Fuck cancer...

För tre år sen >>

Idag känns allt svart. En dag jag vart rädd skulle komma, kom.

I morse när jag vaknade kollade jag som vanligt FB och fick se en massa postings på min vän Jenifers sida. Rest in peace stod det.

Jag sätter mej upp på sängkanten och skriker NEEEJ och börjar gråta.

Sen har det vart så hela dan. Tårarna rinner mest hela tiden.

Min vän sen 30 är är borta. Hon finns inte mer. Efter tre års kamp mot det som började med bröstcancer slutade inatt med att Jen dog.

Allt är tomt. Vi hade bestämt att nån gång ses, och när hon blev sjuk sa hon att

I will get well and we will meet!

Men vi kommer aldrig ses i detta livet.

Do know how much you have meant to her over the years skrev hennes syster till mej förut. Det kändes så roligt att höra, även om varje ord får mej att gråta.

God saw you getting tired, and a cure was not to be.

So He put His arms around you and whispered "Come to ME".

With tearful eyes we watched you, and saw you pass away.

Although we love you dearly, we could not make you stay.

A golden heart stopped beating, hard working hands at rest.

God broke our hearts to prove to us, He only takes the best.

Rest in peace without pain Jen

See you in heaven!

Idag har jag haft på mej T-shirten jag fick av henne, rosa med rosa bandet på, och ett armband jag också fått, med rosa bandet. Ett halsband jag fått för många år sen, med ett hjärta. När jag gick ut tog jag på mej en scarf jag fått av henne.