Ska se om jag kan...

När man får veta att vi har fått en kallelse till sonens läkarbesök då det ska diskuteras en större operation som påverkar kropp och själ till en stor del, på grund av att man har en allvarlig sjukdom, varför svarar man då ska se om jag kan vara med då...?

Jag fattar inte... men jag visste att svaret skulle bli så. Därför valde jag en dag när jag var ledig och Christoffer hade lov, för det passade oss bäst då.

Själv hade jag svarat klart jag är med, jag tar semester om jag jobbar.

Detta var en vecka sen, jag har inte hört nåt mer. Han har inte pratat med sin son på nästan två veckor, sen Koffe var hos honom senast, och Koffe trodde inte han skulle åka dit i helgen heller...

Jag ska väl inte behöva påminna? Nä, jag har meddelat tid och plats, han är ju inte glömsk, för motocrosstävlingar kommer han ju ihåg...?!?

Konstigt det där... Jag har börjat planera boende i Göteborg, om operationen blir där, jag har funderat på hur jag ska lägga upp min semester, hur vi ska göra när vi kommer hem... och han ska se om han kan vara med...?

Ja han har en vecka till på sej att fundera.