Övning inför valborg med en mängd vårsånger.
En av sångerna var som i ett litet häfte. När vi sjunger märker jag när jag ska förbereda för att vända blad, att bladen klibbat ihop sej.
Samtidigt som jag sjunger pillar jag in fingret mellan bladen. Det var hemskt vad det satt ihop! Det börjar närma sej bladvändning och jag fepplar frenetiskt för att få isär bladen.
De runt omkring börjar titta på mej och undrar vad jag håller på med. Det prasslar väldigt.
Tillslut får jag isär det, vänder snabbt och... det är tomt!?! Jag bläddrar tillbaka. Fel. Framåt igen. Ett blad till. Nu har jag tappat bort mej totalt. Hela sopranstämman bryter ihop av skratt.
Det som hänt är att de sidor jag absolut skulle ha isär var ihoplimmade av en orsak. De var tomma.
-Det var nästan så man såg paniken i blicken!
4 kommentarer:
Och det är SÅ typiskt dej
muhahahaha
*skrattar så tårarna sprutar*
måste visa detta för din körledare...undrar om hon märkte nåt?
Trollmor: Ja! Hon märkte det... Hon visade nämligen sina egna noter, som såg ungefär ut som mina...
Förresten... VADDÅ TYPISKT MEJ?????
Önskar jag varit där.
Godmorgon
Lennart
Skicka en kommentar