänker ni! Men faktum är, jag har lite barndomsminnen jag med!

Nu när vi har all denna snö kom jag att tänka på en gång när jag var runt 15 år tror jag.

Jag hade en kompis som bodde 3 km från Vinninga.

Jag var hemma hos henne en dag, men så fick vi för oss att vi skulle gå hem till mej. Vi tyckte det var himla långt att gå (jag hade fått skjuts dit) de där kilometrarna, så vi kom på den briljanta idén att gå över markerna! Det tjänade vi nog halva sträckan på!

Vad vi inte kom på förrän efter ett tag var att vi antagligen kommit fram fortare om vi gått på vägen, för det var inte så himla lätt att pulsa med snö upp till knäna... Men det var ju kortare sträcka!!    

 

När vi gick där och pulsade i snön sa min kompis att

 

jag tror att det är ett dike här nånstans

 

Jag såg inte minsta tillstymmelse till dike, för snön låg som ett jämnt lager. Eftersom vi inte hade nån aning om vart diket var nånstans tog vi oss lite sakta framåt. Inte för att vi hade nån speed i bena innan heller, men vi försökte känna efter lite lätt med fötterna när diket skulle komma.

 

Rätt som det var försvann liksom marken under mina fötter, och jag hade helt plötsligt snö upp till armhålorna! En smärre panik spred sej i min kropp innan jag nån sekund senare får se min kompis med snö till armhålorna hon med! Japp, där var diket!

Många taggar...

Jag blev visst taggad... Nu äntligen har jag haft tid att sitta ner och fundera. Det var i stort sett samma frågor så jag slängde ihop alltihop i ett och hoppas att det gick bra?!?

 

Egenskap och Ovana

Egenskap 1. Oftast väldigt lugn och sansad…men

Ovana 1. …kan bli jättearg!

Egenskap 2. Pratig…

Ovana 2. …fattar inte att jag ska sluta babbla…!

Egenskap 3. Ser alltid det bästa i folk.

Ovana 3. Lite naivt tror jag alltid att alla är ärliga…

Egenskap 4.  Ställer alltid upp om nån behöver tröst, råd eller nåt.

Ovana 4. Glömmer lätt bort mej själv för att hjälpa nån annan.

Egenskap 5. Tycker om att pyssla och greja med en massa saker.

Ovana 5. Har inget tålamod, allt ska helst ske precis när jag känner för det!

 

Detta gör mej lyckligt lottad:

* Min man Richy och våra barn

* Resten av familjen

* Alla vänner 

* Att jag har det bra ekonomiskt (men för den delen är jag inte rik!) 

* Så länge jag klarar mej från fler sjukhusvistelser och operationer…!

 

Fyra jobb jag haft

*Vårdbiträde

*Undersköterska

*Dekoratör inom reklam

*Telemarketing

 

Fyra filmer som jag kan se om och om igen

*Sagan om ringen-trilogin

*Black hawk down

*Day after tomorrow

*I, Robot 

 

Fyra platser jag bott på

*Uppsala

*Lidköping

*Söne

*Vinninga

 

Fyra tv-serier jag gillar att titta på

*CSI (ALLA CSI, även Miami och N.Y)

*Lost

*Invason

*Alias

 

Fyra platser jag semestrat på

*Danmark

*Polen

*Kiruna

*Paris

 

Fyra webbplatser som jag besöker

*Msn Spaces

*Google

*Aftonbladet

*hobby-sidor

 

Fyra favoriträtter

*Black & white

*Tacos

*Lax med räksås

*Kyckling med ris och mangoraja

 

Fyra platser jag hellre skulle vilja vara på nu

*Svärfars stuga i Rakkuri

*Island

*Egypten

*I badet…

 

Nu taggar jag

Alla som inte blivit taggade av nån annan, för alla verkar ha den här listan... 

 

Utslängd...

Ja kanske inte riktigt då. Men nästan.

Richy är på svensexa idag. De bestämde att inte gå ut efteråt, utan ha fest hemma hos nån.

Nån blev oss, för vi hade bäst utrymme.

Jag jobbar delad tur idag. Slutade vid 13:30, hem och laga middag till mej och barnen. Angelica packade sin väska och gick till en kompis. Jag och Christoffer ska sova hos mina föräldrar inatt.

Känns lite mysko, där har man ju inte sovit sen jag flyttade hemifrån...

Jag börjar jobbet igen klockan 17, och när jag slutat vid 21:30 går jag dit. De bor faktiskt närmare mitt jobb än jag gör!  

 

Imorn jobbar jag 7-17, jag är lite orolig för hur det kommer att se ut här... Hoppas nån har hunnit städa lite, och inte är så bakis  att jag får ta det när jag kommer hem...!

Vatten och vin...!

Så var det då dags att byta lite vatten i firre-badkaret.

Jag fick ju ett tips från Lennart att istället för att kuta med hinkar bort och fram ta en slang.

Jodå, det hade jag allt tänkt. Problemet är ju bara att stoppar jag i en slang i akvariet följer ju både stenar och fiskar med ut... Alltså behövde jag en sil att sätta på ena änden.

Kluriga Tina kom på att den vanliga prylen jag har när jag byter vatten, en sil+en slang+en liten pumpmojäng-allt-i-ett går ju att knö på en vanlig vattenslang.   

