Vad ska man göra?

Angelica ville att vi skulle skjutsa henne till stan och hämta henne förut.
Så bad jag henne hjälpa till att bära in trädgårdsmöblerna.
-Jag orkar inte, svarar hon.
-Nähä, i så fall kan du glömma att vi skjutsar in dej.
-Då tar jag väl bussen då, sa hon.
Så börjar jag med maten. Precis när maten är klar säjer hon att hon inte kan äta för bussen går snart och nästa går inte förrän halv fem, eftersom jag är så dum och inte skjutsar henne till stan.
Jag får ett smärre utbrott... förklarar att ska man vara stor får man bete sej som en också, man kan inte bara glida runt på en räkmacka och tro att allt fixar sej. Man måste ta lite ansvar.
Jag ger henne ett äpple så hon får nåt att äta på vägen.
Hon går. Jag gråter. Jag känner mej hjälplös. Jag vet inte hur jag ska tackla det.

Klockan 21 ska hon vara hemma. Det går en buss 20:17. Nästa går 21:00, men det tar ju 10 minuter från stan, sen 10 minuter från hållplatsen och hem. Alltså måste hon ta den tidigare.
Ingen kommer klockan 21. Jag tänker vänta till 21:30 innan jag ringer.
Precis 21:30 ringer hon. Hon vill inte komma hem för vi är så dumma, hon ska sova hos killen.
Jag blir förbannad och säjer att det blir inget med det. Vi diskuterar en stund.
Då skickar hon över luren till killen, som förklarar att hans mamma är hemma och att de kommer att sova i olika rum.
Jag svarar att vi har faktiskt regler, och hon ska inte sova borta när det är skola, och definitivt inte komma på det en halvtimme efter hon skulle varit hemma.
Angelica tar luren igen. Hon lovar att komma hem direkt efter skolan, det är ju bara denna gången och bla bla bla...

Jag säjer att det får ske på ett vilkor, att hela veckan kommer hon hem direkt efter skolan, inget vara-kvar-på-stan, inget träffa-den-eller-den. Direkt hem efter skolan. Varje dag.

Ok, sa hon.

Imorn lär det bli en hel del att diskutera. Ville inte ta det med henne på telefon. Tycker hon att hon är vuxen ska hon fanimej visa det också. *nu bankar jag ner tangenterna*