Det är med blandade känslor jag går ner i Angelicas rum nu... Hennes dubbelsäng är borta. Den hämtade dom igår, hon och Julian. Jag vet inte riktigt vad jag ska känna. En del av mej känner ett vemod och en tomhet. En annan del av mej är glad, jag minns ju när jag själv flyttade, vad spännande det var! Det är ju så här i livet, barnen blir ju också vuxna...
Med henne är det väl lite så också att jag är ensam förälder, jag blir liksom både mamma och pappa, och det kanske känns på ett annat sätt, att inte kunna dela allt med den andre föräldern, man har lite svårt att släppa taget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar