Husägare igen...?

Äntligen händer det nåt!
Eller ja... händer och händer...

Som ni vet jagar vi lägenhet, minst 5 rum och relativt centralt.
Det har ju gått sådär på den fronten. Eller rättare sagt, det har gått helt åt skogen. Inte en lägenhet har i fått, vi har nog lämnat in intresseanmälningar till närmare tio stycken nu.

Vi började i vintras inse att det blir nog att vi får köpa oss nåt.
Dessvärre är husen med 3 sovrum vanligast, och dom kostar drygt 2 miljoner...
Men nu ska vi titta på inte mindre än TVÅ hus nästa vecka! Den dyraste är på 1,3 miljoner!
Vi vågar knappt hoppas....

Hemmamatch!

Det här är ovanligt.
Jag är ensam i lägenheten! HELT ENSAM!
Ja sånär som på firrarna i akvariet och Angelicas råttor.
Christoffer är hos sin pappa denna veckan, Angelica hos pojkvännen, kommer hem vid 22:30, Morten är på nåt möte... arbetsutskottet inför kommunstyrelsemötet som är... imorn... tror jag. Jag har lite dålig koll på sånt där politiskt. Hade nån sagt att jag skulle bli sambo med en politiker hade jag skrattat dom rakt i ansiktet...!

Nu sitter jag här ensam, satte precis igång laptopen.
Det är slutspel i hockeyn och ÄNTLIGEN visar dom Luleås match, och helt otroligt så är det hemmamatch!
Dom brukar vara urstarka hemma, efter första perioden står det 1-1. Förra hemmamatchen vann dom med 5-1, så jag räknar kallt med nåt liknande.

Nä, nu får jag nog hälla upp en öl till. Öl är nödvändigt när man tittar på en hockeymatch med favvolaget.

Jag hade en vanligt svart tröja på mej förut. Så fick Frölunda ett mål, då insåg jag att jag hade fel tröja på mej. Jag gick genast och tog på mej Luleå-tröjan.
Och VIPS så blir det mål för Luleå! Så lätt det var!

Sweet sixteen...

Grattis min älskade dotter på 16 års dagen!

Cykel...

På onsdag fyller min lilla tjej år.
16.
Jisses, är jag definitivt tant nu eller?
Hon har nämnt att hon behöver en cykel, så vi var inne på en cykelaffär och sa att vi skulle ha en cykel till henne.
Han visade en med en sån där böjd stång, som man hade förr, skitful tycker jag.
Jag ifrågasatte om detta verkligen var rätt cykel.
Jo, han envisades. Alla tonåringar hade såna cyklar.
Jag hade lite svårt för detta, eftersom när jag var tonåring fick ärva en cykel av min pappas faster som var sån modell och jag skämdes för den...

Vi sa att vi skulle återkomma, för jag var osäker på vilken färg hon ville ha. Svart är ju klassiskt, men ibland vill hon sticka ut med nåt oväntat.
Vi bestämde att hon skulle få gå dit själv och välja.

Sen frågade jag häromdan vad hon önskade sej.

Citat:

en svart kärringcykel

Slut citat.

Ja genast blev ju allt solklart!

Efter jobbet idag parkerade jag bilen och gick direkt och skulle beställa en.

Dom råkade ha en monterad så jag tog den.

Jag leder den hem, knallar in på gården.

Där står Angelica med pojkvännen och en kompis...

Och jag med en cykel...

Hon tittar förvånat på mej, och frågar vad det är för cykel?!

Jag finner mej inte alls, står där som ett fån och säjer

-Eeeeeeh.... det är...eh... jag tänkte... det är faktiskt din födelsedagspresent som skulle blivit en överraskning, men du får den väl nu då!

Grattis på födelsedagen älskling!

Hon blev i alla fall överlycklig och jag fick världens goaste kram! (dom är hon inte så givmild med...)

Vad säjer man....?

Jisses, sicken melodifestivaldeltävling.
Mezzosopraner, hiphopare, dansband och en med bröst som meloner...
Kan man rösta bort allihop?

