söndag 9 augusti 2009

Mitt allt...

Igår var vi i Gränna, jag, Morten och pojkarna.
Jag köpte en sån där sten med text.
Kabeln jag behöver för att föra över bilder till datorn är borta, så jag kan tyvärr inte lägga ut nån bild...
Hittade en som passade till Morten.
Det stod "Mitt allt", och ett litet hjärta.

Utan honom hade jag inte varit där jag är idag.
Vi träffades när jag inte trodde jag var värd nåt, han fick mej att inse att världen inte gick under för att min man lämnat mej, att det fanns nån annan som inte såg mej som jag såg mej själv just då, en väl använd disktrasa.
När min tonårsdotter var omedgörlig tog han emot mej när jag föll, och jag föll rätt hårt.
Min utbrändhet...

4 kommentarer:

TROLLET sa...

Det låter bra att Morten fanns och finns vid din sida nu då, man skall nog ha en kär vän vid sin sida varje dag. Kram

Gunilla sa...

Kärleken kommer när man som mest behöver den !! Lycka till er !

Anna sa...

Visst blir man lycklig när man inser att de finns?!!
KRAM på dig!

jenny sa...

Att läsa detta gav mig nytt hopp, med tanke var jag just nu befinner mig i livet! Kram!