En bortbyting...?

Fredagen den 4 juli åkte Angelica med sin pojkvän för att hälsa på hans släktingar i Skåne.
Dom blev borta läääänge. Dom bodde några dar här och några dar där, det var mostrar och syskon och kusiner och vänner...

Jag började fatta mina misstankar efter ett par dar.
Jag och Christoffer åkte tillsammans med min älskling och hans två yngsta barn till Vänersborg där vi hyrde en stuga i två dar.
Jag ringde Angelica varje dag för att kolla läget.

-Hur har ni det i Vänersborg då?

En mycket otippad fråga för att komma från henne.

-Hur är vädret hemma då?

Lika otippat.

Har nån bytt bort min dotter på vägen?

-Vet du vad som hände idag?!?

Va? Ska hon berätta nåt frivilligt??

-Idag har jag tvättat en tröska!

Eeeh... va??

Nu blev jag mer och mer säker på min sak.

Vid ett tillfälle innan vi la på sa jag
-Ha det så bra!
Hon svarar
-De'samma!

Ok. Så måste det vara. Detta vuxna beteende har jag aldrig märkt förut. Hon är bortbytt helt enkelt.

Idag fick jag bevis. Vi äter middag, jag, christoffer, Angelica och hennes pojkvän. Angelica vänder sej till Koffe och frågar

-Ska du hänga med oss och bada sen?

Japp. Helt klart. Det är inte min dotter, det är en bortbyting jag har fått hem.