Sirlig..

Vi var ju på IKEA i onsdags, och en av sakerna som införskaffades var takkronan SIRLIG.

Nu har jag hängt upp den, satt i ljus och... jaa... jag vet inte om jag vill kalla den för SIRLIG... Möjligen SPRETIG....

Igår tog vi det sista i Mortens lägenhet. Allt är väck. Allt är städat.
Om en timme är det besiktning.

Skönt.

Det är nästan roligt...

...att åka till jobbet kl. jättetidigt (typ halv sju när alla andra sover i sina varma goa sängar) och äntligen se morgonrodnaden mot Skara!

Det betyder att det går mot vår!

Inte för att jag inte gillar vinter. Jag älskar när det är kallt, och då menar jag inte denna delen av Sveriges fuktiga kyla, utan norrlands kyla.
Underbart!

Mitt bottenrekord är -38. Det är jag som sörlänning rätt stolt över! Jag var ute och fotade då, för himlen var fantastisk!! Det var lite jobbigt att andas för näsborrarna klibbade ihop sej hela tiden...

För er som nyss ramlat in på min blogg och inte känner mej, min man sen 16 år (numera ex) är från Kiruna, så man har varit rätt norr ut...

Förresten... är det melodifestival nu? Klockan 20? Eller 21? 20 va? Får kolla upp det.

Hem via IKEA...

Japp, så var denna semestern slut snart. Omm ett par timmar åker vi hem.
Via IKEA...

Och jag har bara några minuter kvar på vårt internet här.

Vi ses snart!

Start och stopp...

Ser man på, vi fick med oss den bärbara datorn till Uppsala... Jag bloggar lite medans Morten duschar. Vi bor på Park Inn, ett ganska nytt hotell, mycket fräscht. Rummet är litet (eftersom vi tog det billigaste...) men sängen är tamejfan flera meter bred! (210 cm)
Vi har utsikt över centralstationen. Igår stod Morten och räknade hur lång tid det tog innan tåget kom...

Igår kväll gick vi ner till relaxen. Det fanns en dam och en herrbastu, men även en ångbastu som var gemensam.
Vi tar den och startar den på en knapp det stod START på. Det börjar pysa och snart fylls hela rummet med ånga. Den låter ganska högt, men vi tänkte att det är väl timer,så den stängs väl snart av...
Det gör den inte, så vi går ut en stund. Efter en kvart går vi in igen. Vi dör nästan, det är jättevarmt. När fasen ska timern stanna? Vi ger upp, för hettan är näst intill olidlig.
Morten får ett infall och trycker på START igen.
Då stängs det av...?!?
Vaddå? Var det så enkelt? Kunde det inte stått START / STOPP på knappen då?

Nu sitter vi en stund till, för nu blev det lite behagligare.

Domkyrkan ligger inte långt härifrån heller. Solen skiner nu, vi ska ta en tur på stan så fort vi är klara. Jag tar nog med GPS'en i handväskan. Just in case... Mitt lokalsinne är ju som bekant obefintligt...

Ett nytt kapitel...

Har ni sett räknaren uppe till höger? Den räknar från den dan jag och Morten träffades.
Det var den 16 februari. Imorn är det ett år sen.
Han var inte ute efter att flirta med nån. Jag var mest förbannad på allt vad män hette.
Ja... resten är väl historia...
Vi firar vårt först jubileum med att åka till Uppsala måndag till på onsdag.
Morten har aldrig varit där, jag är född där.
Ett bra val, tyckte vi. Richy har inte varit där med mej, Morten har inte varit där alls.
En blank sida. Ett nytt kapitel.

Viskleken...

Minns ni den?
Man satt i en ring eller en rad i en soffa eller nåt.
En började med att viska nåt till den närmast intill. Den i sin tur viskade till nästa. Den som var sist skulle säja ordet/meningen högt.
Det brukade ofta sluta med ett korkat ord/mening som inte liknade den som leken börjat med.

