Det piper.
Jag försöker lokalisera mej själv och vad det är som händer.
Jo. Det piper. Nu högre.
Jag flyger upp. Brandlarmet!?
Ut ur sovrummet. Nu står jag i köket, ungefär under brandlarmet, iklädd boxertrosor samt ett par sockar (jag är frusen om fötterna) och spretigt hår. Jag fattar inte riktigt vad som händer.
Jag ser inget. Jag ser rätt taskigt utan linser eller glasögon.
Jag går in i sovrummet igen och tar på mej en T-shirt och glasögonen.
Richy frågar vad det är som piper.
Det kanske är brandlarmet, säjer jag. Fast det kan det ju inte vara, jag kommer på att brandlarmet är kopplat till villalarmet. Det tjuter med 128 db. Det hade vi nog inte missat.
Richy går ut i köket. Han tycker ljudet kommer nerifrån, så han är på väg nerför trappen när jag samtidigt kommer ut i köket igen.
Då blir det alldeles tyst.
-Gjorde du nåt? frågar han.
-Nä, sa jag.
Richy ser en klocka på databordet. Han tittar noggrant på den och ser att det är en liten alarmklocka i displayen. Han trycker på en knapp. Det piper till. Samma pipljud (fast lägre) som nyss.
Vi konstaterar att nån av barnen antagligen har försökt ställa rätt tiden...
1 kommentar:
God morgon!
Ännu en strålande dag!
Hoppas du har det lika skönt hos dej!
Sitter just nu och kollar på alla
gymnasieungdomar som strömmar till och från skolan
och som tror att det redan är sommar -
dömma av klädseln!
Vilka nattliga äventyr du sysslar med, "pipjakt" i mörkret...
Tur att ni kom på vad det var!
Hoppas du får en riktigt bra måndag!
Sköt om dej min vän!
Kram fr Nanne
Skicka en kommentar