Heartbeat...

Känns ganska skönt, nu känns det som att jag vågar visa att jag inte mår så bra alltid.
Har mest gråtit på nätter och när jag är ensam.
I morses låg vi och myste i sängen bara, jag och Morten.
Helt plötsligt utan förvarning kom gråten. Det är lite jobbigt när det blir så eftersom jag inte kan förklara varför jag blir ledsen, men nu behöver jag inte gömma mej längre.
Numera är det "normalt" och helt ok att vara utbränd...

Vi åt lite frukost, småpratar lite, lägger upp dagen.
Jag är helledig, har tvätt-tid i eftermiddag. Denna gången ska jag gå ner EXAKT 14:00 till tvättstugan.
Morten jobbar halvdag, slutar 16:30. Det blir gemensam middag med hela familjen.

Spolar upp vatten i diskhon.
Känner det välbekanta trycket över bröstet, känner hjärtat dra igång med full fart.
Jag börjar andas snabbare, känner mej anfådd.
Nu vet jag att det inte är nåt fysiskt fel på mitt hjärta, det är bara stress.
Fast jag vet inte varför jag blev stressad just nu. Andra grejen idag redan... Det kommer och går som det vill.
Trycket över bröstet lättar, hjärtat slår fortfarande snabbt.
Kollar för skoj skull pulsen. 118.

Nu, 1,5 timme senare är den nere på 84. Det artar sej!