Ungefär som på mitt jobb just nu.
Rykten. Man blir rätt trött.
Ryktet är att min dotter Angelica är gravid.
Jag hade berättat det för en boende.
Hon hade berättat för en av timvikarierna.
Timmisen hade berättat för en annan som jobbar på min avdelning.
Hon är mamma till Angelicas bästa kompis.
Kompisen berättade för Angelica.
Angelica berättade för mej.

Jisses... Jag undrar hur många som timvikarien berättat detta för...

Det jag berättat för den boende i fråga var att vi misstänkte att Angelicas RÅTTA var gravid!
Det lustiga är att den boende har full koll på att det var en råtta det var frågan om, hon frågade flera gånger om råttan fått ungar, så dt är helt klart timvikarien som fattat det hela fel...

Tåfflor...?

Angelica var dö-sugen på våfflor igår.
Hon letar fram ett recept, våffeljärn och ingredienser och kör igång.
Det går alldeles utmärkt! Hon är duktig i köket faktiskt. Om man bortser från att man alltid får ta disken då...

För ganska många år sen utspelade sej detta samtalet i Högmanska residenset:

Christoffer:
-Ja!! Ska vi äta såna där tåfflor!

Angelica:
-Nä, det heter ju måfflor, inte tåfflor!

Mamma:
*fniss*

Trångt...

Det ringde en snubbe om en lägenhet igår. Den var stor sa han. 140 kvadrat. 3 sovrum och ett gästrum. Nåt gästrum behövs ju inte, så vi tänkte att det verkade lovande.
Vi åker och tittar.
Först visar han kök och vardagsrum. Helt ok.
Två toaletter och en med tvättmaskin. Kanon.
Ett stort sovrum. Jättefint!
Ett litet sovrum. Eeh... det är nåt som inte stämmer här...
Ett rum till. Det var en utbyggnad. Utbyggnaden var på hela sidan på huset.
Då fattade jag vad som var konstigt med det lilla sovrummet. När man tittade ut genom det fönstret, tittade man inte ut till en trädgård, utan in i nästa rum...
Gästrummet då. Det var en hall som var rätt stor där husägaren föreslog att man kunde ha en bäddsoffa...!

Om ni undrar varför vi är angelägna om en ny bostad kan ni ju se här hur vårt sovrum ser ut...
Christoffer och Angelica har var sitt rum.
Om Mortens barn kommer när Koffe är hos sin pappa sover flickan i hans rum. Grabben brukar sova i extrasängen i vårt sovrum.
Är inte Koffes säng ledig, sover flickan i extrasängen och grabben mellan oss...

Ni kan ju gissa hur det ser ut i mitt källarförråd...

Lite skadeglädje...

Träffade en av Richys och mina gemensamma kompisar på stan förut.
Vi pratade en stund.
Vi kom in på nyår, och jag sa att det tog mej hårt att inte bli bjuden. Jag kände att tårarna brände...
Hon sa att hon reagerat likadant när hon fick höra att jag inte blivit bjuden ens.
Det hade visst blivit lite konstig stämning...


Det tyckte jag värdparet kunde ha... (lite skadeglatt...)


Jag nämde även att om vi inte trodde vi skulle klara av att gå på samma fest, hade vi inte gjort det. Jag och Richy är kompisar och kan umgås som folk. Han har en ny tjej, jag en ny kille. Vi har ju börjat om båda två nu.

Kändes skönt i alla fall att jag nog inte överreagerat, när fler tyckte det var lite konstigt...

Tabletter...

Jag har tagit en tablett i många år som heter Lanzo. Mot magsår och sånt. Funkar kanon.
När jag skulle förnya mitt recept senast sa min läkare att han bytte till Omeprazol. Den var billigare. Lanzo kostar 508:-, Omeprazol 68:-...
Jag skiter i det, jag kommer upp snabbt i högkostnadsskyddet ändå, men landstinget vill ju spara.
Min läkare sa att det inte är nån skillnad på medicinerna.
I helvete heller.
Jag känner av magkatarren trots tabletterna ibland. När jag hade Lanzo molade det lite ibland, sved då och då... men ganska överkomligt.
Sen jag började med Omeprazol får jag illamåendeattacker helt utan förvarning. Jag mår fruktansvärt illa under ett par minuter, sen går det över lika plötsligt.
Nu har jag lärt mej att jag inte spyr, men det känns som det är jäkligt nära ibland...
Tänker meddela min läkare att jag inte vill ha dom. Jag kan betala dom andra själv om det är så.