Alltså knökade jag på slangen på pumpprylen. Andra änden klämde jag fast i golvbrunnen. Jag tyckte att det inte satt så hårt fast i min kopplingsanordning, så det var nog bäst att hålla i skarven.

Jag höll med höger hand i skarven, och ner med silen i vattnet med vänsterhanden. Jag är högerhänt, så det blev lite bakvänt och feppligt. Handbyte med resultatet att det blev glapp i min snygga anordning och det blev rätt blött på mej och golvet. Dumma pryl sa jag.

Ja till slut fick jag ur en hel del vatten. Nu skulle man ju bara fylla i vatten igen. Nu fick det bli kut-med-hink för jag fick inte på slangen på kranen. Jag försökte ju med det förra gången med resultat att det blev blött för den lossade...

 

Igår delade jag och Richy på en flaska smultronvin!!

En torsdagkväll? Varför det?? Jo...därför:

SVAR: För 4 år sen gifte vi oss i Jukkasjärvi!!

Kommunikationssvårigheter...

Är rätt förkyld. Tog lite Nezeril i morses, men eftersom Christoffer är förkyld han med, tog jag inte med nässprayen. Tänkte att han kanske behövde den på morgonen. Får nog skaffa en till.

I alla fall, framåt förmiddagen började min näsa täppas igen.

Så var det dags att hjälpa alla upp till middagen. Jag går in till en dam och säjer:

Det är dags att äta biddag!

Jaså! Men jag ligger så bra här...

Det är ströbbig idag!

Vad sa du??

Stekt ströbbig!!

Jag hör inte...!

Stekt ströbb... FISK!!

Jaha!!

Ledsen

Livet känns tungt just nu.

I fredags vid 23-tiden dog en gammal barndomskompis. Vi lekte som barn, när vi bodde i lägenhet i stan. Vi bodde i husen mitt emot varann. När jag var 4 år flyttade vi till vårt nybyggda hus i ett mindre samhälle. Strax därefter flyttade han med sina föräldrar till huset de byggde precis granne med oss, så vi fortsatte ju leka.

Vi umgicks fram till högstadiet.

Vi flyttade hemifrån båda två. Nu har vi båda flyttat till samma lilla samhälle vi växt upp i, han bodde inte långt ifrån mej. Hans ena barn går i samma klass som en av mina.

Men nu är han borta. Även om vi inte pratat med varann på många år känns de jobbigt, jag kan inte sluta tänka på allt som vi gjorde som barn. När vi klättrade på byggställningen de hade, vår snigelsamling som rymde, när vi gjorde en hel stad i sandlådan på lekplatsen, när vi hade cykeltävlingar runt kvarteret, särskilt den gången jag strax före mållinjen ligger först och tittar bakåt och cyklar rätt in i en lyktstolpe så jag får fläskläpp och knycklig cykelkorg...

 

Det känns ofattbart. Samtidigt måste jag erkänna att man blir lite arg, fast jag vet att jag inte borde. Han är drygt 30 år, trebarnsfar. Han tog sitt liv. Nu har hans barn ingen pappa, och det är han orsak till.

Jag vet att han mådde så dåligt att det inte fanns nån annan utväg, men är inte barnen allt att leva för?

Jag vet ju att han inte tänkte så. Han tyckte själv inte hans liv var värt nåt. Han hade bestämt sej. Har man bestämt sej finns det inget som kan få en på andra tankar. Det är så sorgligt att han kände så. Så fruktansvärt att man kan tro att det inte finns nåt att leva för.

 

Jag hoppas du har det bra nu. Vi är många som tyckte om dej. TYCKER om dej. Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan.

Vila i frid.

Tonårsmorsa!!

Jag förstår inte vart min tid och ork tar vägen. Förr satt jag vid datorn varje dag, men nu vet jag inte vad som hänt.

Det är körigt på jobbet, många sjuka vilket blir många vikarier. Våra vikarier och timanställda är vi VÄLDIGT tacksamma för, men det flyter inte riktigt som det brukar, för vi som jobbar ihop jämt känner varann och vet hur den andra jobbar, så vi behöver aldrig fråga nåt, eller kolla hur det ligger till.

 

Sitta vid en skolbänk är man ju inte heller van vid precis, så man blir trött av det.

 

I fredags jobbade jag till fem, sen hem och in i dushen och iväg för att träffa kompisarna från mitt förra jobb. När de stängde det boendet blev vi utplacerade allihop, ingen jobbar på samma ställe längre. Trist. Men nu gick vi ut för att käka och bowla! Hade jätte kul!

 

Och en annan stor händelse har inträffat i mitt liv. Samtidigt inser man att man inte är pur-ung längre... Jag har nämligen blivit tonårsmorsa!!

Igår fyllde Angelica 13 år! Av oss fick hon en svart akustisk gitarr med sån där vadderad väska till. Dev var hon glad för. Hennes gamla gitarr hon har nu är lite i minsta laget.

 

Ja just det! Vi har äntligen skaffat oss en digitalkamera! Jättekul! Vi har inte riktigt klurat ut hur den funkar, men det kvittar ju, det är ju bara att radera de konstiga bilderna! Just nu fotar vi ALLT!!

 

Nu ska jag slänga ihop en pannkakssmet, jag och Christoffer! Han kom precis innanför dörren.