Panik i blicken...

Vintern raaaaasat ut bland våra fjällar sjöng vi på kören idag.
Övning inför valborg med en mängd vårsånger.
En av sångerna var som i ett litet häfte. När vi sjunger märker jag när jag ska förbereda för att vända blad, att bladen klibbat ihop sej.
Samtidigt som jag sjunger pillar jag in fingret mellan bladen. Det var hemskt vad det satt ihop! Det börjar närma sej bladvändning och jag fepplar frenetiskt för att få isär bladen.
De runt omkring börjar titta på mej och undrar vad jag håller på med. Det prasslar väldigt.
Tillslut får jag isär det, vänder snabbt och... det är tomt!?! Jag bläddrar tillbaka. Fel. Framåt igen. Ett blad till. Nu har jag tappat bort mej totalt. Hela sopranstämman bryter ihop av skratt.

Det som hänt är att de sidor jag absolut skulle ha isär var ihoplimmade av en orsak. De var tomma.

-Det var nästan så man såg paniken i blicken!