På morgnarna och kvällarna radar jag upp mina mediciner. Jag känner mej som en tablettmissbrukare. Jag behöver egentligen bara två, resten tar jag för att motverka biverkningar.

• Tamoxifen för att förhindra min desmoida tumör att växa.
• Clinoril för att förhindra att det kommer polyper i magsäcken, tolvfingertarmen och reservoaren. Den råkar även förstärka effekten på Tamoxifen. Clinorilen är tuff mot magen. Jag hade lite magkatarr innan jag började med den, men sen brakade magen ihop totalt.
• Nu måste jag ta Omeprazol som jag inte vill ha. Jag vill ha tillbaka Lanzo.
• Clinorilen ger även små blödningar i mina tarmar. Dom få jag har kvar... Det betyder att jag måste fylla på med järntabletter.
• Håret har blivit skörare. Jag knaprar Silica för att få det något bättre.

Annons...

Satte in en annons i NLT idag, under bostad önskas hyra.

Stor lägenhet sökes.
5 rok eller större sökes av familj med växelboende barn.
Ordnad ekonomi (två heltidsjobb).

Kl. 09:01:
Rrrrriiiing
-Tina.
-(tyst)
-Hal...
-Hallå...!?!
-Ja hallå...!?
-Är det du som söker en lägenhet?
-Ja, det är det.
-Ja, jag har en!
-Jaha, vad...
-Det är en 4'a!
-Eh...jaha. Vi behöver ju en 5'a...
-Fast denna är stor!
-Hur många kvadrat då?
-Det vet jag inte...
-Nähä...
-Men den är stor!
-Ja fast det är ju så att vi har ju 4 barn och vi behöver ett rum till. Vi har en 4'a nu...
-Jag bor på ****gatan.
-Eh... ja vi hör av oss om vi ångrar oss...
-Det är mäklarhuset som har hand om min lägenhet!
-Jaha, ok! Ja... Tack så mycket för att du ringde..!

1. Vi ville ha en hyreslägenhet. Detta var en bostadsrätt uppenbarligen.
2. Vi behöver MINST 5 rok. Detta var en 4'a.
3. Jag tittade hos fastighetsmäklaren, hon sa ju att den var stor. Kanske kan bygga om lite? Ytan var på 85 kvm. Min jag har nu är på 96 kvm...

Idag...

...när jag kom hem från jobbet stod det även Mortens namn på dörren och postfacket!

Ja ja...

...jag vet.
Jag har bytt igen.

Jag kom på att den förra var för kontrastig.
Jag blev knäpp den lilla stunden jag tittade på den, så då undrade jag hur det blev för alla andra som läste den...

Alltid nåt...

Bilen är på verkstan.
Byta blinkerglas. Hoppas dom beställt rätt denna gången...
Byta ABS-sensor.
Och dom jäkla bakdörrarna.

Misstänker att det blir dyrt.

Dom ringer från Ford. Jag stålsätter mej för att höra domen.
Bakdörrarna, jo det var en säkring bara!
Däremot hade dom beställt fel ABS-sensor... Bilen för vara där tills imorn.

Jag har ordnat skjuts ut till jobbet i Vinninga ikväll, mamma och pappa hade ärenden på stan så de tar med mej tillbaka.
Antingen skjutsar dom hem mej ikväll, eller om jag åker med nån jobbarkompis som bor i stan.
Imorn åker jag med en jobbarkompis på morgonen.
Morten hämtar ut bilen när han slutat jobbet, åker ut till Vinninga och hämtar mej.

Det blir några turer... men man får vara glad att det inte var värre med dörrarna!

Vad trött jag blir...

