Kräftskiva...

Igår var det kräftskiva.
Angelica vaknar med 39,7 i feber på lördagsmorgonen. Barnen skulle varit själva hemma när vi var på festen, med lite assistans från mormor och morfar. Nu blev jag ju lite tveksam om att lämna henne själv hemma.
Hon tyckte jag skulle åka.
Febern gick ner till 39,3.
Jag pratar med mormor och kommer fram till att Richy tar skåpbilen, för vi skulle ha med våra trädgårdsmöbler, jag tar Mondeon och så avvaktar vi lite, så om febern går upp igen åker jag hem.
Sagt och gjort. Vid kvart över tolv åker vi dit, det ligger ca 4,5 mil härifrån. Vi sopar rent i logen, hänger upp lampor, bär in bord och stolar...

Jag får ett SMS från Suss:

Är det detta ovädret du väntat på?

Va?? Oväder? Jag tittar upp på himlen. Det är rätt mörkt. Efter ett tag börjar det mullra lite. Sen kommer regnet. Eller vad det nu var. Det kom inte uppifrån, det kom från sidan. Som tur var regnade det inte in där vi var, utan åt andra hållet. En dörr stod öppen, och det var blött 2 meter in...
Jag torkar av borden lite, och missar blixten som kom. Däremot missade jag inte smällen... Jag lättade en halvmeter!

JA!! Det är ett sånt här oväder jag väntat på, men måste det komma när vi ska ha kräftskiva??

Som tur var är det snabbt över, så när gästerna kommer är det uppehåll.

Jag ringer hem titt som tätt och kollar Angelica. Febern gick ner till 39 och mormor var där, så jag pratade med henne. Vi konstaterade att den är helt klart på väg ner, Angelica säjer att hon mår bättre, vi bestämmer att jag stannar kvar och sover över. Mormor skulle sova över hemma hos oss.

Kvart över nio ringer Angelica. Jag har hunnit med tre öl. Nu är febern på 40,1.
Mormor var där, men nere i källaren med Christoffer. Vi pratar en stund, jag och Angelica. Jag ber henne ringa igen om 45 minuter och kolla hur mycket feber hon har.
Efter tio minuter ringer jag...
Då har mormor kommit upp, och jag pratar med henne. Hon säjer att Angelica mår ändå rätt bra, hon yrar inte eller så, utan sover mest, så det är ingen fara.
Det hjälper ju inte mej, jag blir ju ändå orolig, och berättar gråtfärdig för Richy att Angelica har över 40 i feber.
Han lugnar mej och säjer att det kommer bli bra, hon har ju mormor hos sej.
Jag kan inte släppa det ändå, utan festen blir smått dämpad för min del. Jag kollar min mobil ideligen så jag inte missar om det ringer, för skulle hon bli dålig skulle de ringa.

På natten kan jag knappt somna, jag ville bara vara hemma hos Angelica.

På morgonen vaknar jag med en fästing.

Angelicas feber hade gått ner, när jag kollade nyss hade den gått ner till 37,8.