Jag, ett miffo...

  Jag och Angelica for in till stan när jag kommit hem från jobbet, en bit efter fem.

Fattade inte varför hon skulle med, hon vill aldrig åka och handla på ica precis... Hon hade inget och göra sa hon. Hmmmm.....  

Vad ska du köpa då? undrade jag, tänkte att nåt måste det vara. Joo då, det var det. Hårfärg.

 

Det regnade när vi hade parkerat, jag hade min ljusblå vindjacka. Den är rätt praktisk, den står inte emot ett monsunregn, men iallafall en och annan mindre regnskur.

Jag drog på mej luvan, och fick en mycket störd blick av Angelica.

 

Ah mäh! Fattaru att du ser ut som ett miffo eller??

 

Eeh.. nä?? Är det bra eller dåligt, tänkte jag, men av blicken i fråga misstänkte jag att det var ett smärre påhopp av det negativa slaget jag hade råkat ut för.

 

Ah men asså... du har ju typ en SKÄRM på ju!!

 

Oooops... Det är faktiskt en liten skärm på luvan... Det ser rätt töntigt ut, så jag brukar vika undan den, utom när det verkligen ÄR busväder, för då är den faktiskt praktisk! Nu hade den visst kanat fram, så uppenbarligen såg jag UT som ett miffo!

 

...vad det nu är...??? Nån som vet??

 

I allafall har vi färgat Angelicas hår, så från att vara mörkblond är hon numera mörkbrun i huvet. Fast det blev faktiskt skitsnyggt!!

Och jag får erkänna att hennes argument höll, hon sa att det skulle passa

citat: asbra ut ihop med min klädstil!

För er som inte känner min dotter är hennes klädstil svart och jeansig.

 

Nu ska jag göra grabben sällskap vid TV'n. Angelica gick ut. Skulle väl visa upp sej för polarna kan jag tro...!