Lämnade in bilen för att byta spindelled och blinkerslampor.
Frågade även varför det var så konstigt med bromsen.

Spindellederna är bytta. 6000 papp.
Blinkerslamporna var nån special, så de fanns inte hemma. Får lämna in bilen igen.
Bromsen. Jo, det är en sensor till ABS'en som är kass. Får lämna in igen, samtidigt med lamporna. 3000 till.

Åkte igår till Jönköping för att se HV och Luleå. Stannade till vid farmors grav i Jönköping. När vi ska kliva in i bilen igen funkar inte fjärrlåset. Tillslut kommer vi in i bilen.
Stannar på IKEA. Handlar en byrå och en hylla, samt lite småsaker.
Förardörren går inte att öppna ens med nyckel. Morten öppnar passagerardörren och öppnar förardörren från insidan.

Sen får vi inte upp ena bakbörren. Inte ens från insidan. Tur att vi har två dörrar.

Åker till arenan, parkerar. Kollar matchen.
HV vinner med 2-1. Jag är lite deppig.

Nu går INGEN av bakdörrarna att öppna, varken inifrån eller utifrån.
Förardörren går inte öppna från utsidan.

Jag kollar med extranyckeln när jag kommer hem. Den funkar till framdörrarna, men inte i bak.

Just nu är jag lite trött på min bil.

HV mot Luleå...

Imorn är det dags för hockey in real life!

HV71 mot Luleå. Skulle varit häftigt att sett Lule hemma, men det är ju lite långt.
Det får duga med bortamatch.

Det är jag och Morten, samt hans yngste som ska dit.
Jag har sagt att dom måste heja på Luleå.

-Jag kanske hejar på HV... (sa grabben lite kaxigt)

-Då kastar jag kanske ut dej på isen... (svarar jag lika kaxigt)

-Då tar jag på mej min hockeyutrustning innan jag åker dit...

REO Speedwagon...

Besiktigade Fårrden i måndags.

Fårrden är en 00-a. Jag var rädd att den inte skulle gå igenom denna gången. Det är blanka papper hittills, men det är ju nu besvären börjar komma...

Stod och samtalade med en bekant som jobbar där, när besiktningssnubben som kollar min bil säjer "kom och kolla här".

Det vill jag inte, men jag får väl gå dit.

Början till rost under, men inga problem än.

Sen börjar han prata spindelled... Han kan inte dömma ut dom, men han sa att de måste fixas ganska snart ändå.

Jag måste byta glödlampor på blinkersen.

MEN jag klarade mej utan ombesiktning!!

Tänkte att det är lika bra att ta tjuren vid hornen, och beställde tid på Ford. Ska lämna in bilen imorn.

Ja så nu får man nalla på sparkontot igen...

Men min kära REO Speedwagon är värd det...!

Hjärnsläpp...?

Jag skulle beställa en kontroll och en ladd-grej till Christoffers Xbox.

Jag skrev mitt namn och adress och gjorde en beställning.
När jag läste bekräftelsemailet fick jag se att jag skrivit rätt namn, rätt postnummer och postadress, men däremot har jag skrivit min gamla gatuadress...

Vi får väl se vart det hamnar... Richy bor ju kvar, så det kanske kommer till honom...

Det närmar sej...

Idag var vi på banken och fixade till saker inför vårt gemensamma liv.
Vi har bestämt att Morten officiellt flyttar hem till mej den 1 februari. Tyvärr får vi väl dras med hans lägenhet ett tag till...

Rynkig...?

En dag på jobbet.

Sagt av en tant som var 92 år, ganska rynkig och stod på toaletten och gjorde sin morgonprocedur.
Hon såg sej i spegeln och sa:
- Jag har visst blivit lite rynkig...!

Tre plåster och ett hål på knät..

Morten börjar flytta sina grejer. En påse då och då med lite smågrejer.
Dubbelsängen och köksbordet är redan här.
Igår hämtade vi bokhyllan. Det är en rumsdelare egentligen, som vi tänkt montera ner och inte använda, men vi kom på att vi skulle knö in den i sovrummet, det är ju hur trångt där som helst ändå, ser jättetråkigt ut, så vi tyckte det kvittade om vi knödde in ännu en möbel.
Min enkla lagerhylla med lite faktaböcker och sånt kommer att flytta ner i källarförrådet, så fyller vi Mortens bokhylla med alla faktaböcker och uppslagsverk.

Det var en enkel match att plocka ner det, bära ut det i bilen och bära in grejerna till mej.
Det var ett jäkla jobb att montera ihop. Man fick ihop det på ena sidan, men då släppde det i en annan ände.... Vi höll på i flera timmar.

Jag lyckades skära mej tre gånger, så jag fick sätta på plåster för att inte bloda ner allt.
När vi satte oss på var sida om hyllan, tog spjärn mot väggen för att riktigt pressa ihop åbäket upptäckte jag att det gått hål på knät på mina jeans också...

Folktomt...

Det är lite tungt på jobbet nu.
Man inser nackdelen med att jobba inom äldreomsorgen.
Dom boende blir ju inte piggare precis...
Just nu har vi 5 stycken vid middagsbordet i köket, plus personalen...

För några dagar sen dog en av tanterna.

En man är mycket dålig. När jag gick från jobbet idag kändes det som att han inte skulle överleva natten. Han har melerade händer och ben, dvs man ser blodkärlen mycket framträdande. Det brukar inte gå mer än ett dygn då.
Jag var inne hos honom en stund, då sa han
det är slutet nu
Det stämmer säkert.

I förmiddags skickade vi en av tanterna till sjukhuset.
Jag hoppas hon kommer tillbaka.
Vi misstänker vad som är fel, och vi tror att hon ska klara upp det.

Jag trivs med mitt jobb, men ibland blir det lite för mycket.
Jag är ledig imorn. Vi får se hur det är när jag kommer på onsdag morgon.

Kul..?

Så här ser det ut i mitt kök just nu. En stor jäkla pappskiva framför fönstret.
Nån roade sej på nyårsnatten med att krascha en ruta.

Hur kul det nu kan vara att roa sej på andras bekostnad.

Jävla idioter.

Lite bitter...

Jag fick erkänna igår att jag inte är som Tony Rickardsson. Jag kan inte säja att ja e int bitter.
För det kändes.
Jag kände mej bitter. Att inte ens bli tillfrågad om nyåsfesten hos de jag alltid firat tillsammans med.

Jag hade gärna bjudit hem alla till mej, men eftersom jag jobbade till kl. 17 funkade det dåligt. Jag hoppades på att bli bjuden nånstans, men inte.

Morten jobbade till kl. 16 och han hade diskat när jag kom hem, och vi satte igång med maten. Det blev lite enkelt med kyckling, pommes frites och bernaissås.
Det var jag och Morten, båda mina barn och Angelicas pojkvän.
Angelica och pojkvännen gick till kompisar vid åtta-tiden, så det blev bara Koffe kvar.
Vid kvart i tolv var det dags att gå fram till torget, 50 meter från min lägenhet.
Jag tog Pommac-flaskan och skulle öppna för att hälla upp ett glas till Koffe. Han skulle bara se raketerna, så jag tänkte att ett glas räcker till honom.
Jag kämpar länge med korken.
Till slut släpper den med en smäll. Den far rakt på Koffe...

Vi tog flarran med mousserande vin med oss och två glas.
När klockan närmade sej 12 kämpade jag med den flaskan med... Korken flög 20 meter rakt in i folksamlingen, men den träffade nog ingen... Jag hörde inget AJ i alla fall.

Christoffer trodde det skulle stå nåt i tidningen om min kork, men han insåg att det inte bara var min kork som flög all världens väg...

Nyår blev en liten nystart på vårat gemensamma liv.
I tisdags hämtade vi Morten dubbelsäng. Idag hämtade vi köksbordet.
Nu känns det lite som vår lägenhet.
Särskilt eftersom han även slutat plinga på dörren när han kommer...